Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Andreas hade kul i kulingen

+
Läs senare
/

Fisketräffen Höstöringen genomfördes för första gången i söndags. Den kommer säkert att bli en tradition. Det var 36 fiskare som hade anmält sig till Tony ”Gävleöring” Berggren, som är initiativtagare och arrangör.

Flera fiskare sökte sig först till Billuddens nordsida för att se om det fanns några öringar där. Det är en av de populäraste fiskeplatserna när det gäller fiske efter öring efter kusten. En stark nordlig vind med vindbyar på över 20 meter i sekunden fick dock de flesta att vända på klacken och söka sig till andra platser med mindre vind. På sydsidan av Långsandsörarna var det lugnare vind, så där samlades flera deltagare.

Den tid jag fiskade höll jag mig runt den innersta delen av Billudden, där vid nakenbadet. Min tes byggde på att öringen troligtvis trivs riktigt bra där bland de skummande vågorna. Den hårda vinden sätter fart på vattnet, som i sin tur rör om i bottensedimentet och får fart på smådjuren och bytesfisken. Det lockar till sig öringen.

Vinden jagade bort de som fiskade, men lockade däremot några som körde parasurfing. De svischade i hög fart fram och tillbaka mellan älvmynningen och Billudden. Det såg mycket häftigt ut.

Jag fick ingen öring. De fick inte heller de som fiskade i lä av Långsandsörarna.

Var och en fiskade på valfri plats i söndags. Men klockan tre på eftermiddagen var det samling vid Rullsands camping för att visa upp vad som fångats. Mycket av syftet med Höstöringen är just att träffa andra fiskare, och att hjälpas åt att finna platser och metoder för ett mer framgångsrikt öringfiske efter kusten.

Klockan närmade sig tre, och nästan alla hade samlats, men ingen hade någon fisk att visa upp. Mycket snopet. Jag som var säker på att få några fina bilder på öring. Några fiskare kom inte till samlingen. Blåsten fick dem att ge upp tidigare på dagen. Det är okänt om någon av dem fick fisk.

Prick klockan tre dyker till slut en fiskare upp med en rejält tung plastkasse. På långt håll ser vi andra att det är fisk i kassen. Vi som står där börjar kommentera: Det ser tungt ut, och det ser ut som flera fiskar. Snacka om att vi var nyfikna på vad han hade i påsen.

Fiskaren som kom visade sig vara Gävlebon Andreas Klargård. I kassen låg tre öringar. Dessutom berättade han att han fått ytterligare fem öringar som han släppt tillbaka. Visst är det otroligt. En fiskare får åtta öringar och vi andra får inte en enda. Men det är väl det som är en stor del av tjusningen med fiske, allt kan hända.

Andreas fiskade längst ute på Billudden. Dit hade väl ingen annan fiskare ens drömt om att ta sig i den hårda vinden. Det tar 45 minuter att gå ut till spetsen på udden.

I vår blir det öringsträff igen, lovade Tony Berggren. Då blir det säkert fler som tar sig ut till spetsen, oavsett vad det är för väder.

Många kom till Kafé Edbom i torsdags för att lyssna på yrkesfiskare Lasse Berglund, Bönan, när han berättade om fisket förr och nu längs Gävles kust.

Lasse är bekant för de flesta. Han har bedrivit en omfattande forskning runt fiskets historia längs Norrlandskusten i allmänhet och längs Gävlekusten i synnerhet.

Det är intressant att höra hur fisket har förändrats. Presentationen innehöll många årtal, antal fiskare och ton strömming. 1941 fångade 1 000 fiskare i Gävleborgs län 7,5 miljoner kilo strömming. I dag finns det endast 35 yrkesfiskare i länet. 2007 fångades en miljon kilo från Öregrund till Haparanda.

Lasse Berglund tycks slåss mot alla. Inte bara mot sälarna som äter upp den fisk han ska fånga och förstör redskapen. Han idiotförklarar fiskeribiologer, yrkeskollegerna söderöver i Sverige, EU och Fiskeriverket har han heller inte mycket till övers för. Vad han tycker om yrkesfiskarna i Finland, som sopar rent på strömmingen i Bottenhavet och gör foder till pälsindustrin kan ni räkna ut själva.

När han kommer in på Världsnaturfonden får han ironi i rösten. Att Världsnaturfonden lägger sig i och har synpunkter på vilka fiskbestånd som ska skyddas från fiske och ger oss konsumenter råd om vilken fisk vi ska köpa får Lasse Berglund att se rött.

Återigen fick vi exempel på hur sjuk fiskeförvaltningen är. Ta bara det här med finnarnas strömmingsfiske. Lasse berättade att fisket norr om Ålands hav tillhör, genom ett avtal från 1978, bara Sverige och Finland. De finska fiskarna har rätt att ta upp fyra gånger så mycket strömming som de svenska fiskarna. Det låter i och för sig lite snett, men avtalet grundar sig på tradition och fångster bakåt i tiden. Problemet är att finnarna tar upp sin strömming i form av riktigt liten strömming varav endast tio procent går till humankonsumtion. Resten går till pälsindustrin. Totalt för allt fiske i Östersjön mals 80 procent av fångsten ner till fiskmjöl!

Minns ni förresten när större delen av Sveriges trålflotta var här uppe och gjorde slut på torsken? Torsken som då fångades såldes även den som pälsdjursfoder, berättade Lasse.

Efter dessa uppgifter visade Lasse upp några punkter ur den fiskepolitik EU säger sig föra. Där står bland annat att det inte ska bedrivas något foderfiske inom EU.

Den här veckan tillkännages vilka av de ansökningar om att få bilda fiskeområden som ska beviljas.

Fiskeriverket ska utse tio områden. En ansökan för att bilda ett fiskeområde i södra Bottenhavet lämnades i augusti. Det är för övrigt just Lasse Berglund som gjort det mesta av arbetet med ansökan.

Om södra Bottenhavet får bli ett fiskeområde kan vi vänta oss en del av pengarna från europeiska fiskerifonden som är reserverade för fiskeområden.

I ansökan beskrivs hur vi här längs Bottenhavet bland annat vill arbeta för att stärka bestånden av sik.

Tänk om vi kan få mera sik. I fredags skulle jag köpa ett par rökta sikar på torget. Då hade fiskarna på torget inte en enda sik att erbjuda.

– Det finns nästan ingen sik att få, berättade fiskaren Janne Nordin. I lådorna hade han i stället bara odlad lax och odlad regnbåge.

Mina egna iakttagelser från Testeboån är lika dystra. Tidigare i höstas skrev jag om att det i år är möjligt att meta sik i Testeboån. Glöm det. Det har nästan inte synts till en enda sik i ån denna höst.

Med andra ord har vi i allra högsta grad ett lokalt angeläget projekt att jobba med. Håll tummarna för att vi får bilda ett fiskeområde.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons