Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Anpassat fiske är nyckeln

+
Läs senare
/
  • Pimpelgös från Stor-Gösken. Vi har många fina gösvatten, och intresset för bra gösfiskevård är stort.
  • Vild lax på väg upp i Testeboån. Fettfenan, (inringad), talar om att den är vild. All utplanterad lax får sin fettfena bortklippt för att det ska gå att skilja odlad lax från vild lax. Fisket ska ske efter respektive bestånds bärkraft, heter det. Foto: Bernt Moberg
I havet går det inte att fiska lax beståndsanpassat. Den vilda laxen måste få vandra tillbaka till sitt hemmavatten och fiskas efter respektive bestånds bärkraft.

Utsättning av gös ger inte det resultat som många hoppas på. Samtliga utsättningar som Fiskeri­verket utvärderat har endast gett försumbara effekter, visar rapporten ”Långsiktigt hållbar gösförvaltning” som just kommit.

Trots att utsättningarna knappt bidrar till att stärka beståndet kan utsättningarna ge påtagliga genetiska effekter. Hybridisering leder till att det lokala gösbeståndets förmåga till överlevnad och fortplantning försämras. Fiskeriverket går så långt att de direkt avråder från utsättning av gös.

Med lokal anknytning för oss finns utsättningar av gös i Hedesundafjärdarna, (Dalälven), och en genetisk studie av gösbeståndet där är med i rapporten. Resultaten kommer att få stor betydelse för all fiskevård för gös.

Hedesunda-Söderforsfjärdarnas fvo har planterat ut ensomrig gös i 30 år. Gösungarna härstammar från Hjälmaren. Resultatet har blivit att omkring hälften av det genetiska materialet hos dagens gösbestånd i Hedesundafjärdarna har sitt ursprung från Hjälmaren.

– Vi kommer att avvakta med ytterligare utsättningar. I stället vill vi ta reda på mer om vilken annan fiskevård vi kan göra för gösen, berättade Börje Andersson i fiskevårdsområdet när jag ringde för att prata om rapporten.

Storsjön, Hamrångefjärden, Gavleån, Inre fjärden och Stor-Gösken är andra vatten med gös här i trakten.

Vid samtliga dessa finns ett genuint intresse för att förvalta fisket på bästa sätt. Ett lokalt litet gösseminarium om fiskevård och förvaltning någon kväll skulle säkert dra mycket folk. Finns det någon som känner för att ta ett initiativ till ett sådant? Marknadsföring av seminariet kan ni räkna med här på fiskesidan.

En annan ny rapport är ”Strömmingsbeståndets fluktuationer under de senaste århundradena i Bottenhavet”. Det har nyligen stått på nyhetsplats om rapporten.

Producentorganisationen Gävlefisk driver projektet Strömmingen i Gävlebukten. Syftet med projektet är att förbättra förvaltningen av strömmingen. Rapporten är ett faktaunderlag runt strömmingsbeståndets och fiskets utveckling.

Är du det minsta intresserad av vårt lokala fiske ska du läsa rapporten. Den bjuder på mycket intressant och lärorik läsning. Strömmingsfisket i Bottenhavet är beskrivet från mitten av 1500-talet och fram till i dag.

Ur rapporten: ”För bara tjugo år sedan var strömmingen nästan dubbelt så stor som nu. Strömmingens lekperioder har skiftat mellan vår och höst. Strömming leker i det varma kylvattnet från kärnkraftverket i Forsmark. Upp till en meter djupa anhopningar av strömmingsrom har påträffats på botten intill utsläppet.”

Tio sammanfattade intervjuer med yrkesfiskare, från Gudinge i söder till Stocka i norr, om strömmingsfisket, hur fisket varit och hur det fluktuerat finns också med i rapporten.

Frågan om huruvida strömmingen i Bottenhavet tillhör ett stort bestånd eller ett östligt och ett västligt bestånd är dock alltjämt obesvarad, konstateras i rapporten.

De få tryckta exemplaren av rapporten är troligtvis redan slut, men du hittar den på www.sodrabottenhavet.se och på Gävle stadsbibliotek.

”För att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske bör de lokala bestånd av gös som identifierats förvaltas separat genom att fisket regleras med hänsyn taget till de enskilda beståndens bärkraft.”

Citatet är hämtad ur ovanstående rapport om gös. I strömmingsrapporten dras motsvarande slutsats. Självklart kan tyckas. Men med facit i hand så vet vi att det trots kunskap kan vara långt till handling.

Vi har hur länge som helst haft kunskap om att lax och havsöring är uppdelade i olika bestånd. Vi vet dessutom att de flesta bestånden är mycket svaga. Men det avspeglas inte i fiskeförvaltningen. Fisket sker helt urskiljningslöst. Varför ska inte lax och havsöring fiskas beståndsanpassat? Kan någon svara på det?

Det handlade mycket om lax på förra fiskesidan. Yrkesfiskarna Lars-Gunnar Bergman i Norrsundet ringde efter att ha läst tidningen den morgonen.

– Nu har jag tröttnat på att ta emot skit från dig på fisksidan. Du är bara ute efter klämma åt oss yrkesfiskare, inledde han med.

Lars-Gunnar räknade upp vad denna skit bestod av. Han gillade exempelvis inte att jag i höstas skrev att medelvikt på den sik yrkesfiskarna fångar är fyra hekto, (uppgift från sikseminariet här i Gävle i somras), samtidigt som medelvikten på siken som vandrar upp i Testeboån ligger runt ett och ett halvt kilo.

Att jag skrev att Internationella havsforskningsrådet har problem med att uppskatta hur mycket lax det finns i Östersjön på grund av att det inte får in de uppgifter de behöver över hur mycket lax som fångats var också ett påhopp, tyckte Lars-Gunnar.

Nu senast hade jag med en uppgift från Fiskeriverket om inrapporterat pris på lax. Det var också fel.

Utöver att jag är mycket intresserad av fisk och fiske så har jag en vision för fisket. Den består av att vi ska ha livskraftiga fiskbestånd. I min vision ska vi ha ett långsiktigt uthålligt fiske på de fiskbestånd som tål ett fiske, och vi ska fiska på det sätt som är bäst för AB Sverige.

Alla inser att allt fiske som bedrivs i dag inte platsar i min vision, men det har inget att göra med vilken kategori fiskare som fiskar. Eftersom vår familj köper fisk som är fiskad av yrkesfiskare två till tre gånger i veckan så är jag snarast beroende av att gynna de yrkesfiskare som finns kvar.

Jag försöker då och då nå ut med budskapet att vi förvaltar såväl laxen som havsöringen vansinnigt dumt, såväl biologiskt som ekonomiskt. Samtidigt vill jag att de som tar del av mina åsikter också ska förstå varför jag har den åsikt jag har.

Ytterligheten av dumt fiske är det efter lax nere i södra Östersjön. Drivgarnsfisket är numera förbjudet i Östersjön. Fisket med krok har i stället ökat kraftigt. När alla förväntade sig en kraftig ökning av lax längs kusten och i älvarna så halverades i stället laxuppvandringen 2010.

Lax från Östersjön får inte säljas som människoföda inom EU, med undantag för Sverige och Finland, på grund av för höga dioxinhalter. I Danmark har det varit tillåtet att sälja lax under fyra kilo till konsumtion. Övrig lax har sålts som minkfoder för några tioöringar per kilo.

Nu har reglerna ändrats så att lax från Östersjön får exporteras som människoföda, om det görs till länder utanför EU. Fiskare från Danmark och Polen fiskar nu som aldrig förr lax med krok i Östersjön. Hur mycket de fångar lär vi aldrig få veta, men krokfisket befaras äta upp effekten av drivgarnsförbudet.

Efter det att Lars-Gunnar Bergman ringt och skällt av sig så slog det mig; Det saknas ett lokalt forum för fisket på kusten. Med lokalt i detta sammanhang menar jag gästrikekusten.

Lägligt just nu så är det faktiskt mycket på gång som tillsammans kan ge oss en anledning till att skapa någon typ av organisation för kustfisket.

EU drar nu igång ett laxprojekt inom Östersjöstrategin, och en ny förvaltningsplan för laxen är redan på gång. I juli får vi den nya Havs- och vattenmyndigheten, som är en sammanslagning av Fiskeriverket och delar av Naturvårdsverket. Myndigheten ska bland annat samordna arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten. Inom detta direktiv har vi Gästriklands skogs- och kustvattenråd. Vattenrådet ska bilda arbetsgrupper för olika frågor. Därtill har vi arbetet med miljömålen, och snart får vi en ny fiskevårdslag som innehåller en hel del om uthållig och lokal förvaltning av fisket.

Tänk om vi skulle slå till och skapa det samarbete som saknas. Alla som vill ska vara med. De olika kategorierna fiskare är självklara, liksom naturvårdsintressen, de kustangränsande fiskevårdsområdena, Gävle kommun och länsstyrelsen.

Den 8 mars har Gästriklands skog- och kustvattenråd möte. Då kommer jag att föreslå att vattenrådet tar initiativ till en grupp för fisket vid kusten.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons