Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ågren om kritiken och framtiden

+
Läs senare

MONK MÖTER

Namn: Mats Ågren
Ålder: 53 år
Yrke: Kommunalråd
Född: I Sandviken
Familj: Gift med Annika, journalist påArbetarbladet. Barnen Peter 31, Daniel, 18 och Sofia, 14 frånett tidigare äktenskap.
Bor: I fyrarumslägenhet i k-märkthus på Staketgatan och i sommarhus på Gotland
Bakgrund: Maskinreparatör på Sandvik,metallombudsman i 14 år, först i Fagersta, därefteri Gävle.
Uppdrag: Ordförande i kommunstyrelsen,kommunstyrelsens näringslivsdelegation, Gävle StadshusAB, Gävle-Sandviken Flygfält AB, ombud för KommunförbundetGävleborg, ledamot i kommunfullmäktige och GävleTechnology Park AB

"Han verkar trevlig, inte så dogmatisk."

"Mats Ågren, är inte han jättetråkig?"

"Det är en kille som tappat kontakten med fotfolket ochsom gjort en klassresa."

Det här var tre helt skilda uppfattningar om Gävlespolitiskt starke man, finanskommunalrådet Mats Ågren.Åsikter som jag hade med mig inför mötet påhans jobb, Stadshuset i Gävle. Så jag försökerbilda mig en egen uppfattning. Vem är denna man som styrtGävle sedan skandalerna tvingade föregångarnaatt avgå? Som nu suttit i drygt fem år.

Det har trots allt blåst en del kring Mats, inte minstden senaste tiden när frågan om kommunen ska säljaGävle Energi stött på patrull, både blandpartimedlemmar och allmänheten. En fråga som till ochmed fick gamlingar som Håkan Vestlund och Stig Källgrenatt agera.

Det har blåst tidigare också.

Hanteringar av Gävle-Sandvikens flygplats, Rörberg,fick mycket kritik, kanske främst för att det blev enså dyrbar flopp. Kunde det inte ha hanterats skickligare?

Det stack säkert också i ögonen när Matsåkte till Gotland med sin Annika över första maj.Tänka sig, en sossepolitiker som tog semester för attspela golf istället för att gå i första maj-tågetpå hemmaplan.

Den uppmärksamheten var inte så kul.

Speciellt som Mats faktiskt gick i första maj-tåget.Något annat hade varit otänkbart. Men i Visby iställetför Gävle eller Sandviken.

Är Mats kanske den nya tidens sossepolitiker. En mansom inte är dogmatisk. Som visst tycker att man kan säljaut verksamheter till privata företag. En samförståndetspolitiker. Ingen som lutar sig åt vänsterkanten.

- Jag är nog pragmatiker, på gott och ont, sägerhan själv.

Det är också en man som ibland funderar övermeningen med livet. Inte minst när han varit i kvarterendär han växte upp i Sandviken och minns hur han somtioåring fick sin första cykel. Och hur jobbigt detvar att hålla balansen i början i det djupa gruset.

Inte hade han då några funderingar på attgöra politisk karriär. Det som var viktigt var idrott,fotboll och bandy. Pappa Erik var materialförvaltare förSandvikens IF, mamma Göta var den som tvättade lagensalla tröjor.

Som sann SIF:are jublade han när SIF vann och SAIK förlorade.

I dag är han glad över SAIK:s framgångar.

Mats gillade att plocka sönder apparater och sättaihop dem igen. Det var hans största intresse som grabb. Detvar åtskilligt som blev sönderplockat, allt frånprylar till mopeder och bilar.

Bilen hann han både plocka isär och sättaihop igen, med beståndsdelarna nymålade och välsmorda,innan han tog körkortet.

Med ett sådant tekniskt intresse var det inte konstigtatt Mats - efter att ha gått verkstadsskola - blev maskinreparatörpå Sandvik. Han ville jobba med händerna.

På jobbet måste Mats ha gjort starkt intryck påsina arbetskamrater.

Det fick han bekräftat nyligen när en av de äldregubbarna påminde vad de sagt till honom, nämligen attpå Sandvik skulle Mats inte bli gammal. Det skulle bli någotstort av honom, trodde arbetskamraterna.

Inte illa gissat!

Och nu, 28 år senare, sitter han på den högstapolitiska befattningen i Gävle utan att egentligen haft någonambition att nå dit.

Hans ambitioner var de traditionella, att bilda familj, vilkethan gjorde rätt ung, få barn och villa. Som vilkenSvensson som helst.

Idrottsintresset delade han för övrigt med sin förstafru. Hon spelade handboll. Mats återvände såsmåningom till idrotten, när det värsta teknikintressetgått över. Då blev han faktiskt något aven pionjär, som tränare i damfotboll. SIF hade ett avSveriges allra första damfotbollslag.

Det var det fackliga arbetet som grep den unge Mats. Han sågorättvisorna på fabriksgolvet och eftersom han kundetala för sig och argumentera blev han snart förtroendevald.

Och vägen ut ur Sandvik gick via jobbet som ombudsmani Metall i Fagersta.

Det var i början av 80-talet, under en tung och tuffperiod. Många företag las ner, många förloradejobbet. Situationen i de trakterna var som Gislaved i dag.

Efter knappt tre år i Fagersta sökte han sammajobb i Gävle. Han längtade hem till länet. Härbosatte sig familjen i Valbo och Mats blev allt mer engagerad.

Han insåg att skulle han påverka räckte detinte med det fackliga jobbet. Då måste han ävenjobba politiskt. Så han gick med i partiet och fick sinaförsta uppdrag, bland annat i Brynäs Byggs styrelse.

Att han skulle bli sosse var helt självklart. Någotannat val fanns inte för en arbetargrabb i Sandviken.

Där hängde allt ihop, politiken, idrotten, samhällsintresset.

För Mats ledde det ena till det andra.

Han kom med i fullmäktige och blev engagerad i Gävlesnäringslivsbolag. Han blev ordförande i lokaltrafikensstyrelse en bit in på 90-talet och därefter ordförandei fritidsnämnden.

1993 blev han ordförande i arbetarkommunen.

Det var de åren som diskussionerna om konserthuset ochbadhuset gick höga och många medlemmar tog avståndfrån konserthusbygget. Det var bara för eliten, ansågmånga.

Det var tuffa år i Gävle. Regementet lades neroch det var mycket elände.

Sen kom alla affärer och gjorde perioden ännu tyngre.Då var det inte lätt att vara sossepolitiker.

- Nej, det drabbade oss alla, säger Mats.

När jag ber honom förklara hur det kunde händasäger han att folk blev fartblinda. Inte bara här utanäven på andra håll i Sverige.

Visserligen var det inte verksamheten i Gävle som drabbadesmen inte desto mindre var det Gävlepolitiker som var inblandadei oegentligheterna.

Nu har man lärt av det som hände.

Mats fick frågan om han ville ta över och han tackadeja till uppdraget. Och därmed inledde han en period som hanbeskriver som lärorik, som har gett honom ett stort nätverk.

Och visst gillar han att kunna påverka utvecklingen.Samtidigt är det en utsatt post där han riskerar kritikäven i privatlivet.

Som det här med att spela golf, en sport som tidigarevar starkt förknippad med överklassen.

Så är det inte längre och Mats berättaratt det var tack vare sönerna som han började spela.Annika spelar också. Och det är en sport som passarutmärkt för den som passerat de 50 och inte längreplatsar i fotbollslaget.

Mats föredrar också den lugnare motion som fyra-femtimmar på golfbanan ger, jämfört med att springai spår.

Dessutom umgås hela familjen på golfbanan ochnär han spelar ensam blir det ofta andra kontakter.

- Jag kopplar av och träffar folk. Det är trevligtmed golf, säger han.

Sen har vi det här med Rörberg.

Och Mats sätter igång och förklarar. Han beskriverde förhoppningar man hade. Att det fanns ett stort intressefrån näringslivet med en flygförbindelse, försttill Köpenhamn, senare till Amsterdam.

Utvecklingen av flygplatsen kunde ske tack vare stödpengarfrån staten, inte mindre än tio miljoner. Kommunensegen ekonomiska insats var blygsam, säger Mats.

Och inte är det kommunens fel att företaget somde samarbetade med gick i konkurs.

Jag undrar om inte Ryanair hade varit en bättre samarbetspartner,det irländska flygbolaget som började flyga till Skavstaoch numera även trafikerar flygplatsen i Västerås.

De hade kanske kunnat välja Gestrike airport istället?

Mats bekräftar att Ryanair har kommit med förfrågningaroch visat intresse.

Han ser också att Arlanda har sina begränsningar.Och det skulle i framtiden leda till att flygplatsen härtrots allt skulle kunna få ett nytt liv, bland annat medflygfrakt, om handeln på Internet utvecklas som Mats hoppasoch tror.

När det gäller Gävle Energi stötte hanpå patrull. Gick utvecklingen så fort att du intehann förankra, undrar jag. Och efter att ha funderat etttag svarar Mats jakande.

Nu tycks den frågan vara körd.

Men den har trådar bakåt i tiden, då närman beslutade att bygga både konserthus och bad. Dåhöjdes skatten i Gävle med en krona och än i dagligger skatten en krona över genomsnittet i landet. Dåville man visa sin framtidstro genom satsningarna.

I dag är det inte möjligt att höja skattenigen, anser Mats.

Därför hade det varit bra med en försäljningav Gävle Energi, speciellt i en tid när det har lagts2000 varsel under året.

Det blir mycket att ta igen om folk inte ska behöva flyttahärifrån.

Därför är det viktigt att kommunen medverkartill att skapa nya jobb.

Visionen är ju att vi ska vara 100 000 gävleborår 2010.

Det är viktigt att tro på framtiden. I framtidenför Gävle gäller det att gå från attvara beroende av basindustrier till att bli en kultur- och kunskapsstad.

Vi i Gävle är kända för att klaga påallt.

När Mats är ute och berättar om Gävlekänner han att det är nästan för bra föratt vara sant.

- Jag tycker nästan att jag skryter, säger han.

Dessutom finns det nu både beslut och pengar till bådemotorväg och dubbelspår mot Stockholm, viktigt föratt underlätta pendling.

Hur är läget för Symfoniorkestern omtio år?

- Jag hoppas den får möjlighet att utvecklas,liksom teatern och Skottes. Till orkestern anslår vi enmiljon extra både nästa år och de två följande.Det är viktigt att vi kan erbjuda bra kultur och bra fritid,det är en förutsättning för att Gävleska kunna vara attraktivt för företag.

Borde staten ta ett större ansvar för orkestern,mer än omkring hälften som nu?

- Det är kamp om pengar till kulturen. Jag trorsnarare att man skulle kunna få hjälp regionalt. Tidigarevar ju landstinget med och betalade för orkestern.

Genom din hustru Annika har du blivit sommarbo påGotland.

- Det betyder mycket. Vi är där fem-sexgånger om året. Vi åker till och med överen långhelg. Tar vi tåget härifrån straxföre sju är vi i Klintehamn vid halv elva-tiden. Dåflyger vi och hyr bil på Gotland. Det är oerhörtskönt att komma dit och kunna koppla av.

Jobbar du för mycket?

- Man är ju hela tiden uppe i varv och ävenom man försöker hålla igen så blir det gärnatre-fyra kvällar i veckan och någon dag i helgen. Närman ser vad som drabbar både den ena och den andra kan manfundera över meningen med livet, om man ska jobba såmycket som många av oss gör.

Men samtidigt är jag envis och vill genomföra saker.Det är ett sätt att vara.

Vem äger Gävle Energi om ett år?

- Svårt att säga. Just nu finns det ingenprocess så det blir nog kvar i kommunens ägo.

Hur reagerade du när Håkan Vestlund ochStig Källgren började agera?

- Jag blev besviken och hade önskat att domhade pratat med mig innan, att vi hade kunnat ha en intern dialog.

Vilka önskningar har du inför 2002?

- För familjen att vi får vara friskaoch att det ska gå bra för barnen. En son är iUSA och går på high school. Han skulle vilja fortsättapå college där. Flickan ska börja i nian och äldstasonen bor i Stockholm. Jag ser fram emot barnbarn, men mina barnjobbar så mycket.

För Annika och mig ser jag fram emot ett liv som ärlika rikt som i dag.

För Gävle önskar jag tillväxt, bådebeträffande ekonomin och befolkningen och att vi kan förverkligavår vision.

Vad känner du oro inför?

- Det som händer i världen, i Mellanösternoch alla religionskrig. Jag känner också oro förklimatförändringar. Däremot är jag glad överavspänningen mellan Ryssland i USA.

Vilka förebilder har du bland politiker?

- Olof Palme är viktig. Han gav aldrig upp.

Till hösten blir det val igen. Ställer duupp?

- Jag har fått frågan om jag vill varakvar i fullmäktige och sagt ja. Vi får se om jag fårfrågan om jag vill fortsätta som kommunalråd.Men jag är inte beroende av det. Jag är bara tjänstledigfrån jobbet som ombudsman i Metall.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons