Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Det börjar alltid så bra...

/
  • Plötslig huvudvärk. Ett handslag för hamnen i oktober förra året som såg ut att bli början på en ny epok för Gävle hamn, lika lovande som planerna på en flyglinje mellan Gävle och Amsterdam några år tidigare.

Ingen tycker om att framstå som lurad, allra minst politiker. Att de ansvariga på kommunen gång på gång betonar att de inte blivit lurade i hamnprojektet i Gävle är alltså närmast självklart.

Det blir ännu lättare att förstå om man granskar kommunens inblandning i andra affärsprojekt, några av ganska färskt datum. Vem minns inte Rörberg, där det kommunala flygfältsbolaget betalade 10 miljoner kronor för en konsultutredning på 25 sidor om en flyglinje mellan Gävle och Amsterdam. Bolaget som gjorde utredningen var Jet 2000, samma bolag skulle själv driva flyglinjen.
I styrelsen för bolaget fanns det åtminstone en person med tveksam bakgrund, ansvarig för en rad bolagskonkurser och misstänkt för ekonomiska brott. De uppgifterna överraskade både läsare i allmänhet och politiker i synnerhet och publicerades i Gefle Dagblad.
Affärssatsningen sprack och blev sista spiken i kistan för passagerartrafiken på Rörberg. Flygbolaget gick i konkurs och det blåste hårt kring Mats Ågren och andra ansvariga, som anklagades för att ha låtit sig luras av affärsmän som var mer slipade än politikerna. Alla som deltagit i besluten försvarade sig och försäkrade att de fått vad de beställt och att det var en bra rapport för 10 miljoner kronor.
"Lurad" var precis vad Mats Ågren och de andra påstods vara, och trots att kritikerstormen bedarrade fanns Rörbergsaffären med i ryggsäcken när kommunen gav sig in i hamnprojektet.

I den ryggsäcken finns också en historia från 1997, när en glad affärsman ville bygga en lyxfärja i Gävle, på det redan nedlagda Gävle varv. Med 300 arbetstillfällen som lockbete lyckades han få ut 150 000 kronor av Gävle kommun och länsstyrelsen för en förstudie av projektet.
Calle Westman, dåvarande chef för hamnen, tog strax därefter över som tillförordnad vd för det kommunala näringslivsbolaget Gävle Näringslivs Arena, GNA, och satte stopp för ett fortsatt kommunalt engagemang. GNA:s ekonomi var en enda "jävla röra" som Calle Westman själv beskriver det, och kalkylerna för själva färjeprojektet var minst sagt luftiga.
I bakgrunden, som tilltänkt finansiär, figurerade en annan affärsman, Simon Pura, som startade ett bolag i Gävle bland annat för att bygga båtar till Sierra Leones fiskeflotta.

Simon Pura själv beskrevs som en schweizisk affärsman, född i Turkiet, men medborgare i Sierra Leone, och ägare av en jaktranch i Namibia. Han lurade inte kommunen på några pengar, men var misstänkt för att ha försökt lösa in checkar utan täckning och för att ha lurat en polisman i Gästrikland på 700 000 kronor. Utredningarna lades ner, eftersom polis och åklagare bedömde att det var omöjligt att få tag i Simon Pura.
Hans företag i Gävle gick i konkurs 1999, utan att ha dragit in en enda krona på alla affärsprojekt.
Calle Westman, numera pensionerad, träffade Simon Pura i samband med färjeprojektet men lät sig inte imponeras av de ekonomiska kalkylerna. Han har också stött på namnet Kenneth Thier, via ett telefonsamtal från ansvariga i Hargs hamn i december förra året, den hamn som Kenneth Thier ville köpa och som han för sina affärskompanjoner berättat att han redan hade köpt.
Calle Westman ombads att försöka kolla upp Kenneth Thier, men han hittade ingenting. Hans råd till folket i Harg var att "hålla andan - länge".

De senaste tre veckorna har jag skrivit många artiklar om Kenneth Thier/Johansson, en historia om en person som försöker sälja hamnar han inte äger och som briljerar med affärskontakter han inte har och som har skadat många människor, en skrämmande och fascinerande, historia. Jag har talat med många som han har lurat och även bland dem finns det en motvillig beundran över duperingsförmågan, åtminstone bland dem som har klarat sig lindrigt undan.
I Gävle måste kommunens misstänksamhet snabbt ha antagit gigantiska proportioner, när nästan inget av det han sagt visade sig stämma. Vad betydde det för beslutet att säga nej till både Thier och till Cliffstone? Vad betydde det att Rörbergsaffären fanns med i ryggsäcken? Lärde sig politikerna då att inte ta onödiga risker, eller lärde de sig att det är bäst att inte ta några risker alls?

Och vad ska man säga om huvudpersonen själv? Gefle Dagblad har kunnat berätta en del av historien, men det finns ju en hel del frågetecken kvar. Hur bär han sig åt och hur orkar han fortsätta, gång på gång? Hur länge orkar man leva ett liv i en skuggvärld, ständigt på flykt, med tio bollar i luften på en gång? När en boll ramlar till marken går det att fortsätta med de övriga, men vad händer när alla bollar ramlar ner samtidigt?
Vad gör han efter en hård arbetsvecka på "jobbet"? Sparkar han av sig skorna och sätter sig i favoritfåtöljen? Tittar han på "Så ska det låta", eller pluggar han Sveriges hamnkalender?
Har han läst allt det jag har skrivit om honom de senaste veckorna?
Kanske är det så. Samma dag som GD publicerade bilderna på hans bostad och berättade att vi sökt honom i Vaxholm hyrde han en lätt lastbil på Statoilmacken i Täby, en lastbil som han använde för att packa ägodelar från lägenheten i Vaxholm, för transport till okänd plats.
I vilken hamn dyker han upp nästa gång? Man håller andan.

Sven-Olof Ekman
026-15 96 42
svenolof.ekman@gd.se
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons