Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Att bli nunna - lätt beslut

+
Läs senare
/
  • Moder Christodoli har varit lärare, sjungit för en operasångerska och studerat medicin och psykologi. Men det var i ett annat liv, innan hon blev nunnevigd. Påsken är de ortodoxas viktigaste högtid. Som ikonen visar var det då Jesus uppstod från de döda. Foto: Lasse Halvarsson

Moder Christodoli möter upp vid den gamla katolska kyrkan på Norra Centralgatan. Den vackra k-märkta lokalen fungerar numera som kyrka för de serbisk-ortodoxa. Moder Christodoli har kommit för att prata om påsken.

- Alla kyrkor utom den ortodoxa firar påsk första söndagen efter fullmåne efter vårdagjämningen.
Den ortodoxa kyrkan firar påsken efter juliansk kalender och i år infaller påskdagen den 27 april.
- Det kan inte vara mer än fem veckor mellan eran och våran påsk, säger Moder Christodoli medan hon med snabba fingrar plockar upp några ägg och ikoner.

Påsken är den största högtiden för de ortodoxa och äggen är viktiga. På bordet lägger Moder Christodoli upp några vackra handmålade hönsägg, ett guldprytt träägg och ett tungt ägg i glas från Tjeckien. Hon placerar också några ikoner med påskanknytning på bordet.
- Äggtraditionen kommer från Egypten. Egentligen från en hednisk vårfest. Gulan symboliserar jorden och vitan himmelen. Solen är viktigast och därför målades äggen röda.
Informationen kommer snabbt och rappt. Så ler Moder Christodoli lite och ber om ursäkt för att hon talar så fort. Hon brukar få höra det då och då.
- Maria Magdalena var en av de myrrabärande kvinnorna som kom till graven. När de såg att Kristus var borta gick hon med ett vitt ägg till kejsaren och berättade att Kristus var uppstånden. Han sa att det var lika omöjligt att Kristus hade uppstått som att ägget kunde bli rött men ägget blev först rosa och sedan rött.

På påsknatten går de ortodoxa till kyrkan och firar. Kyrkan är helt mörk, bara några oljelampor framför ikonerna är tända. Så kommer prästen ut med ett ljus i handen. Någon ur församlingen tänder sitt ljus på hans. Prästen utropar "Kristus är uppstånden" och hela församlingen svarar "Han är sannerligen uppstånden". Så tänds stearinljusen ett efter ett tills hela kyrkan är ett glimmande hav. Under gudstjänsten ger prästen alla ett rött ägg. Påsken firas fram till Kristi Himmelsfärd och under den perioden tar de ortodoxa med sig någon form av ägg i gåva när de hälsar på hos någon.
- Och så knackar vi ägg. Det tycker barnen är roligt. Det finns en symbolik i att knacka ägg, precis som då kycklingen finns i ägget och inte kan komma ut förrän skalet är knäckt, först då har ett nytt liv fötts. Så kan vi se det nya Livet i påskens budskap. Kristus låg i graven och den var förseglad. Inte förrän sigillet hade brutits kom Kristus ut ur graven. Han har uppstått och det nya Livet är en verklighet.

Redan den 10 mars, sju veckor före den ortodoxa påsken, började Moder Christodoli att fasta och hon inledde fastan med en veckas fullständig avskildhet för att få vara ensam med Gud.
- Vi äter inte animalisk föda och mjölkprodukter. Maten ska vara lättlagad. Vi äter en gång på kvällen för att få mer tid för gudstjänster och enskild bön. Billigt ska det vara så vi kan hjälpa någon som har det svårt.
- Fasta utan bön är meningslös. Man ska tänka över vad man vill ändra på i sitt liv. Varje år försöker jag hitta något att förbättra, säger hon och plockar upp ett radband ur en dold ficka i den svarta dräkten.

Moder Christodoli tillhör den tjeckiska kyrkan. Hon är den enda ortodoxa nunnan i hela Skandinavien förutom en rysk nunna som lever ensam på ett slott i Danmark.
Även om Moder Christodoli längtar efter sällskap ibland för att ha någon att diskutera med skulle hon absolut inte vilja bo på det nedgångna stora slottet.
Moder Christodoli är född och uppvuxen i Sverige i en luthersk familj. Efter några års studier hos en ortodox präst blev en rysk metropolits besök i Uppsala och samtal med honom en bekräftelse för henne på den ortodoxa kyrkans trovärdighet. Efter tiden hos den ortodoxa prästen studerade hon medicin och psykologi vid Uppsala universitet.

Moder Christodoli konverterade och bytte namn till ett helgonnamn. Det är också det namnet som myndigheterna känner till men vilket namnet är vill hon inte avslöja eftersom det ändå inte är hennes identitet.
- Det namnet valde jag själv. Men när jag blev nunnevigd fick jag min vigningsbiskops namn eftersom det är tradition att den syster som först vigs till nunna ska få samma namn som vigningsbiskopen fast i feminin form, berättar hon.
Namnet betyder Kristi slav. Moder Christodoli konstaterar att det är ett tungt namn att bära men hon gör det med kärlek till Gud.

Att bli nunna var ett lätt beslut men hon tog tid på sig innan hon inträdde in i ett kloster i Grekland. Hennes föräldrar och syster blev inte så glada åt beslutet eftersom nunnelöftet bland annat innebär att nunnan inte får ha någon familj och inga speciella vänner.
Mycket mer än så om sitt tidigare liv vill hon inte berätta. I och med nunnelöftet började hon ett nytt liv med ett nytt namn. Det gamla livet finns inte längre.
- Jag går inte ut och äter eller tittar på tv med en kopp kaffe. Jag saknar inte det andra livet men visst frestar djävulen ibland. Jag sjöng mycket förr, bland annat för Daga Kastl i åtta år. Det kan jag sakna men nu sjunger jag i kyrkans kör.
Nunnelivet är ganska inrutat. Moder Christodoli har ett program som hon till största delen genomför i sin cell. Hon läser morgonbön i en och en halv timme. Det är Jesusbönen som hon upprepar gång på gång. Till stöd har hon sitt radband. Därefter är det diakoniarbete.

- Just nu skriver jag barnböcker, en bönbok för barn och en om dopet. Jag ska skriva en bok för barn om varje sakrament. De är dopet, myrrasmörjelsen, nattvarden, bikten, sjuksmörjelsen, prästvigning och vigseln.
Moder Christodoli berättar livfullt om böckerna. De handlar om en familj som har två pojkar och genom de båda pojkarna får läsaren lära sig hur till exempel ett dop går till. Böckerna skriver hon på en dator hon fått av en ikonografielev.

Under dagen har hon matpaus, ett bönepass och mer diakoniarbete.
Ibland håller hon kurser i ikonmåleri. I hennes uppgifter ingår också att förbereda i kyrkan när det är gudstjänst.
- Men jag kan aldrig planera framåt. Det kan bli första bästa plan till biskopen i Tjeckien.

Hennes andlige fader finns i Grekland. Det är han som bestämt hennes andliga program och ibland hör han av sig och tycker det är dags för Moder Christodoli att komma dit. Hon har haft samme andlige fader i 30 år så de känner varandra bra.
Diakonidelen har bestämts av metropoliten i Tjeckien. Metropoliten är kyrkans överhuvud och Moder Christodoli har kontakt med honom via telefon.
- Inget görs utan välsignelse, berättar hon.

I kyrkan sjunger hon på serbiska och hon kan fem-sex språk hjälpligt. De språk hon kan bäst, förutom svenska, är engelska, tyska och grekiska.
Efter nunnevigningen i Grekland återvände Moder Christodoli till Sverige. Hon bodde då i en liten spartansk stuga på Ekerö, ett liv som passade henne perfekt.
- Jag jobbade som lärare i Gävle innan jag blev nunna. Det var därför den serbiske biskopen sände mig till Gävle. Han trodde det skulle bli något stort här. Det trodde inte jag och det blev det inte heller.
Hon bytte metropolit från serbisk till tjeckisk.

Under sin första tid i Gävle bodde hon i den gamla katolska kyrkans församlingshus på Norra Centralgatan men när det blev uteservering på gårdsplanen trivdes hon inte längre. Hon skickades till Tjeckien för att bygga upp ett kloster.
- Jag är ingen drivande person även om jag försökte med Guds hjälp bygga ett kloster.

Hon kom tillbaka till Gävle igen och bor nu inneboende i ett litet rum eller cell som det heter i hennes värld.
- Jag kan sakna ett kloster ibland men jag har telefonkontakt med metropoliten. Jag är en typisk eremit och skulle vilja ha en liten stuga. I 15 år har jag sökt det. Det räcker med en vinterbonad friggebod och jag behöver inte ha vatten och el.
Klostret skulle betala för ett boende och geografin spelar ingen roll. Trots det har kyrkan inte hittat något hus som passar.
- Jag har tittat på fem kloster i Grekland men biskopen ville renovera ordentligt. Det passar inte mig.
Helst vill hon bo isolerat men ändå ha nära till en kyrka.
- Jag kör bil men folk säger att jag kör flygplan, säger hon med skratt i ögonen.

Jag undrar hur hon får pengar till mat och uppehälle och hon svarar att det finns en stödförening som betalar till klostret, det vill säga till henne. Föreningen står för tryckningen av hennes böcker men hon får å andra sidan in pengar på försäljningen av böckerna, kurserna i ikonmåleri och de ikoner hon säljer.
- Jag får också gåvor i natura, det kan vara bröd och sånt.

Hur många som tillhör den ortodoxa församlingen i Gävle vet inte Moder Christodoli men senaste gudtjänsten kom det betydligt fler än vanligt, ungefär 70 personer. Flera av dem är från Etiopien och blev nya medlemmar. Tre olika präster brukar komma hit bland annat en rysk präst som har Gävle som arbetsområde. Ett tag var det väldigt få gudstjänster men det har hon sagt till om så bara första halvåret i år kommer det att hållas totalt sju gudstjänster i Gävle.

Moder Christodoli väcker en del uppmärksamhet när hon rör sig ute på stan. En och annan missbrukare beter sig vanvördigt mot henne men oftast vill de bara prata om Gud på sitt sätt.
- Jag bor vid två skolor så jag möter ofta tonåringar. De ropar ibland. Ibland är det fula ord men sällan elaka. Jag brukar säga något humoristiskt och då blir de förvånade. Jag är ju van vid barn från min tid som lärare.
Hennes klädsel får henne att sticka ut. En del tror att hon är muslim men träkorset av olivträ från Betlehem avslöjar hennes tro.
- Jag har inga problem med vad jag ska ha på mig på mornarna, skojar hon.
Så berättar hon att många nunnor syr sina egna kläder men själv har hon fått hjälp av en sömmerska. Kläderna är desamma året om.
- Munkar och nunnor har lika klädsel men munkarna bytte ut doket mot en skofia.

Moder Christodoli granskar min klädsel, diskret i svart och lila. Hon nickar godkännande men påpekar:
- Långbyxor bör man inte ha i kyrkan.
Det har blivit dags för kurs i ikonmåleri. Moder Christodoli kränger på sig ryggsäcken, sätter "hatten" eller skofian som det heter, tillrätta på huvudet och pilar iväg.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons