Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Bertil hittade 4,75 kilo opium

+
Läs senare

GÄVLE

För två veckor sedan rapporterade GD om att polisengjort ett rekordstort beslag av opium hos en gävlebo. Tvåkilo råopium påträffades i en lägenhet icentrala Gävle.

Men det rekordet står sig slätt mot det parti smugglatopium den före detta tullaren Bertil "Radar" Eklund spåradeupp. Han berättar att han var med och gjorde Gävlesstörsta opiumbeslag på 4,75 kilo i Fredriksskans 1947.

Bertil Eklund är 84 år och jobbade som tulltjänstemanoch tullmästare främst i Gävle 1937-1980. Smeknamnet"Radar" fick han av en finsk smugglare. Det sades att han haderadarsyn. Hans vaksamhet och grundlighet gjorde honom till enskicklig tullare som kunde göra många beslag. Ett avde mest sensationella var opiumbeslaget.

Turkiskt fartyg

Det var i augusti 1947 som tullen i Gävle stöttepå ett parti opium av aldrig tidigare skådat storlekombord på ett turkiskt fartyg.

Fartyget Erdine låg i hamnen för att lossa tackjärn.

Bertil Eklund höll ögonen öppna och registreradeallt som verkade misstänkt nere i hamnen. Han berättaratt det på den tiden fanns prostituerade nere i hamnen somblev utnyttjade av sjömän mot sprit och cigaretter.

- Det här var olyckliga människor som gick ombordoch blev utnyttjade. Många var begivna på öloch sprit. Vi fick ofta agera sociala myndigheter och skjutsahem flickorna sent på natten, säger Bertil.

På förmiddagen den sjätte augusti sågBertil en 16-årig flicka och hennes mamma gå ombordpå fartyget Erdine.

Kvinnorna bars i land

Inte förrän till kvällen kom de avigen, och då inte för egen maskin. Sjömännenbar av kvinnorna och lämnade dem medvetslösa påkajen. Bertil Eklund registrerade allt.

- Vi gick fram och luktade för att se om de var spritpåverkade,men kände ingen doft.

Bäst som de stod där på kajen kom en stuveriarbetareoch berättade hur besättningen på Erdine erbjudithonom att köpa små märkliga kulor för 15kronor styck.

- Då började vi misstänka att det var narkotikaeller något bedövningsmedel.

På den tiden var smuggling av narkotika helt okänt.

Sprit och cigaretter var i stället de stora smuggelvarorna.Inte förrän på sextiotalet blev narkotika störrebland de varor som tas in olagligt i landet.

För att undersöka om misstankarna stämde användetullarna sin list. En av dem som varit till sjöss förrfick klä sig i civila kläder och besöka fartyget.

Opiumklump i ett skåp

Han hann inte mer än ombord förränhan blev erbjuden att köpa opium.

De turkiska sjömännen öppnade ett skåpoch där låg den flera kilo tunga klumpen opium. Storsom en fotboll och insvept i gröna blad för att behållasin fukt. Den civilklädde tullaren visade sig intresseradoch sa att han skulle gå i land och hämta pengar.

I stället berättade han för sina kollegor omvad han sett.

- Det var ett sätt att få reda på var opiumetfanns. Men det tordes vi inte berätta för polisen efteråt,eftersom det kunde setts som provokation till brottslig handling.Men det där är väl preskriberat nu, sägerBertil.

Bertil och några andra tullare gick då ombordpå Erdine och sa att de misstänkte att det fanns narkotikapå fartyget. De gjorde en grundlig visitation.

- När vi kom till skåpen sa ett befäl ombordatt ägaren till två av skåpen var i land ochinte skulle komma tillbaka förrän till kvällen.De trodde väl att vi skulle gå i land och strunta idet när de var låsta. Men vi brukar inte ge oss.

Tullarna meddelade att de skulle bli tvungna att förseglaskåpen så att besättningen inte skulle kunnaundanröja narkotikan, i väntan på att ägarenskulle öppna.

- Då insåg väl befälet att vi menadeallvar, och gav order om att bryta upp skåpen. Men närvi brutit upp det ena skåpet kom nyckeln helt plötsligtfram.

Analyserades på apotek

Det visade sig att skåpets ägare intealls var i land utan befann sig bland de andra.

I skåpen hittade man två klumpar opium som vägdeungefär två kilo vardera. De fördes till ett apotekoch när de analyserades stod det klart att det var opium.

Ärendet överlämnades till polisen och den turkiskematrosen M. Yildrim fick sin dom. Han dömdes till 60 dagsböterà 2:50 för att olovligt ha tagit in narkotika i landetoch dessutom fem dagsböter à 2:50 för underlåtenhetatt lämna uppgift om att ha infört en vara.

Uppmärksamheten kring opiumbeslaget blev stor, det varett av de största partier som smugglats in i Sverige vidden tiden.

Livet som tullare var spännande tycker Bertil. Påfyrtiotalet var det mycket liv och rörelse i hamnen. Allafartyg som anlöpte hamnen fick visitation av tullen. Flerafartyg undersöktes varje dag. Fattade man misstanke om smugglingletades hela fartyget igenom. På fyrtiotalet arbetade ungefär35 tullare i hamnen, mot dagens fyra i hela distriktet.

- Vi kallades "svarta gänget". Vi blev alldeles svartaav sot när vi letade igenom maskinrum och kolboxar i fartygsom eldades med kol, berättar Bertil.

Renhåriga sjömän

Även om kampen mot smugglarna var hårdtycker Bertil att sjöfolk i allmänhet var renhåriga.Han berättar också att de smugglare som avslöjadessällan var aggressiva utan räknade med att åkafast ibland.

- De brukade säga att det är fifty-fifty. Den härgången är det ni som tar det, men nästa gångklarar vi oss.

Han berättar att handeln med svartsprit var omfattandei hamnen.

- Men nu är det slutsupet här. Hade man varit sprittörstigförr kunde man varit full varje dag. Det var mångasom ville bjuda.

Bertil Eklund träffade flera gånger den legendariskefinske sprit- och flyktingsmugglaren Algot Niska. Han smuggladespritdunkar på släp efter båten. Om kustbevakningendök upp sänkte han dem med saltklumpar som tyngder.

När saltet sen smälte flöt de upp till ytanmed hjälp av kork, och Algot Niska kunde bärga sin last.

Men Bertil lyckades aldrig fånga Niska själv.

- Han var för klipsk. Och en väldigt charmerandekarl.

När Bertil påpekade att han måste tjänagrova pengar svarade Niska att de gick åt. Till vin, kvinnoroch sång.

Dåligt rykte

Tullarna hade allmänt rykte om sig att varalata. När något fick jobb inom tullen sades det attman "gått in i den eviga vilan".

- En del sa att vi bara gick runt och ståtade i vårauniformer. Men det gillade jag aldrig, jag ville göra rättför mig, säger Bertil.

Han gick alltid på helspänn, beredd att upptäckanågot som verkade misstänkt. Han var en av de med bästnäsa påstods det. Och radarblick?

- Ja, det kan man nog säga. Intuition hade jag. Jag kändepå mig när det var något skumt. Och såvar jag envis och gav mig inte förrän det var ordentligtundersökt.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons