Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

55 mil mellan blåsippa och snö

+
Läs senare
/

Det var närmast surrealistiskt att åka från blommande blåsippor och scilla för att 55 mil senare parkera i snöriket. Södra Lappland (närmare bestämt Borgafjäll) välsignades denna vinter med ofantligt mycket snö. En och en halv meter skulle jag tro att snittdjupet är/var.

När vi på långfredagen skulle ta en paus vid det vindskydd vi visste fanns där höll vi på att åka förbi. Det var bara taket som stack upp, så där fick vi slå oss ner.

Parkeringsplatsen vid Görans konditori (för övrigt ett måstebesök om ni passerar Dorotea) var något alldeles extra under påsken. Se bilden!

"Aha, här har vi ett preparerat skidspår. Där måste jag köra en extra sväng så inte skidåkarna ska tro att de är något."

Tja, det är väl så de resonerar, snöskoterförarna som massakrerar skidspåret ordentligt när de ändå kör förbi. Vi såg spår av en skoter som vänt och gjort en extra rundsväng i spåret.

Stackarn missade väl första tillfället...

För snart 25 år sedan revs taggtråden på gränsen mellan Österrike och Ungern. Några veckor senare passerade vi gränsen på väg till Budapest.

Det kändes historiskt på något vis. Än mer historiskt blev det den första morgonen i Budapest. Det gick inte att boka någon rundtur i staden på grund av "a national holliday" som turistvärdinnan sa.

Jag gick upp och slog på tv:n och insåg varför: Bilderna visade en rad kistor och namnet Imre Nagy zoomades in.

– Här skrivs världshistoria, sa jag till svärmor och sambo.

Vi tog bussen till Hjätarnas torg där statsbegravningen av de före detta landsförrädarna från 1956 ägde rum.

Och som det märktes på Budapestborna att detta var en enormt viktig dag! Det gick nästan att ta på stämningen i stan. Jag tror att det var klockan 13 då stans alla kyrkklockor ringde, all trafik stannade och alla klev ur sina bilar och stod stilla i en tyst minut. Jag kunde inte föreställa mig att en storstad kan bli så fullständigt stilla.

Men det är väl så när världshistoria skrivs.

Apropå Borgafjäll så är ju hotellet där i byn ett verk av Ralph Erskine. När vi var där i påsk hörde vi att de nya ägarna håller på att restaurera en väggmålning av Erskine. Den store arkitekten fördrev ledig tid med att måla på en av väggarna (om jag förstod det rätt tillsammans med ett par kollegor), en målning som under flera år varit dold men som nu alltså ska komma fram i ljuset igen.

Det tycker jag låter fantastiskt roligt.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons