Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Beredd på slutet

+
Läs senare
/
  • Foto: NICK BLACKMON Storviksprofil. Uno Malmqvist ställer ut sin konst,

Det är svårt att tänka sig en människa mer harmonisk och full av liv. Ändå har Uno Malmqvist elakartad cancer. För en tid sedan fick han beskedet att han har flera metastaser i kroppen.

- För tre veckor sedan fick jag min dom. Då hade det gått in på lungorna och upp i hjärnan. Det är för mycket metastaser helt enkelt. Men jag är så nöjd. Det har fallit på plats allting. Livet är roligare nu. Det är knepigt och jag fattar det inte. Men jag är väl en knepig person, säger han och skrattar stort, till synes förundrad över sig själv.

Hemma i Storvik är han något av en profil. Han är känd som en engagerad lärare och en eldsjäl som brinner för mycket, fotbollen, tennisen och konsten.
Fast när det gäller hans eget måleri är han blygsam.
- Det är bara kluddar som jag har gjort, säger han om det som just nu ställs ut på biblioteket i Storvik.
Sedan han fick beskedet om att cancern spridit sig har han haft olika tankar om vad han skulle göra med "kluddarna".
- Först tänkte jag bränna upp alltihop. Sen var det någon som tyckte att jag skulle ställa ut så då gjorde jag det.
Till vernissagen samlade han människor som har haft och har betydelse i hans liv.
- Det var förbannat roligt, en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Det var släkt och vänner, många som jag inte hade sett på 20 år. Det var så lyckat. Jag kände och känner att jag har levt ett bra liv. Jag är tacksam att jag har fått ha de här 60 åren och de här människorna i livet. Jag är så nöjd.
Nu har han givit titlar till alla sina målningar som tidigare har varit namnlösa.
- Det har känts bra att göra det, viktigt.
Det är mycket blått i bilderna. Blomman förgätmigej återkommer liksom ett ur med visare. Tiden är numera central i Uno Malmqvists tillvaro. Den ska utnyttjas och fyllas med mycket, men inte stressas bort. Han är just tillbaka efter en Parisresa tillsammans med sin särbo.
- Rom är nästa anhalt. Om vi hinner med det, säger han och ler.

Det finns inget bittert eller dramatiskt i hans ton.
- Jag kan inte vara bitter och jag hoppas verkligen att ingen är bitter på mig. Gråtit har jag gjort, men inte är det mycket. Ändå är jag en känslig människa. Men som mitt liv ser ut i dag kunde jag inte ha det bättre.
Men någon samtalsterapi har han inte gjort sig tid med.
- Nej, för sjutton. Det fixar jag med kompisarna här på Merkurius. Vi brukar sitta här och kuckelura och skriva ihop någon tipslapp, säger han där han sitter på Storviks anrika lilla kafé.
Han har, som han säger, "gjort allt klart".
- Jag har städat ur huset i lugn och ro. Jag har pratat med prästen. Allt är klart.
Han säger att det kanske har varit svårare för omgivningen än för honom själv.
- Min tjej har fått stöd av mig. Jag har varit på skolan och pratat med dem också. Med eleverna har det varit lite känsligt. Jag tycker ju så mycket om dem, säger han.
Han har malignt melanom, hudcancer.
- Jag märkte att det började blöda på skjortan. Jag hade en prick på armen, men hade inte tänkt närmare på det. Man har ju lite prickar på kroppen. Och vi tror ju att vi är odödliga.

Det var för snart tre år sedan. Nu är cancern spridd. Besöken på sjukhuset är täta.
- Vården är fantastisk. Och personalen... jag trodde aldrig att man kunde längta till cytologen. Det funkar så bra, säger han.
Han ser förvillande välmående ut.
- Jag har inte ont och känner mig pigg. Det är konstigt - jag har aldrig varit sjuk förut.
Trots det rationella tillvaratagandet av tiden känner han att han har hunnit med livet.
- Det är bara vissa resor jag vill göra med tjejen. Annars har jag gjort det jag har velat. Och jag ångrar inget. Lite småfel har man väl gjort, men inget stort. Livet är liksom mer nu. Det är ingen fara med mig.

Sofia Öhlander
026-27 75 92
sofia.ohlander@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons