Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

De har järnkoll på blodet

+
Läs senare
/
  • Bo och Birgitta Sundström kan följa upp sin Waranbehandling själva. De sköter provtagning och blodanalys hemma vid köksbordet.
  • Ett stick i fingret och en droppe blod räcker, sedan visar apparaten om patienten behöver ändra på sin Waranmedicinering.

Patienter som tar det proppförebyggande medlet Waran måste hålla järnkoll på sitt blod. Bo och Birgitta Sundström sköter provtagningen hemma i köket. Det är praktiskt och tryggt – men mätapparaten får de betala själva.

Bo och Birgitta Sundström i Gävle är två av drygt 150 000 svenskar som behandlas med det blodförtunnande läkemedlet Waran.

Medlet ges i förebyggande syfte till patienter som löper ökad risk att få blodproppar och i förlängningen stroke.

Bo Sundström hade en stroke för några år sedan och började då ta Waran för att undvika att få en ny. Birgitta Sundström har hjärtbesvär som gör att även hon har en förhöjd risk att drabbas av stroke.

Behandlingen är inte riskfri. Doseringen av medicinen måste ligga exakt rätt.

För stor dos gör blodet för tunt och man får ökad risk att få hjärnblödning.

För liten dos innebär att blodet blir för tjockt och risken för proppar ökar.

För att ha koll på sin medicinering går de flesta Waranpatienter regelbundet till en vårdmottagning för blodprov och mätning av PK-INR-värdet, ett mått på blodets koagulationsförmåga. På det sättet får de veta om medicineringen är rätt inställd eller om ändringar behöver göras.

Numera finns möjlighet att klara den här kontrollen på egen hand. Bo och Birgitta Sundström har skaffat den testutrustning som krävs. Med apparatens hjälp kan de sköta både provtagning och analys hemma.

– Vi är väldigt nöjda. Det här ger oss både större frihet och ökad trygghet, säger de.

Det var deras hjärtläkare som rekommenderade dem att prova självtestmetoden. De fick åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att gå på en kurs där de lärde sig tekniken och hur man ska äta för att hålla mätvärdet i blodet i balans.

Utrustningen fick de betala själva. Landstingen subventionerar inte den här typen av självtester.

– Apparaten kostade oss 6 000 kronor och det tyckte vi först lät lite dyrt. Men den har fungerat jättebra och vi känner i dag att det varit väl investerade pengar, säger Bo.

Utrustningen är behändig och ryms i ett litet fodral. Själva provtagningen är enkel att utföra. Patienten sticker sig i fingertoppen och klämmer fram en droppe blod som placeras på en teststicka som förs in i mätapparaten. Inom en minut visas testresultatet på en display.

Den stora fördelen med självtestet är att patienten slipper de ständiga turerna till hälsocentral eller sjukhus för provtagning.

Det räcker med ett besök cirka varannan månad för att kolla att den egna apparatens mätvärden är korrekta.

Självtestet gör det också enklare att dosera läkemedlet rätt och göra justeringar, till exempel utifrån vad man tänker äta och dricka, alkohol och vissa matvaror påverkar blodet extra mycket.

Självtestet kommer särskilt väl till pass vid resor, menar Bo

– Ofta äter och dricker man på ett annat sätt när man är utomlands. Nu kan vi följa mätvärdet själva utan att behöva uppsöka ett lokalt sjukhus, säger han.

Vi är väldigt nöjda. Det här ger oss både större frihet och ökad trygghet

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons