Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ett sekel med cykel

Den beste sykkel - och så vardet en moped.

Först när jag blev femton fick jag ettmärke av klass. DBS. "Den beste sykkel". Det bästa Norgevälsignat världen med jämte olja och Mette-Marit.

En DBS - och så var det en moped!

Kompisarna spred grus omkring sig med Zündapp och PuchDakota. En del hade högt styre, läderjacka och begynnandemustascher. Jag kom puttrande med "Den beste sykkel", hade spruckenröst och inte en tillstymmelse till skäggfjun. Snackaom mobbvarning - och om kulturkrock, New Jersey Devils mot Brommapojkarna,typ.

Det värsta var att det första jag gjorde med minDBS var att krocka - med studierektorn som var på vägtill bilprovningen.

"Den semste knattersykkeln" känns så här iefterhand som en bedrövlig parentes i mitt liv med tvåhjulingar.Från den första med den obligatoriska limpan till ettpar med bockstyre som alltid blev stulna har jag nu sedan någraår tillbaka "Den bästa cykeln".

Det är en Husqvarna som har runt femtio år påstyret. En 28-tummare med ballongdäck, lång ram ochen fantastisk utväxling. Det bara rullar på, oavsettom det sitter barn på stången eller på pakethållareneller både ock.

Att cykla är att låta barnet inom oss leva, haren filosof en gång sagt. Det ligger mycket i det påståendet.Cykeln är ett kärt transportmedel och det förstårman också när man bläddrar i Gert Ekströmsbok "Älskade cykel" (Prisma). Det är ett verk pånärmare 200 sidor som innehåller det mesta som ärvärt att veta om cykeln och dess historia.

Det började 1817 med von Drais löpmaskin i Tysklandoch i slutet av det århundradet kom innovationerna i raskföljd, pedalerna 1864, bakhjulsdrivning med kedja 1884 ochnär Dunlop patenterade de luftfyllda däcken 1888 påIrland, var den konstruktion som vi känner i dag komplett.

För den historiskt bevandrade cykelnörden är"Älskade cykel" febrig läsning. Varken ett årtaleller en ny skruv förefaller författaren ha låtitgå till spillo.

Själv är jag mest fascinerad över alla märkensom varje cykelhandlare med självaktning hittat på.Se rutan här ovan. Och de tidiga beskrivningarna av cyklaroch kvinnor.

Som till exempel signaturen Oraklets råd i tidningenHjulsport 1898.

"Hvad bör en cyklande dam göra för att intefå sin hy förstörd? Först och främstbör damerna regelbundet hvarje morgon och afton ingnida ansiktetmed en blandning af glycerin och citronsaft, lika mycket af hvarje.På sina utflykter måste de vara väl pudrade,och dessutom måste ansigtet skyddas genom ett fint gulhvittflor. Naturligtvis böra damer aldrig rusa åstad påsina velocipeder liksom kapplöpningsryttare. Halfannan mili timmen borde vara maximihastigheten. Slutligen tillåtavi oss att på det allvarligaste afråda hvarje cyklandedam att antaga den fula, framåtböjda ställningen,att rynka pannan och knipa ihop munnen. Djupa, outplånligarynkor blifva lätt följden af dessa grimaser".

...men hjälmen då, undrar vän av estetiskordning.

JAN SUNDSTRÖM

Nio mil som jag aldrig glömmer

Varför jag alltid cyklar när jag har ettärende till Gävle city? Jo, luften i innerstan blirju inte sämre av det:

Dessutom slipper jag leta p-plats, betala p-avgift och lägganer pengar på dyr bensin!

Men framför allt: Det ger bra motion. En cykeltur påen mil är till fördel för blodtrycket, förlungorna, för hjärtat. För att ta några exempel.

Man kan fråga sig varför inte fler användercykeln till och från arbetet eller vid andra korta transporternär man slentrianmässigt tar bilen.

Till Cityfesten brukar det av någon anledning gåbra att begagna sig av hojen.

Att motionera på cykel är roligt. Man kommer utoch ser sig omkring och får ork på köpet.

Kondition och välbefinnande formligen smyger sig över,som någon så fiffigt formulerat det.

Min första långtur gjorde jag som tioåring,då min far tog med mig på en niomilatripp frånSundsvall till Hudiksvall. En heldagsfärd jag aldrig glömmer.Vi köpte färsk mjölk vid en fäbod, som lågdär nuvarande E 4 drar fram, och vi satt på en timmervältavid Gnarp och beundrade utsikten samtidigt som vi festade påsaft och skorpor.

Turen gav mersmak, vi gjorde om den två år senare.Då hade jag en fullstor cykel och då var det far (62)som hade lite svårt att hänga med:

Under årens lopp har det blivit åtskilliga långfärderoch vore det inte för den starka trafiken hade det nog blivitfler. Man behöver inte vara något konditionsfenomenför att trampa 5-7 mil på en dag.

Den som föredrar korta turer och vägar fria frånbilar kan prova på Åland. Det blir en upplevelse ivacker natur. Jag lovar.

Det finns ingen anledning att kopiera japanen som vi träffadepå färjan över Bråviken vid östgötakusten.Han hade åkt från Nordkap och skulle till Medelhavet.Tidigare hade han cyklat över såväl nord- somsydamerikanska kontinenten.

Om cykelsemester och långfärder på cykelhar många gott att säga, men få ägnar sigåt det. Långfärder på cykel var en gångför många det enda överkomliga sättet attkomma ut i världen (läs Sverige). I dag är deten exklusiv sysselsättning som ger svårbestämdstatus.

Långt eller kort. I dag förflyttar vi oss med bil.Till och med när vi avser att bättra på orken.

Handen på hjärtat: Hur många tar cykeln tillmotionsspåret, gymmet eller golfbanan?

Sture Dahlström
69 år, GD-pensionär
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons