Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland Bangkoks vilsna får

Annons
Den bullriga, motoriserade cykeltaxin, kalladtuk tuk, som är så vanlig i Bangkok tar mig snabbtgenom trafikvimlet mot Sukhumvit Road och Skandinaviska kyrkan.

Efter en stund inser jag varför så mångachaufförer bär mask för ansiktet. Den kvävandehettan och avgaserna gör resan närapå outhärdlig.

Men illamåendet dämpas av alla synintryck runtomkring; människorna, de livliga marknaderna, fattigdom ochlyx, de sagolikt vackra templen som kantar vägen?

Det är så det är med Bangkok - kontrasternasstad.

Det visar sig snart att Skandinaviska kyrkan ligger inbäddati ett blomstrande lugnt område, kallat Nana. Även omotaliga restauranger och nöjesetablissemang finns inom ettganska ära areal känns det ändå fridfulltoch behagligt lugnt.

Tiden var mogen

I slutet av juli tog kyrkoherden Ulf Claesson adjöav församlingen i Bomhus och installerade sig i Bangkok tillsammansmed hustrun och tillika assistenten Marita. Tillsammans ansvararde för verksamheten de närmaste tre åren.

- Tiden var mogen att pröva någonting annat, berättarUlf på sitt lågmälda sätt. Jag tänkte"ju längre bort - desto intressantare". Jag skulle inte haflyttat till Tyskland eller Norge.

Det lockade också att verksamheten hade en såpass social inriktning. Skandinaviska kyrkan är en träffpunktför många skandinaver som bor och arbetar i Bangkok- cirka 700 svenskar, 700 norrmän och 600 danskar.

- De flesta jobbar på kontrakt i tre-fyra år ochdrar sedan vidare, säger Ulf. Männen jobbar, medan kvinnornaär hemma. Därför är det också naturligtatt kvinnorna deltar mer i verksamheten. Kyrkan blir en sortsbas för dem.

Hemma i Gävle och församlingen i Bomhus, därUlf verkade som kyrkoherde, var vardagen till många delaruppfylld av rutin och administration. Efter en tid i Bangkok upplevdehan något av en befrielse.

- Så tillvida att jag fått mer tid till att varapräst här. Så fort jag kliver utanför dörrenlär jag mig någonting nytt. Sedan är ju förståsspråket nyckeln till livet här. Jag ska försökalära mig lite thailändska så småningom.

Ett av många viktiga uppdrag är fängelsebesökeni Bangkok, ofta tillsammans med den norska assistenten Ole Kristianoch Marita. I det högst säkerhetsklassade fängelsetBangkwang sitter två svenskar, dömda till 40 respektive35 år, för att ha försökt smuggla herointill Sverige. Fångarnas enda regelbundna kontakt med omvärldenär genom Skandinaviska kyrkan. Besök görs ocksåregelbundet till fängelset Klong Prem där ytterligarenågra skandinaver sitter.

Ulf gör inköp av mat för pengar han fåttav fångarnas anhöriga. Kosttillskottet är viktigt.Maten som serveras är minimal och illa tillredd. Fångarnahar även fått filtar av Skandinaviska kyrkan som desytt till madrasser.

Dyster vardag

Vardagen i Bangkwang är dyster. Tillsammansmed 23 andra fångar tillbringar svenskarna 16 timmar avdygnet i en cell byggd för tolv fångar. Resten av tidentillbringar de på en gård, sysselsatta med att spelabackgammon, lösa korsord, läsa och skriva brev. I Bangkwangfinns 6 500 fångar - ingen av dem är dömd tillunder 35 års fängelse.

- Besöken känns meningsfyllda. Det blir ett avbrotti rutinerna. Jag förmedlar kontakt med de anhöriga.Mycket av det vi samtalar om handlar om deras egna funderingaroch berättelser, även allt som händer dagligen.Det finns ett behov av att dela med sig. Nu finns det ju helatiden ett nätgaller mellan oss och fyra, fem andra personeri besöksrummet på bägge sidor. Men i regel tyckerjag vi har meningsfulla och djupa samtal.

- Killarna är givetvis också intresserade av livetutanför och tycker att det är roligt att höra omvad som händer, även om det paradoxalt nog ocksåär störande och jobbigt för dem.

Efter att ha jobbat som kriminalvårdare i tio årinnan Ulf blev prästvigd 1988 har han förståsbåde insikt och åsikter om den verksamheten.

- Hur beter vi oss för att sluta begå brott? Egentligenhar jag inget bra svar? men någonstans tror jag påatt återställa, gottgöra det man gjort iställetför att bli straffad, arbeta med att det i någon ändeska ske en försoning.

Vi går ett varv runt huset som Skandinaviska yrkan ärinrett i. På tomten står ett litet "andehus".

- Jag kan inte låta bli att förundras överhur vidskepliga thailändarna är. De blandar vidskepelseoch religion på ett sätt som är oss främmande.Det där andehuset står dock tomt och utan offergåvorså länge vi hyr in oss här. Den överenskommelsenhar vi gjort med husets ägare.

Han är samtidigt fascinerad över thailändarnasrespekt för de äldre i samhället. Någontingsom vi västerlänningar kanske har för lite av.Och det gäller även det beundransvärda tålamodetoch vänligheten man generellt har mot varandra.

- Ta bara en sån sak som allt kaos i trafiken. Inteser man några arga gester för det.

Barn far illa

Thailand är ett land av ytterligheter och österländskmystik som inte alltid är så lätt att förståsig på. Vördnad för de äldre och det okända.Men även ett land där många far illa i prostitutionoch fattigdom. På sina resor, bland annat till Pattaya,dit turisterna knappast kommer för det tropiska vattnen ochde palmkantade strändernas skull möter Ulf den ytterstaförnedringen för många unga thailändska kvinnor.

- Man har en annan uppfattning om människovärdehär än den vi försöker upprätthålla.Det går igen i sexhandeln - köpa och sälja. Fattigafamiljer säljer ibland sina barn till barnprostitution. Detär förfärliga offer hela vägen. Jag har svårtatt acceptera det sätt myndigheterna hanterar situationen.De förnekar problemet, samtidigt som de på någotsätt säger ja genom att tillåta det.

- Jag kan inte tänka mig att Pattaya är likt någontingannat i hela världen, man blir både beklämd, förvånadoch frustrerad. Samtidigt inser jag ju att frågan har attgöra med ekonomiska faktorer på många nivåer.Jag hoppas att detta vackra land så småningom skanå den nivå att man slipper dessa offer.

THOMAS HAMMARGREN
Annons
Annons
Annons