Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FRÄLSAREN -hans liv är musik

/
  • Foto: LASSE HALVARSSON Traditionalist. The Arks budskap är att skita i traditionerna, inte ta hänsyn till det etablerade utan gå sin egen väg, säger Ola Salo men erkänner samtidigt att julen är en tradition han håller hårt på. Då träffas hela familjen och ritualerna är de samma varje år. Han tycker att nya skivan

Han är uppväxt i en prästfamilj i Småland. Hans liv är musik och när han står på scenen som frontman för The Ark betraktas han av många nästan som en frälsare.

Annons
- Jag tror på Gud och Jesus men jag tar mig friheten att tolka på mitt eget vis vad Gud och Jesus är för något, säger Ola Salo.
Han var ganska trött när vi träffades. Kvällen före hade The Ark spelat i tysk teve och direkt efteråt åkt privatplan från Stuttgart till Rörberg.
- Jag hann gå på toaletten innan vi skulle upp på scenen i Gävle, berättar Ola.
Vi pratade om julen och traditioner och Ola berättade om en särskilt minnesvärd helg.
Det ringde på dörren hos familjen Salo. Han trodde det var tomten och rusade uppspelt till dörren. Men där stod istället byns alkoholist - Hasse, en man i sextioårsåldern.
Eftersom Olas föräldrar ansåg att prästgården alltid var öppen för alla människor, bjöds Hasse att sitta vid julbordet till Olas stora besvikelse. Han tyckte att det var jobbigt att främmande människor var hemma hos dem, särskilt på julafton. Hasse var en av dem som kunde vara snäll ena dagen för att nästa vara både full och ful i mun.
Efter maten tyckte Olas mamma att hela familjen skulle sjunga. Hasse satt i gungstolen och när sången klingat ut sa han: "När ni sjöng kändes det som om jag dött och kommit till himlen".
Ola gick upp till sitt rum och surade hela kvällen, men några år senare förstod han vilken insats hans familj hade gjort. I dag känner han stolthet över sina föräldrar. Hasse dog året efter. Då tyckte Ola att det var hans värsta julafton, nu ser han den som sin bästa.

Började du med musik när du var två år?
- Det stämmer bra. Jag växte upp i en musikalisk familj. Mamma spelade orgel, pappa fiol och alla mina syskon sysslade med musik. Min pappa var präst och jag växte upp i kyrkan med mycket körsång. Mina föräldrar jobbade också som missionärer i Afrika så jag fick möta afrikansk musik. Det blev ett naturligt sätt för mig att umgås. Jag har varit i Zimbabwe och det var en stark upplevelse. Det har alltid funnits kopplingar till Afrika, min bror har jobbat och bott där länge. För ett tag sedan åkte vi till Kenya i samband med Faddergalan och det var väldigt starkt.

Hur var du som barn ?
- Jag tyckte själv att jag var snäll men jag blev ofta betraktad som ett problembarn. Jag ifrågasatte mycket av vad lärarna sa. Jag gjorde mig rolig på deras bekostnad och skämtade och pratade på lektionerna. Jag störde nog klassen ibland. Jag höll mig mycket för mig själv när jag inte var med mina kompisar. Jag tyckte om att fantisera och rita och teckna och spela musik. Men jag var inte kaxig mot andra elever.

Vilket var ditt favoritämne?
- Bild, historia och religion. Matte var inte alls min grej. Även om jag skolkade rätt mycket så gillade jag innerst inne skolan.

Vad har du för utbildning ?
- Jag har inte gått någon musikutbildning. Jag valde humanistisk linje på gymnasiet. Och direkt efteråt blev jag inhoppare för Peter Jöback i musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö musikteater i två år. Därefter fick jag en egen roll i en annan musikteater, "Spelman på taket", i nästan två år. 1999 blev jag frivilligt arbetslös och det var mitt livs bästa år. Då började vi i bandet ordna fester i Malmö. Det gjorde att vi blev riktigt kända där. Vi blev förband till Kent för två år sedan och samtidigt släppte vi singeln "Let the world decide". Sedan var karusellen igång.

Om du inte skulle vara artist vad skulle du vara då?
- Historielärare eller föreläsare. Jag skulle vilja vara duktig på något. Jag gillar att forska i något humanistiskt ämne. Det viktigaste är nog att hålla på med något kreativt och roligt för då utvecklas man som person. Det är viktigt att ha ett jobb där man får använda sitt tänkande.

Vad gjorde du på sommarloven när du var barn?
- Jag tänkte ut en massa saker som aldrig blev av. Jag hade dåligt samvete för att jag aldrig hann med det jag planerat. Jag är uppvuxen i Rottne i Småland utanför Växjö. Jag har aldrig varit så förtjust i sommaren. Man blir så seg på sommaren. Jag cyklade mest omkring i Rottne.

Beundrar du någon person?
- Jag beundrar alla som på något sätt verkar må bra. Det är människor som är nöjda med sig själva och som verkligen kan se andra människor. Inte sådana som Nelson Mandela som gjort stora saker utan alla människor med stora varma hjärtan.

Tror du på Gud och Jesus?
- Jag tror på Gud och Jesus men jag tar mig friheten att tolka på mitt eget vis vad Gud och Jesus är för något.

Går du i kyrkan på julen?
- Ja, det gör jag. Pappa är ju präst så det är ett måste kan man säga. Jag brukar alltid sjunga på midnattsmässan i kyrkan där pappa är präst. Men när vi blev kända blev det så mycket folk och då bad de mig att sjunga i julottan istället. Det är det mest idiotiska en sångare kan utsätta sig för att sjunga "O helga natt" så tidigt. Man är inte tillräckligt uppvärmd sex på morgonen för att göra alla tonhopp som den psalmen kräver. I år har jag dock inget planerat.

Har du påverkats mycket av det kristna livet?
- Självklart. Som barn kände jag ju inte till något annat. Jag växte upp i tron att sanningen var Gud och att Jesus var Guds son. Det fanns inget alternativ och då blir man väldigt påverkad av den kristna tron. Jag har ägnat mycket energi åt att bryta mig loss. Jag har valt att inte kalla mig kristen. Mina tolkningar av evangeliet är nog lite för radikala för de flesta andra som kallar sig för kristna.

Har det varit jobbigt att ha en pappa som är präst?
- I mellanstadiet var det jobbigt. Det var töntigt att vara kristen. Då stod man i valet och kvalet om man skulle förneka sina rötter och sin bakgrund och sin familj. Eller acceptera. Jag kom fram till att jag vägrade acceptera dessa två alternativ.

Vilken är den bästa julklapp du fått?
- Det var när jag fick en elgitarr och en liten förstärkare av mamma och pappa. Jag gick i fyran eller femman och jag hade något att syssla med hela jullovet. Fy, vad roligt det var.

Hur länge trodde du på tomten?
- Jag har tre äldre bröder som är tretton, tolv och tio år äldre än mig. De har en sjuk humor och det var alltid någon av dem som hade hand om tomtandet hemma. Jag fick nog en rätt förvirrad bild. Ibland var det tre tomtar och något år hade tomten en jättestor monstermask på sig. Ett år var min bror utklädd i en afrikansk dödsmask. Tomten var en läskig figur för mig i många år. Men det var ändå spännande och ett mysterium med tomten.

Vad vill du förmedla med dina texter?
- Modet att känna glädje. En känsla av att man inte behöver vara rädd. Vi har tagit upp sakfrågor som homoadoptioner på vår nya skiva. Vi vill stå för saker.

Vilken låt tycker du bäst om?
- Om jag måste välja blir det "It takes a fool to remain sane". Den är jag stolt över. Den innehåller så mycket men är samtidigt enkel. Är man glad eller kär kan man skriva en låt utifrån den känslan, likadant om man är ledsen eller arg. Jag kan skriva när jag är på vilket humör som helst. Vill man sprida en åsikt kan man göra det genom en låt.

Ska homosexuella få adoptera?
- (skratt.) Ja, det tycker jag. Jag tycker att det ska vara möjligt. Jag kanske vill skaffa barn med en man.

Vad är meningen med livet?
- Meningen med livet för människan är att andas. Växterna på jorden behöver min koldioxid för att leva. I det samhälle vi byggt har andra behov skapats och nya meningar. Men jag tror att den viktigaste uppgiften för alla är att ordna samhället så att det blir ett kretslopp av njutning. Som tar hänsyn till alla levande organismer. Att alla kommer till sin rätt. Det är meningen med livet. Jag deltar på mitt sätt genom musiken. Men det finns många som hamnar utanför för att de kanske betraktas som annorlunda eller osnygga och det är hemskt.

Måste man vara skitsnygg och perfekt?
- Ja, det menar jag. Fula får inte lyckas. I min musik vill jag ta parti för alla som inte anses vara perfekta och duga i vårt knäppa samhälle. Jag vill leverera slagord och pep-talk till dessa människor.

Vad tycker du om att Pernilla Wahlgren viker ut sig?
- Frågan är istället om man ska göra det i töntiga tidningar som Slitz och Café. Var jag tjej skulle jag aldrig göra det. Det finns ett viktigt behov i människan att synas och visa sin kropp. Man ska inte skuldbelägga dem som viker ut sig. Vill man visa sin kropp ska man göra det. Men bilderna behöver inte retuscheras, alla skavanker ska visas.
Frågan här är kanske varför hon spelar Pippi.
Jag ber en stilla bön att unga tjejer gör det för sin egen skull. Myndiga människor kan gör vad de vill. Man ska inte moralisera över det. Det finns mycket förtryck i samhället. Men vi talar inte om förtrycket mot människokroppen.
I Sverige har många personer otroligt dålig kontakt med sin kropp. Människor måste i sin egen takt lära sig att inte skämmas över sin kropp.
Det som är fel med utvik är att de alltid är samma sorts människor som gör det, smala blonda tjejer med silikon. Det skulle vara kul om korta smala eller korta mulliga tjejer fick vara stolta över sina kroppar. Jag skulle gärna vara prenumerant på en tidning som tog med alla sorters människor.

Vad gör dig arg?
- Att de språk som används i samhället alltid tjänar en viss grupp. Och dom som inte håller med för stå mållösa och blir alltid överkörda. Det osynliga förtrycket gör mig förbannad.

Vad gör dig glad?
- Att träffa min familj och mina vänner. Och att bli överraskad av människor. När folk vågar tappa ansiktet för varandra utan att skämmas gör mig glad.

Maria Hammarberg
Annons
Annons
Annons