Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Att alltid bekämpa likgiltigheten

+
Läs senare

Jag tror att alla som blir journalister drömmer om att få göra skillnad.

Om det vi berättar inte betyder något, ja då är det svårt att försvara vår roll som en röst i det lokala samtalet.

De dagar då jag tycker att vi lyckas bäst med vår journalistik är när vi väcker känslor – upprörda eller glada. Allra bäst är när vi skapar ett engagemang som sträcker sig även bortanför tidningssidor och sajter.

Under den senaste veckan har vi sett två exempel på det.

När en 10-årig flicka i Sandviken blir besluten av en vuxen man när hon säljer majblommor så är det lätt att misströsta om vart världen är på väg.

Avsmak. Ilska.

Vem gör något så lågt mot en liten flicka som blir chockad och börjar gråta?

Ganska snart efter vår artikel så börjar reaktionerna komma från läsekretsen. Taxiföraren Lennart är en av alla som upprörs och tillsammans med kollegorna samlar han in 500 kronor som går till den bestulna flickan. Men det stannar inte där.

Människor över hela landet hör av sig till majblommekommittén och vill bidra med pengar när de läst om 10-åringen.

Ur allt det onda kommer något gott till slut. Tänk vad en artikel kan göra skillnad.

En annan liten tjej vars historia också väckt känslor är 7-åriga Elvira Fredriksson. Elviras cp-skada gör att hon har svårt att röra sig och därför är drömmen att få en elektrodress.

När landstinget inte vill köpa in den berättar mamma Nina Söderström om sin besvikelse på Facebook där vi också fångar upp historien.

Det hinner inte ens gå tre dagar så är pengarna till Elviras elektrodress insamlade och lite mer därtill.

Den lycka som kan vara svår att förmedla i text går inte att ta miste på när vår reporter Linda Berglund gör en webb-tv-intervju med Elvira som provar sin dress.

Återigen; ett berättande som berör och engagerar.

Båda dessa historier visar styrkan i journalistiken.

Det som kunde ha varit gripande levnadsöden men stannat där får en fortsättning när andra fångats av dramatiken och vill hjälpa till. Okända personer som utan egen vinning vill bidra på de sätt som de kan.

Naturligtvis finns det andra, liknande öden, i det fördolda som aldrig kommer att få samma möjligheter till stöd från omgivningen.

Men det innebär inte att vi ska sluta med det berättande där vi faktiskt kan vara med och göra skillnad. Särskilt för en lokaltidning är den nära journalistiken en stomme som också blir ett kitt i sociala kontakter mellan människor.

Den du läser om kan vara grannen eller en arbetskamrat. Det vi skriver om blir samtalsämnet vid fikarasten eller vid köksbordet. Det är också lättare att engagera sig om det är någon i din närhet som det rör, samtidigt som ett Facebook-inlägg eller en artikel på gd.se lika enkelt når folk på andra sidan jorden.

På Gefle Dagblad arbetar vi efter en devis som har hängt med sedan länge och som ska ha myntats av en tidigare redaktör; att bekämpa likgiltigheten.

Det är ledstjärnan i mitt arbete. Ibland innebär det arga telefonsamtal från någon som inte är nöjd med det vi skrivit. Det tar jag, mycket hellre än att det vi gör möts av en axelryckning.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons