Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Camilla behöver aldrig sadla om

Annons
TÄRNSJÖ

Camilla Lundborg från Hedesunda har nyligen fåttsitt gesällbrev som sadelmakare. Brevet mottog hon underhögtidliga former i Blå Hallen i Stockholm.

- Kul eftersom det är så mycket data nu, sägerhon leende.

Det gamla hantverksyrket är tillbaka och det rejält.Ridsporten ökar ordentligt och därmed blir behovet avsadelmakare större och större. Det märks inte minstpå Nordens enda skola i sadelmakeri. Den ligger i Tärnsjöoch det är där Camilla Lundborg gått sin utbildning.

4 500 timmars lärarledd undervisning samt ett gesällprovkrävs för att få gesällbrevet. Camillas gesällprovär en svensk åksele i mörkbrunt läder, smakfulltdekorerad men silverfärgade medaljonger.

- Selen är måttad efter min unghäst. Den tog166 timmar att göra och är försäkrad till40 000 kronor. Allt är handsytt utom draglinorna som ärsydda på maskin.

En tillfällighet

Hemma i Hedesunda har Camilla fyra hästar, tvåhalvblod och två morganhästar. Men att hon skulle blisadelmakare var inget hon gått och drömt om.

- Jag hade gått arbetslös och jobbat med hästar.När jag slog på arbetsförmedlingens dator hittadejag sadelmakare. Jag visste inte ens att det fanns.

Utbildningen tar tre år och till största delenbestår den av praktiskt arbete. Anledningen till att utbildningenfinns och att den är förlagd till just Tärnsjöhar sin förklaring.

I Tärnsjö finns sedan 1873 ett garveri men på1980-talet blev det brist på sadelmakare som kunde förädlaskinnen. Tanken på en skola för sadelmakare väcktes.Barbro Lindström från Järbo är en av demsom såg till att skolan kom igång.

- Jag jobbade som avbytare i 16 år men efter en arbetsolyckaskulle jag omskolas. Jag hade gått någon kurs i Norgehos en sadelmakare då jag fick nys om att utbildningen härskulle börja så jag tjatade och tjatade, berättarBarbro.

Hon blev alltså en av de första att gå utbildningensom startade 1993 och efter utbildningen startade hon eget i Järbo.

Kreativ miljö på skolan

- Det var som att slå igen en dammlucka. Visserligenhade jag jobbat ensam tidigare men här på skolan vardet sån kreativ miljö.

Barbro fick en förfrågan om hon ville börjasom instruktör på skolan och det tackade hon gladeligenja till.

Barbro nämnde kreativ miljö och det tycks stämma.

När Gefle Dagblad är på besök fårCamilla och två andra elever stipendium för gott arbete.

Men eleverna kan knappt slita sig ens under ceremonin ochså fort pengar och blommor delats ut återvänderde till sina arbeten.

Det här är också ett ställe därpraktik går före teori. Eleverna antas inte efter betygutan efter personliga intervjuer. 20 elever tas in men lika mångastår i kö.

Skolan har ett samarbete med Finland och eftersom en del eleverlär sig inredningssadelmakeri finns även samarbete medMalmstens och skinnfabrikörerna i Malung.

Inredningssadelmakerikan ses i finare offentliga miljöersom till exempel på konserthuset i Gävle där ledstängernaär vackert lindade i skinn.

Barbro har också inlett ett samarbete med ridskolani Högbo. Anneli Åberg är ridlärare däroch anlitar ofta Barbro och skolans elever.

- Barbro har tagit med elever till oss i ett par år.De rättar sadeln efter individen. En sadel kan se bra ututvändigt men ändå inte passa hästen, förklararAnneli.

Skräddarsydda sadlar

För att arbetet ska bli bra krävs en dialogmed kunden.

- Eleverna får lära sig företagsekonomi ochjuridik, selkunskap, praktiskt körning och hästens anatomi.Ryttarna har dåliga kunskaper så en sadelmakares jobbbestår mycket av att informera. Sadlarna finns i konfektionsstorlekarmed olika vidd på bommen men många sadlar ärdåliga och måste göras om. En liten förändringav stoppningen kan göra att hästen slipper tryckskador,berättar Barbro.

Bland alla främmande verktyg finns doftande balar medskinn i olika färger och tjocklekar.

Men läder är dyrt så det gäller att göraordentliga mallar i papp innan kniven kommer fram. Lädretska också kantskäras, sömmarna tryckas ner såhästen inte får skavsår och stoppningen fårinte bli knölig.

- Man måste tycka det är kul att jobba med händerna.Man blir aldrig fullärd och det är mycket nytänkande,säger Barbro.

För Camilla väntar nu en kurs i starta-eget ochdärefter blir hon sadelmakare med säte i Hedesunda menförhoppningsvis med en betydligt vidare kundkrets.
Annons
Annons
Annons