Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Drömmen gick i kras

+
Läs senare
/
  • Nu längtar Mari efter att bli fri. Att slippa vara kvar i krigszonen.
  • När hon tog över butiken hade hon ingen erfarenhet. Men hon har alltid varit äventyrlig och längtade efter att prova något nytt.
  • Under vinterns rånvåg i Gävle blev Mari blev rånad två gånger.

Det har gått fyra månader sedan det första rånet och Mari Seger mår fortfarande mycket dåligt. Rånen spelas upp i hennes huvud om och om som en film. När hon hukade sig ner för att öppna kassaskåpet hade hon en kniv strax ovanför huvudet. "När jag satt där visste jag inte om han skulle skära halsen av mig."

Mari kommer aldrig att glömma måndagen den 20 januari. Hon hade läst i tidningen att Ica Söder hade blivit rånat när en vän kom in i butiken. De började prata om det skulle kunna hända Mari. "Vem skulle råna här?" sa hon. Det kändes som en omöjlighet.

Vi fyratiden samma dag slutade Siv och efter det kom Maris revisor. Hon minns att hon hade ett papper med räkenskaper framför sig när hon hör sin revisor skrika. Mari förstår inte vad som händer, men hon ser ovanför kanten på papperet hur revisorn flyger tre meter bakåt. Egentligen en fysisk omöjlighet, hon försökte undvika en kniv i magen. En maskerad man i mörka kläder viftar med kniven. Då kopplar Mari. Han är högljudd och stressad och upprepar gång på gång "Öppna kassan, det här är ett rån!" Mari känner hur skräcken slår som en slägga mot kroppen och hon hamnar i en bubbla. Därifrån noterar hon att det är en gammal kökskniv. Hon som har jobbat med mat i hela sitt liv vet att en trubbig kniv sliter sönder köttet och gör värre skador än en ny. Som för att skydda ögonen vänder hon blicken nedåt. "Vilka korta byxor han har", är nästa absurda tanke. Hon vet vad han vill, men för att nå kassaapparaten måste hon sträcka armen över kniven. Hon hejdar sig flera gånger i luften. Det känns som att spela rysk roulett med armen som insats. Om han viftar en aning högre kommer han att snitta i armen. Till sist tar hon sats och får ut kassalådan. Nu måste han väl gå! Då vrider han sig och fortsätter skrika "öppna kassaskåpet!". Skåpet är lågt och Mari måste huka sig ner på golvet för att komma åt. Hela tiden med kniven i ryckiga rörelser strax ovanför huvudet.

– Det kändes som om jag lämnade verkligheten. Och det stämmer precis som de säger, att alla nära och kära flimrar förbi. När jag satt där på golvet visste jag inte om han skulle skära halsen av mig.

När han till sist tar ett steg bakåt får han ändå inte plastkassen med sig. Den är fylld av tunga mynt som rullar ut över golvet.

– Då börjar idioten att plocka mynt. Mari behöver inte väja för orden.

Vi sitter i butikens lilla kök. Det som hon hade målat i vitt och ljuslila för att få in vårkänslor. Blusen är skrynklig och håret rufsigt, det var länge sedan hon hade tid att ta hand om sig själv. Men hon har lätt för att prata, en egenskap som hon har haft nytta av.

Det har gått fyra månader sedan rånet och hon mår fortfarande mycket dåligt. Det som hände gjorde att hennes livsdröm gick i kras. Hon älskade sin butik och hade kämpat i ett år för att äntligen kunna ta ut en lön.

När rånaren försvunnit var hon fortfarande i chock men lyckades ringa sin sambo. Snart var butiken full av poliser och till sist uppmanades hon att åka hem. Som om ingenting hade hänt. Dagen efter körde hon vilse, satt gråtande i bilen och visste inte vart hon var på väg. Hon ringde till hälsocentralen, men fick ingen hjälp. Då hörde brottsofferjouren av sig och hos dem kunde hon prata av sig.

– Det var svårt att gå tillbaka till jobbet, men hur ska man sjukskriva sig från sig själv?

Hon såg rånet spelas upp i huvudet om och om som en film. Två veckor senare hände det omöjliga. Hon satt vid datorn alldeles bakom disken när hon hörde ett pling. "Jag ska bara logga in" tänkte hon och hann inte resa sig förrän hon drabbades av ännu ett rån. Grövre än det första.

Tre män har blivit gripna och den första har fått sin dom. När polisen meddelade att han hade fått kontraktsvård trodde Mari att det var ett skämt. Det dröjde inte länge förrän han rymde och under en vecka visste hon inte var han fanns.

När hon tog över butiken hade hon ingen erfarenhet. Men hon har alltid varit äventyrlig och längtade efter att prova något nytt. Mattias hade en Pressbyrå och en kväll sa hon det högt. "Jag vill också ha en butik." Då föreslog Mattias att hon skulle titta på Söders Närköp och hennes första intryck var att det var ett sunkigt ställe. Men hon vågade ta chansen, fixade väggar, bytte inventarier och utökade sortimentet. Det visade sig att hon hade hamnat helt rätt. Att vara sin egen chef var till och med roligare än att jobba på skolan. Hon har en stor social kompetens och är intresserad av andra människor. Det gäller stamkunder lika mycket som skolbarn.

– Jag är den enda i personalen som spelar Lol, dataspelet Leage of Legends. Jag och eleverna har addat varandra och jag var med på deras Lan. Det är skitkul, jag och Mattias brukar spela med ungdomarna hemma också. Vi frågade vad de gör på sina rum. "Vi spelar Lol", sa de och då installerade vi det också.

Hon har hunnit tänka en hel del på rånaren. Vem kan förstöra så mycket för andra? Och hur har det kunnat gå så långt?

– Det sorgliga är att han vet inget annat, därför kan han inte välja något annat, säger Mari. Han skulle ha haft en fosterfamilj från dag ett, det är min åsikt.

Nu är butiken såld och de nya ägarna tar över den 27 maj. Ännu en rättegång återstår och Mari längtar efter att bli fri. Slippa vara kvar i krigszonen.

– En väninna sa att jag har hamnat i en dödslängtan. Att jag måste förbereda mig på att dö varje dag när jag går till jobbet.

Till hösten börjar hon som husmor igen, men först ska hon vara ledig. Förra året hade hon tre lediga helgdagar på hela året. En solsemester med barnen är redan bokad och då tänker hon låta deras behov styra.

Hur tänker du om dig själv och framtiden?

– Jag har samma dröm om en egen butik. Det är en otrolig kick att ge kunderna en glad känsla som de får med sig när de går ut. Men dit är det långt just nu.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons