Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke brottades med rasande björn

/
  • Foto: Johan Axelsson/SCANPIX Brottades med björn. - Vi låg där och tittade varandra in i ögonen, men björnens krafter mattades efter hand. I sängen på Östersunds lasarett fick 49-årige Åke Näslund i går dra sin historia gång på gång.

Östersund (ÖP)Han ingår i akutgruppen för eftersök på rovdjur i Gävleborgs län.- Jag kan nog tacka den träning jag fått där för att jag lever i dag, säger björnjägaren Åke Näslund, Alfta.

Annons
I måndags anfölls han av en skadeskjuten björnhona.
När Åke Näslund i måndags angreps av björnen mynnade det ut i en regelrätt brottningsmatch. Det skedde i trakterna av Vålkojan söder om Björnrike i Härjedalen.
I går hade han hunnit vila ut en natt och det var dags att möta medierna. Åke Näslund var samlad men lättad.
- När jag kände käftarna runt huvudet tänkte jag; nu ryker hela svålen.
Men Åke lyckades få in sin ena hand i björnens mun, med den andra greppade han runt strupen och genom en spark mot björnkroppen fick han bort käftarna från sitt eget huvud.
Efter älgjakt på måndagsmorgonen bestämde sig Åke för att det sedan var dags att inrikta sig på björn ett tag.
- Jag ville passa på eftersom det brukar gå snabbt när björnkvoten förbrukas, förklarar han.
Han lånade ut sin hund, jämthundstiken Stella, till en kompis. Själv satte han sig på pass.
På avstånd hörde han hur Stella gav skall och ett skott small av. Kompisen hade då ställts öga mot öga med björnen, som reste sig upp på bakbenen. Skottet tog rakt i bröstet. Men björnen vände sig om och försvann.
Över radion berättade Åke att han gav sig in i eftersöket.
- Jag hörde var Stella fanns och jag gick mot henne. Terrängen var svår och hunden stod och skällde mot ett buskage, säger Åke.
Men hunden hade fel. På väg fram mot henne såg Åke plötsligt björnhonan.
- Den låg med slutna ögon och hade huvudet på en stubbe. Jag trodde förstås att den var död.
Han tog radion och ropade att han hittat den fallna björnhonan.
- Då öppnade hon plötsligt ögonen och gick direkt till anfall. Den hade kanske fem meter fram till mig.
Åke jobbar under veckorna i Alfta. Där ingår han i Gävleborgs läns akutgrupp för eftersök på rovdjur.
- Jag kan nog tacka den träning jag fått där att jag lever. Vi får träna på hastigt uppdykande mål och det var ju precis vad som hände här, konstaterar Åke.
Björnhonan gick direkt till anfall. Åke fick i väg ett skott som han inte riktigt vet var det tog, men han tror att det träffade. Andra skottet satte han i närheten av björnens skalle.
- I samma stund som jag sköt andra skottet small det till i mitt vänstra lår. Björnen hade mitt ben i ett stadigt grep.
Åke föll baklänges och där utbröt en regelrätt brottningsmatch. Björnen försökte komma åt hans huvud och där har han som sagt också fått ta emot några bett.
- Jag kan inte bedöma hur länge vi låg där och brottades. Jag ropade på min kompis och det tog kanske en minut innan han var framme, säger Åke.
Då var björnen död. Åke kände under hela förloppet hur krafterna successivt rann ur björnen. Därför höll han uppe modet och kämpade emot. Till slut låg han där under ett björnkadaver på 105 kilo.
Riktigt vad som dödade björnen är oklart. Den styckades i går och då fann man att det första skottet visserligen tog i bröstet, men gick rakt igenom utan att skada några vitala delar.
Björnen hade nog kunnat dö av blodförlust, men det skulle ha tagit tid. Det kan vara så att Åke räddade sitt liv genom det allra sista skottet, det han avlossade i samma stund som han blev biten i låret.
Under tisdagen var Åke Näslund en jagad man, där han låg i sjukhussängen i Östersund. Olika medier ringde oupphörligt och ville träffa honom. Och hur mådde han?
- Ja, hur mår jag... Huvudet är det inget problem med och låret gör bara ont när jag rör på benet.
- På måndagskvällen hade jag allra mest ont i högerhanden, den hand jag fick in i björnens käft. De var tvungna att punktera en blånagel innan jag kunde somna, den gjorde faktiskt väldigt ont, skrattar han.
Har händelsen då påverkat hans intresse för jakt?
- Nej då, sådant här händer. Att det inte är ofarligt att jaga björn visste jag ju redan.
- Nog ska jag ut på jakt igen, så fort jag klarar det.

Bengt Eriksson
Annons
Annons
Annons