Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

En familj som alla andra

Det är få skilsmässobarn somfår fira jul med både mamma och pappa samtidigt. Mendet har aldrig varit något problem för Inca Calmeyeroch Ina Berggren.

Deras föräldrar har varit skilda i många år,men de har alltid varit goda vänner.

- Jag vet att jag frågade mamma en gång närjag var liten om inte Inas mamma var sur på henne, eftersommamma hade blivit ihop med Inas pappa. Men mamma lovade mig atthon absolut inte var sur på henne.

Inca skrattar när hon berättar. Både hon ochIna är ganska imponerade över sina egna föräldrar.

- Vi skulle aldrig klara det som dom har gjort. Bådavi skulle ha blivit ganska så svartsjuka, säger deoch skrattar igen.

Och tack vare deras ovanliga föräldrar har jularnaalltid firats för barnens bästa. Inga dragkamper ochinga varannan jul hos mamma och varannan hos pappa.

Alla träffas och firar jul tillsammans.

Promenerar över

Kvällen före julafton brukar Inca och Inasova hos var sin mamma. Men efter julfrukost och förhoppningsvisnågra morgonpaket, promenerar de över till varandra.

När flickorna var yngre gick Inca och hennes syster Maria,deras mamma Aino och hennes sambo Mats, (som är pappa tillIna och Hanna) hem till Ina, Inas syster Hanna, deras mamma Ninnioch hennes sambo Marco. Och dit brukar även Marcos dotter,Camilla, komma.

Fast just i år blir det lite annorlunda.

Inca och Ina har fått en lillasyster som heter Sissel.Hon är bara tre månader och Aino och Mats vill helstta det lugnt och vara hemma med henne. Alla storasystrar har dessutomblivit så stora nu att de lika gärna springer övertill varandra själva. Dessutom kommer nog Incas pappa Zoltan,som bor i Stockholm, den här julen. Hos honom har Inca tvåhalvsyskon till, Zara och Alexander.

- Så där finns det en kille i alla fall, påpekarInca med ett leende.

Och ännu fler både släktingar och kompisarkommer också hem till båda familjerna. Så detär knappast ensamt hemma hos någon av dem.

Inca och Ina känner sig både som bästisaroch som systrar på samma gång. Det är mångasom tycker att de är lika varandra och frågar om deär systrar på riktigt.

- Det är vi ju egentligen inte. Men vi har ganska likahumor och brukar skratta åt samma saker. Ofta sådantsom inte andra förstår.

Det är också vanligt att folk blandar ihop derasmammor och tycker att det är krångligt att komma ihåghur deras familjer hänger ihop.

Kompismammor

Inas och Incas mammor, Ninni och Aino, har käntvarandra länge. Båda var med och startade Lättingsi Gävle, och de var kompisar redan innan Incas mamma blevihop med Inas pappa.

Och kompisar har mammorna fortsatt att vara.

Inca och Ina är väldigt nöjda med hur det harblivit.

- Jag skulle aldrig byta bort Inca, mot att mamma och pappablev ihop igen, säger Ina allvarligt och tittar systerligtpå Inca.

- Förresten passar de inte ihop längre heller, läggerhon till. De har blivit så olika.

- Jag minns att jag var ledsen när Ina och Hanna skullehem till sin mamma när vi var mindre. Jag kände miglite övergiven och ensam då, berättar Inca. Detblev så tomt. För min storasyster var mycket störreän vi tre, som det bara är ett år mellan.

Men det är klart att det inte bara var roligt att plötsligtfå två familjer i stället för en. Ina minnsatt hon alltid skulle ha med sig en jättestor väskamed alla gosedjuren i, när hon flyttade mellan mamma ochpappa. Ibland glömde hon någon viktig nalle, och dåfick pappa springa över och hämta den. Inca minns ocksåatt hon brukade längta efter sin pappa, som hon bara träffadepå helger och lov, eftersom han bodde i Stockholm. Men dehar vant sig vid att ha två familjer, och kan nästaninte tänka sig något annat.

- Det är så bra att de alltid har varit sams våraföräldrar. Fast de är så olika...

- Jaa, våra mammor är helt olika personligheter,säger Inca mycket roat.

- Jaa, din mamma är mera pysslig än min.

- Och din är lite mer ostädad kan man säga.

De skrattar igen och känner sig ganska nöjda medjämförelsen.

Ina och Inca är medvetna om att det finns mångafamiljer som har det annorlunda.

- Jag tycker att alla föräldrar borde tänkapå vad barnen helst vill, och inte på vad de självavill, säger Ina. Särskilt på julafton.

Både Inca och Ina älskar verkligen julen. Ävenom det är svårt i år att hitta den rättajulkänslan. Med plusgrader ute, gröna gräsmattoroch knoppar på buskar och grenar.

Dofterna är bäst

- Men det bästa med julen är ändådofterna hemma, säger de i munnen på varandra. Detär lukterna som gör julen till den mysigaste helgenpå hela året.

- Tänk bara på apelsiner med nejlikor, grötmed mycket kanel och hemlagat julgodis, säger Ina och nästanslickar sig om munnen. Eget julgodis är ett måste,att köpa färdigt är fusk.

- Och doften av granen, tända ljus överallt ochpepparkaksbak och lussekatter, fortsätter Inca och ser drömmandeut.

De blir ivriga och berättar om pepparkakshuset med fönstrensom blev olika, om hur de brukar doppa mandelmassa i choklad ochom julgröten som är så viktig. Och så julklapparnaförstås. Då ser de nästan ännu ivrigareut och försäkrar att det är mycket roligare attköpa julklappar till varandra, än att få själv.

- Det är så kul att slå in något närman vet att den som öppnar kommer att bli jätteglad.

- Men i år blir det nog Sissel som får mest. Allakommer att köpa en massa gulliga kläder åt henne.

- Hon är ju så söt. Och jättetjock.

Säger två stolta storasystrar i en stolt storfamilj.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons