Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flitiga Liza

Annons
SINGELLIV
 
Det vimlar av singlar i alla åldrar.Faktum är att antalet ensamstående med eller utan barnökar markant. Snart är vartannat hushåll envuxenhushåll.

Men i samhället märks det inte. Fortfarande gällerde flesta rabatter två vuxna och två barn eller ättvå - betala för en. Bostäder byggs för höginkomsttagareoch butiker med storpack växer som svampar ur jorden.

Att leva som singel är dyrare än att leva i par.Att leva ensam med barn är ännu dyrare och i den gruppenfinns många fattiga. Det är också de som tvingasleva på bidrag och inte kan få tillgång tillförmånerna.

Att vara singel kan vara ett mer eller mindre aktivt val mendet finns många som levt i par och plötsligt blivitsingel genom skilsmässa eller dödsfall. Bland singlarnafinns såväl unga singlar som män och kvinnor mitti livet och grå pantrar.

I åldrarna 18-44 år är en större andelmän än kvinnor ensamboende. Efter 65 år ärförhållandena omvända, bland annat beroende påatt kvinnor har längre medellivslängd än mänoch att kvinnor ofta gifter sig med män som är någraår äldre. Kvinnorna överlever alltså sinamän.

De senaste 40 åren har antalet enpersonshushålltredubblats men även antalet ensamstående med barnökar drastiskt. Det beror delvis på att vi i Sverigeär världsbäst på skilsmässor.

Gefle Dagblad har träffat några av singlarna ochde berättar i en serie reportage om sin situation.

--------------------------------------------

Liza Bratt är singel och trivs med det. Singellivet göratt hon kan satsa på sitt jobb, ha en aktiv fritid och hinnerträffa vänner.

- När jag var 35 år gjorde jag ett aktivt val attinte skaffa barn. Jag tyckte jag var för gammal. Mamma var41 när hon fick mig och hon blev gammal direkt.

Liza hade väl som de flesta tjejer en dröm om manoch barn men när det inte blev så, var valet lätt.

- Det var inget svårt beslut. Jag bytte jobb och orti samma veva. Men de som ser mig ihop med barn tycker att jagskulle bli en underbar mamma.

Liza saknar inte familjer och barn runt omkring sig och honär gudmor till Sara.

- En gång sa Sara att det måste vara någotspeciellt med mig som var både gud och mor, säger Lizaoch skrattar.

Förutom en kusin som skilt sig är Liza den endasingeln i sin familj. Båda systrarna har familjer och syskonbarnenhar i sin tur familjer.

- När jag bodde i Stockholm skulle vi turas om att firajul hos de olika familjerna men när det blev min tur gickdet inte. Jag hade ju ingen familj. Och när vi slutade medjulklappar till de vuxna fick jag fortfarande julklappar precissom barnen. Det har känts konstigt att inte bli behandladsom en vuxen och i dag umgås jag inte med dem.

Liza har aldrig aktivt letat partner men två gångerhar hon träffat män via bekanta som hon fastnat föroch flyttat ihop med.

- Jag har aldrig varit så desperat att jag bott mednågon jag inte trivts med för man är aldrig såensam som när man är ensam i tvåsamheten.

Jobbet har alltid betytt mycket för henne.

- Min mor sa alltid att först och främst utbildning.Det är viktigt med självständighet och en egenidentitet.

Självständig är hon och hon berättar leendeom den present hon fick av sin far när hon flyttade hemifrån- en verktygslåda.

- Tänk när vi hade en återträff förseminariet 1995, säger hon i nästa andetag. Det varför dem som gick ut för 28 år sedan. Dåpresenterade sig den ena kvinnan efter den andra som gift ochde hade barn. Och alla bodde kvar i stan. Vi var bara tvåsom hade gjort något utanför stan.

Liza är förundrad över alla kvinnor som gerupp sin identitet och självständighet så fortde träffar någon.

Liza berättar om de jobb hon haft och ger en bild aven mycket målmedveten kvinna. Efter gymnasiet åktehon till USA ett år.

- Jag ringde hem till far och sa åt honom att sökasocialhögskolan i Östersund åt mig, inget annat.Far förfalskade min namnteckning och spottade tre gångeri kuvertet. Jag ville jobba med människor. Mötet medmänniskor är intressant.

Hon kom in och utbildade sig till socionom. Därefterblev det hotelljobb i Åre innan Gävle kommun erbjödett halvårs projektjobb.

- Det var den nionde februari 1978 och jag jobbade däri tre år. Jag höll på att förgås.Det var allt från problembarn till alkoholister.

Liza tackade för sig, flyttade till Farsta och specialiseradesig på problembarn.

- Det var ett himmelrike att få specialisera sig ochfå handledning. På somrarna tog jag tjänstledigtoch jobbade på kollo. Jag tog med mig några av problembarnendit.

Därefter jobbade hon med familjehem samtidigt som honläste kurser på universitetet. Hon ville utvecklas.

- Men i Stockholm var det senilitetsprincipen som gällde.

Liza ansågs för ung. Hon flyttade till Ljusdali stället och blev individ- och familjeomsorgschef och stannadei fem år.

- Sen ville länsstyrelsen ha mig som socialkonsulentoch jag fick ansvar för handikappomsorgen. Jag byggde uppden i Gävleborgs län men det var så byråkratiskt.

Samtidigt undervisade hon i socialrätt på högskolani Gävle och när jobbet som avdelningschef på vårdhögskolanblev ledigt sökte hon och fick det. Hon är fortfarandekvar på högskolan men nu som jämställdhetssamordnare.

Eftersom Liza är singel och så har varit understörre delen av sitt liv har hon inte behövt rättasig efter andras tider och göromål. Fritiden har honi stället fyllt med sånt hon själv gillar.

- Jag har dansat jazzbalett från det jag var 13 årtills jag blev 35 nästan varje kväll.

- Det är ljuvligt att träna och dansa skiten ursig. Men det fanns inte sånt när jag flyttade tillLjusdal så det blev aerobics i stället. Nu ärjag inte så aktiv längre men jag älskar att varaute och gå.

Som om inte det vore nog syr hon kläder och gardinuppsättningar.

- Bland annat häftiga uppsättningar i Östermalm,säger hon lite kryptiskt. Och så har jag sytt överdäckskapelltill mysbåtar. Jag utrymde matsalen och satt på golvetoch sydde. Nu ska jag sy bomkapell och så syr jag klädertill Pegasus.

Nej, det är inte slut än. Liza har tid att klämmain lite mer på sin fritid.

- Jag har precis gått med i bilkåristerna ochvarit på en träff. Nu ska jag gå en introduktion.Sen får man välja fordon. Man får väljamellan lastbil med släp, buss eller terrängbil.

Semester och storhelger kan vara ett problem för mångasinglar men inte för Liza.

- I somras hade jag sju veckor ledigt. Först åktejag på cykelsemester på Åland med min kusinNina, 63 år, och Carola, 85 år. Carola satte fartdirekt mot mål men vi fick stoppa henne annars hade turenbara tagit tre dagar, säger hon med ett ett brett leende.

- Sen var jag hemma en vecka. Jag badade och åt ute.De fem sista veckorna tillbringade jag i Tylösand med enkompis.

Liza retar upp sig på att det inte tas hänsyn tillsinglarna vid semesterplaneringen.

- Det är alltid de med barn och familj som kommer först.Men vi då? När jag bodde i Stockholm hade jag minasläktingar i Ljusdal och måste ta hänsyn tillderas ledighet. De som bor i hop träffas ju ändåjämt.

Men det finns tillfällen då Liza tycker det kanvara jobbigt att vara singel.

- När man får inbjudningar till personalfestermed respektive. Men annars har jag ingen ångest. Jag harslängt alla måsten.

Vi går över på ämnet ekonomi.

- Jag skulle vilja bo annorlunda men har inte råd. Jagtror inte andra tänker på att det är mycket, mycketdyrare att leva ensam än två. Abonnemang, hyra ochså vidare får man ju betala själv.

Storhandla är inte att tänka på. Liza handlardet hon behöver i mindre butiker.

- Jag lagar aldrig mat till matlådor men jag älskaratt laga mat. Jag kan göra sniglar Provencal och öppnaen flaska vin. Inte ska jag väl behöva bjuda andra baraför att få dricka vin. Sånt tycker jag ärskenheligt.

Friheten att få bestämma själv är detbästa med singellivet enligt Liza.

- Visst kompromissar jag i vänrelationerna men jag behöverinte fråga om sovmorgon eller passa middagstider.

Sämst är ålderdomen.

- Att jag inte kommer att ha några barnbarnsbarn somväntar på arvet, säger Liza och skrattar igen.Men vi är några vänner som har bestämt attvi ska bo på samma hem så det ordnar sig.
Annons
Annons
Annons