Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De sista breven från fronten

Annons
I skuggan av ett krig

Krig är omänskligt. Icke människovärdigt.I krig är alla förlorare. Ändå lär vioss inte av historien utan låter "herrarna" fortsättasitt vapenskrammel. Detta framgår med skrämmande tydlighetjust i dag.

MARTHA BONN berättar om ett krig för 60 årsedan. Ett krig som drabbade hennes familj och hennes land - Finland.Och om en resa sommaren 2001 till de krigsskådeplatser iKarelen där så många unga män drog sinasista andetag.

Torsdagen den 28/8 1941
Hejsan syster!
...Så får jag hälsa dig härifrånatt jag hittills och fortfarande mår bra, så det ärbra, för på såna här ställen vet maninte hur länge man är vid liv... Man var nog mera räddförst, när granaterna började komma, men nu gårdet bra sedan man blivit van... Och stupade ryssar ligger häröverallt, en två hundra meter härifrån liggerdet 15 stycken på ett ställe..."
Utdrag ur ett brev
från morbror John, då 21 år

Korrespondensen mellan fronten och hemmen var livlig. De soldatersom kom från landsbygden hade ofta förmånen attfå matpaket hemifrån. Ett tacksamt tillskott tillden knappa militärkosten.

Breven var förstås censurerade. Det var mycketsom inte fick nämnas och det gällde för de anhörigaatt försöka läsa mellan raderna.

Mamma skickade paket till sina bröder Emil, Karl, Johnoch Torsten. De skrev och tackade. Samtidigt berättade delite om tillvaron så långt borta från hembygden.

Det mesta var väntan och ovisshet. Tiden blev lång.De höll på med befästningsarbeten, grävdelöpgravar och byggde bunkrar, men det var inte så mångatimmar per dag. Krigarlivet innebar också en kamp mot vädretsmakter, mot småkryp och sjukdomar.

I juni 1942 skriver morbror Karl från Svirfronten att"det är solsken och vackert sommarväder, så detär så grönt och vackert, men det värsta äratt man får börja kriga mer med krankar och myggorhär."

Han nämner inte myrorna, lössen och vägglössensom lär ha varit ett vanligt förekommande problem ibunkrarna.

Han berättar om hur enformigt det är och hur ovisshetenom framtiden tär, "så man vet inte riktigt vart manska börja vända sig, men man får ha tålamodtill nästa höst igen, så kanske man slipper frånden här firman". Ryssarna höll sig lugna just då,men så var inte alltid fallet. En annan gång berättarhan om hur tråkigt det är när kamraterna stuparoch kommer bort, "fast man måst nog hålla opp humöret,för annars blir man snart yr i huvudet... Vi har såmycket som 18 stupade och mot ett 40-tal sårade häri Malax kompani, så det blir nog många som fårsätta livet till i det här kriget också. Fastvi har ju haft tur att klara oss hittills, vi från oss,fast vi är så många ute."

I ett brev från morbror Emil, daterat 27 december 1941,väntar han bara på att bli civil. Han tillhörde äldsta årskullarna, som skulle ha hemförlovatsredan till jul. Nu tycker han synd om de yngre pojkarna som ärute i linjen och ska stå och vakta på ryssarna nattoch dag i 30 graders kyla.

Morbror John skrev flest brev. Jag kan följa hans funderingaroch förhoppningar, hur han blir allt mer uppgiven som årengår.

I augusti 1941 hade det ryktats att kriget skulle ta slut,"men än är det i full gång", skriver han. I november1942 konstaterar han att "snart har vi jul återigen ochdet har inte blivit någon förändring sedan sistajul, utan det är samma elände ute i världen, ellervärre kan man nästan säga, för man måsteju börja tro att världen är upp- och nedvänd."

I juni 1943 misströstar han: "Och återigen haren helg farit sin kos. Den här gången är det pingst,som nu håller på och sjunger på sista versen,ty i morgon är det återigen vardag. Det vill nog blitråkigt och man får lång tid ibland, men manhar varit här så länge nu, så det börjargöra en lik hädanefter var man är."

En lördag kväll i oktober 1943: "där ute ärdet mörkt som i säcken, så det kan väl nogvara dystert för dem som skall stå på vakt ensån här natt, för tankarna irra nog hit och ditom det som har varit och vad som kommer att hända... ochhär i korsun är radion i full gång, så manfår ju höra nyheter och ett av varje".

Det sista brevet från John är daterat nyårsdagen1944. Jag tycker nästan jag kan se honom, hur han sitterdär i bunkern, en ung pojke i grå, slitna militärkläder.Han böjer sig över papperet och plitar omsorgsfulltner orden med en nött blyertspenna. En vacker och prydlighandstil har han, min okände morbror.

Inför det nya året vågar han börja hoppasatt det äntligen ska bli fred. Kriget har redan tagit fleraår av hans liv och om någon månad fyller hanår igen.

Nyårsdagen den 1/1 -44
Hejsan på Er!
Får så i dagens tysta timma, när det tersig lugnt och fridfullt här i korsun, taga mig an fören stund att skriva några rader så att ni fårveta hur det står till, och tillika som anledning att skrivasvar på paketet och hälsningarna som kom mig tillhandai förrgår, för vilket jag får utbringa mittstora tack för vad ni sänt.
Som redan nämnt så är det nu dag och därute ligger snön på marken med sin vitskimrande färg,och minusgrader så det ser nog ganska vinteraktigt ut.
Ja, nu ha vi också ett nytt år, men få sevad nytt och glädjande det här nya året medför.Man måst ju hoppas att det ska bli ett fridsamt och lyckligtår så att hela det här krigandet och eländettar slut i världen. Julen har nu också varit och faritmed sitt firande och glädje. Nu är det bara minnet ochförnimmelsen av det hela som en gång varit. Med julfirandethär var det nog så att man visste att det var jul.Korsun hade vi städat och snyggat upp, så den sågganska ljus och hemtrevlig ut.
Julgran hade vi också, så platsen där denskulle stå var inte tom. Till hade vi tjugo elektriska lampori, så den såg ganska vacker ut.
Nu är det hela förbi så då är baraatt vänta till nästa år.
Får ju även hälsa att man är frisk ochkry och mår som vanligt och får även önskaatt ni gör detsamma goda. Slutar så med mångahälsningar till er från,
John
Hej då! Må väl!"

En granat ändade 24-årige Johns liv midsommardagen1944.

Tre veckor senare sårades hans 19-årige bror Torsten,som dog fem dagar senare.

Två månader senare var det fred.
Annons
Annons
Annons