Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt fler far illa

Socialtjänsten i Gävle får in fler och fler anmälningar om att barn far illa. Under 2002 avslutades 294 utredningar. Ett tiotal av dem ledde till att barnet tvångsomhändertogs. Ungefär 125 placerades i familjehem medan övriga fick annan hjälp på hemmaplan.- 1993 hade vi 191 anmälningar. Det har ökat successivt, säger Örjan Ohlström, chef på socialtjänsten.

Annons
Han tror att ökningen bland annat är ett resultat av att socialtjänstens kontaktytor ökat utåt.
Flest anmälningar kommer via polisen följt av kategorin "övriga", det vill säga socialtjänsten, BUP (barn- och ungdomspsykiatriska kliniken) och sjukhuset. En försvinnande liten del kommer från barnomsorgen.
- Frapperande låg. Jag tror det beror på att man inte vill jobba i gränssnittet mellan förälder och socialtjänst. Personalen känner sig som svikare gentemot föräldrarna som de behöver ha en bra relation till.
Däremot har kontakterna med skolan ökat. Nu kan skolan ringa och rådfråga i olika ärenden utan att det leder till anmälan. Men socialtjänstchefen skulle vilja ha ett ännu tätare samarbete.
- Nästan hur eländigt det än är i den biologiska familjen är det sämre med institutionsplacering eller familjehem. Så behovet av att jobba med familjerna är stort. Vi skulle behöva komma in tidigare. En sådan möjlighet skulle ges om socialtjänsten och barn och ungdom slås ihop. Jag har resonerat med politiker om det här och de har inte varit helt negativa, säger Örjan Ohlström.

Bristen på familjehem är ett bekymmer. I dagsläget står två-tre barn i kö. Den som väntat längst har väntat i sex månader.
För mindre barn sker oftast den inledande insatsen via jourhem till familjehem. För barn i övre tonåren eventuellt via kort utredningshemsvistelse till ungdoms- eller eget boende med intensivstöd.
Öppenvårdsdygnen har ökat markant. 1994 bistod socialtjänsten med 30 000 vårddygn. Förra året var siffran tre gånger så hög. Å andra sidan har antalet vårddygn på institution minskat från 30 000 1999 till 20 000 vårddygn år 2002.

Den vanligaste orsaken till att barn och ungdomar utreds är brister i omvårdnaden. Det kan handla om att föräldrarna inte klarar av att tillgodose ungdomens eller barnets grundläggande behov, inte klarar av att uppfostra sitt barn, är frånvarande eller resurssvaga. Andra vanliga orsaker är att barnet eller tonåringen är i riskzonen för missbruk eller kriminalitet samt skolproblem. Ofta lär orsakerna en mix av flera problem.
Enligt lagen ska en utredning vara klar inom tre månader. I akuta fall kan utredningen göras på en dag men i komplicerade fall kan det ta ända upp till ett år.

Ökningen har även varit konstant hos BUP (barn- och ungdomspsykiatriska kliniken) under 90-talet.
- I Gävle hade vi ungefär 250 nya ärenden 2002. Det är kö men en prioriterad kö och högprioriterade får hjälp direkt. Väntetiden är alltså relativ men krympande eftersom vi fått nya resurser, berättar Agneta Forsström, verksamhetschef på BUP.
- Vi har två toppar. Den ena är av lågstadiebarn och där är det pojkarna som dominerar. De kan vara hyperaktiva, bråkiga eller aggressiva. Den andra toppen är tonårsflickor med depressioner.

Grinden ger en ventil

Till socialtjänstens verksamhet, Grinden, kommer barn och tonåringar som har föräldrar som är eller har varit missbrukare eller psykiskt sjuka. Genom att prata, spela teater, rita med mera får barnen en ventil där de kan få ut det de går och bär på.
Målet för Grinden är att förebygga eget missbruk och psykisk ohälsa. Många barn hemlighåller föräldrarnas missbruk för omgivningen vilket leder till stor press för barnen.
På Grinden kan de äntligen tala om det förbjudna och se att även andra barn befinner sig i samma situation.
- En del säger att det är som att leva i ett minfält. De vet aldrig när det ska brisera. Många är också nyfikna på alkoholen eftersom föräldrarna valde den framför barnen, säger Eva Westman, arbetsledare på Grinden.
- Missbruksmönstret finns ofta i generationer och det försöker vi bryta. Vi pratar inte så ofta om att pappan kom hem full i lördags utan hur barnet mår och hur de hanterat situationen, hur de ska göra för att kunna må bra.
De jobbar också mycket med känslor, att det är tillåtet att vara arg, glad, ledsen och att tycka om pappa även om han dricker, sitter i fängelse eller är frånvarande på grund av sitt missbruk.

Eva Westman tycker att det borde pratas mer om vuxnas alkoholvanor i skolorna.
- Man räknar att fyra-fem barn i varje klass har föräldrar som dricker för mycket, säger Eva Westman.
Hon berättar också om en flicka på nio år som tyckte det var bra med Grinden för då kunde hennes barn gå där. Flickan trodde inte att hon själv skulle bli alkoholist men var övertygad om att hon skulle gifta sig med en.
En gång i veckan under två timmar efter skoltid i en termin träffas barnen i grupper med jämngamla. I dagsläget finns sex grupper med sex till åtta barn i varje. Dessutom har Grinden helt nyligen startat en grupp för barn till föräldrar med psykiska problem.
Hur många barn som har föräldrar med psykiska sjukdomar finns det ingen statistik på men barnen som får stöd på Grinden har föräldrar med diagnos.
De yngsta barnen som kommer till Grinden är sex år, de äldsta 18 år.
- Det är lättast att jobba med tio-tolvåringar. De är ohämmade men har insikt. De små barnen är ofta oroliga och tonåringarna är svåra att motivera. De tycker att livet leker och har kanske själva provat alkohol.

Eva Westman vet att det finns ett stort mörkertal, att många fler barn skulle behöva prata av sig.
- Vi hade en kö på hundra barn och för ett år sedan anställde vi ytterligare två personer. Även till gruppen för barn till psykiskt sjuka föräldrar är det kö, berättar Eva Westman.
Grupper för barn till missbrukare har funnits sedan 1994 och verksamheten är känd utåt. Ofta är det föräldrarna själva som hör av sig och vill låta barnen komma till Grinden.
- Barnen måste ha det någorlunda ordnat kring sig innan de kommer hit.
Det innebär i praktiken att föräldern till exempel fått hjälp med sitt missbruk eller att föräldrarna separerat och barnet bor hos en mamma eller pappa som inte dricker. Det kan också innebära att barnet omhändertagits och bor i fosterfamilj.

Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Annons
Annons
Annons