Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De går sin egen väg

/
  • Foto: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖM Två gävlebor. Ni kommer alltid att se mitt svarta hår, säger Domino Kai Långström på flytande svenska. Varför är det så? Kai står med ena benet i den svenska kulturen och det andra i den romska, men priset är högt. Han har förlorat en del romska vänner. Tillsammans med filmskaparen Israel Benavides vill han belysa det som berör oss alla. Hur vi styrs av andra människors förväntningar på oss.

Kai fick ett slag i ansiktet, bara för att han är rom. Och av romerna har han blivit anklagad för att svika dem. Israel lärde sig av mamma och syster att man till och med kan hjälpa den fiende som kan ha mördat sin egen bror. Nu kämpar båda för samma sak. Att varje människa ska få vara som den vill. Med filmen "Ditt rike inom dig" vill de få oss att tänka efter.

Annons
De möttes första gången för ungefär sex år sedan. Israel Benavides hade fått i uppdrag att göra en film om hur unga människor ser på arbetslöshet. Domino Kai Långström spelade teater och läste på komvux. Han var en av 20 gävleungdomar som fick provfilma.
- Jag kände direkt att man borde göra något mer med Kai, säger Israel. Han är en så stark personlighet. Jag visste inte hur, men efter ett tag växte idén fram om en videodagbok.
- Det blev inte bara en film om romer, fortsätter Kai. Vi ville bidra med något mer, visa på något och få folk att tänka efter. Sedan tycker jag att det är kul att synas också. Det har jag vetat sedan jag var tio år och fick applåder från 2000 personer när jag spelat Farao i en musikal.
Filmen "Ditt rike inom dig" handlar om hur svårt det är för oss människor att leva som vi själva vill. Att vi alla styrs av andra människors förväntningar på oss.
- Det låter kanske stort, men jag ville göra en samhällsinsats, säger Israel. För det här handlar om oss alla. Bara det att problemet är så påtagligt för Kai.
Kai har länge varit aktiv och kämpat för romernas rättigheter i samhället. Han har jobbat som hemspråkslärare, har uppdrag i olika föreningar, har blivit inbjuden att leda projekt för romer och han har en nära relation till Rosa Taikon. Parallellt med detta har han odlat sitt eget intresse för teater, deltagit i Lättings teatergrupp och utbildat sig till dramapedagog.

Men priset för att gå sin egen väg var högt, Kai har blivit anklagad för att svika sina egna.
- Först förstod jag det inte. Jag blev bara ledsen. Sedan har jag kommit fram till att det inte är mig de är avundsjuka på, utan att det är den position jag har fått. De skulle väl också vilja stå inför en massa människor som lyssnar. Jag har förlorat en del romska vänner, men inte alla.
Kai visar ett ärr han har på hakan. Ärret har han fått för att han är rom. Han berättar om en storväxt missbrukare och hans kvinna som råkade gå förbi.
- Kvinnan skrek "vad fan gör du här?" och började ta förnedrande på mig, berättar Kai. Jag ville stoppa henne och tog tag i hennes hand. Då gled "buffeln" upp bakom mig och slog mot hakan. Men han blev dömd och jag fick skadestånd och det kändes dunderskönt.
Det var viktigt för Israel och Kai att göra en film som inte liknar någon annan. De tycker att filmer om minoriteter ofta är färgade av majoritetsbefolkningens uppfattning. Nu ville de försöka få fram en mer äkta bild.
- Det är så typiskt, när teve visade ett inslag från filmen hade de valt en scen där Kais kvinnliga släktingar med sina klänningar står i köket och håller på. De visade inte när han umgås med sina svenska vänner, säger Israel.
- Det finns fördomar som är så starka, om det vilda folket med klädstreck och tjuvar, säger Kai.
- Ibland känns det som att det är svårt för människor att mentalt hänga med i den utveckling som skett, fortsätter Israel. Inne i huvudet är de kvar på trettiotalet. Men det ser ju inte ut så längre. Både Kai och jag är svenskar, om alla med utländskt ursprung lämnade Sverige skulle landet kollapsa.
- Tack och lov, skrattar Kai men blir snart allvarlig igen.
- Jag har blivit van vid att få skulden för saker. Sverigedemokraterna fick många röster i valet till exempel, det är typiskt när det är lågkonjunktur med mycket uppsägningar. Det är minoriteterna som får sota för sådant.
- Se bara på Ludmila, säger Israel. Så länge hon var duktig var hon allas favorit. Det är egentligen sjukt att man utvisar människor som fått fängelsestraff också, att vi bara vill ha de bästa kvar.
- Det finns ett tydligt elittänkande, påpekar Kai.
- Men egentligen är det inte lågkonjunkturer i sig som föder hat hos människor, fortsätter Israel. Hat kommer ur brist på kärlek. De som blir rasister har fått för lite kärlek.

Kai tror att skilsmässobarn kan hamna i riskzonen. Att det kan skapa ett tvivel på sin egen betydelse om ena föräldern är mycket frånvarande.
- Många undrar nog om de inte duger och om det är deras fel om pappa inte har tid att träffas, till exempel. Det är ett jättebra system i Sverige att ensamstående kan klara sig själva, men ibland tror jag människor blir ensamma. I de flesta andra kulturerna i världen lever man närmare släkten.
- Men det går att få kärlek till och med i ett samhälle som är byggt av hat, säger Israel. Det var krig i El Salvador när jag var liten. Två av mina syskon kämpade för gerillan i kriget och den ena blev dödad. Vår familj hade förberetts på kriget och fått sjukvårdsutbildning. En sjuk soldat kom till vårt hus och ville ha hjälp med sprutor. Vi visste inte om det var samme soldat som mördat min egen bror. Det kunde vara det, men vi hjälpte honom ändå.

Israel har också sett en baksida med att förväntas ta allt ansvar för släkten.
- Mammas mormor blev 113 år och det var bara att stå ut med henne. Jag kan tänka mig att mamma blev bra trött på det på slutet, men det var hennes uppgift.
Israel tror att hatet och bristen på kärlek i vårt moderna samhälle blivit en konsekvens av bristen på tid. Att olika problem som dyker upp under uppväxten, till exempel när en familj splittras, inte tas om hand ordentligt. Man får klara sig själv så gott det går för ingen har tid.
- Vi måste prata mer med varandra, fortsätter Kai. Diskutera med barn också, för barn förstår visst och känner då att de är viktiga. Om man svarar på barns frågor, blir de förstående människor. Men det gjorde inte mina föräldrar heller.
- Och så måste vi sluta se oss som olika grupper, tycker Israel. I Sverige är det mycket vi och dom, nästan alla jag träffar frågar var jag kommer ifrån. Vi måste sluta bry oss så mycket om det, det är så många nu som har växt upp här i Sverige. Jag blev ofta uttittad när jag var barn, men ibland använde jag det också, för att ta mig fram. Jag tycker att det stora problemet nu är det segregerade samhället.
- Men vi ska inte bli lika, säger Kai.
- Bara toleranta, fortsätter Israel. Jag kommer bra överens med Kai men jag behöver inte acceptera allt han tycker. Jag försöker vara tolerant mot alla, men om jag lyckas vet jag inte.
HELEN GRANDITSKY
Annons
Annons
Annons