Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från handels till Buddha

Annons
LIVSVIKTIGT

Natthiko Bhikkhu avbröt en lovande karriär som ekonomoch blev för åtta år sedan buddistmunk i Thailand.- Allt jag äger ryms i en liten väska, säger han.

Skogstemplet Wat Pah Nanachat i nordöstra Thailand ärett litet paradis, med färggranna fjärilar, högtvilt växande bambu och en skog som bjuder på skönsvalka i den fuktiga värmen. Här har Natthiko Bhikkhubott till och från under de senaste åtta åren.

Natthiko, som tidigare hette Björn, växte upp iGöteborg och gick senare på Handels i Stockholm. Somnybliven civilekonom blev han erbjuden posten som ekonomichefpå ett stort svenskt företag, men tackade nej.

- Utåt verkade mitt liv bra, med resor, glamour ochett eget hus vid havet i Spanien. Men jag hade inte hjärtatmed i affärerna. Det kändes som att livet hela tidenvar någon annanstans, säger han.

- En dag frågade jag mig "vad händer om jag resermig upp och går härifrån?". Inom tio sekunderhade jag beslutat mig för att tacka nej till chefspostenoch säga upp mig från företaget.

I dag är Natthiko Bhikkhu 39 år, har rakat huvud,och tycker att det känns konstigt att prata om tiden innanhan blev munk. "Det är som att prata om en annan person",säger han. Efter klivet ner från karriärsstegenföljde några års sökande. Han lästelitteraturvetenskap i Göteborg, jobbade som dagisfröken,som lärare och senare med ett biståndsprojekt i Indien.Under en resa till Thailand provade han meditation och blev biten.

- I början gick det inte så bra, jag hade orealistiskaförväntningar på vad meditation kan ge. Men jagvar imponerad av lärarna och kände att jag äntligenhade funnit ett meningsfullt sätt att leva.

Efter ett år som novis blev han 1993 munk i det internationellatemplet Wat Pah Nanachat, strax utanför staden Ubon Ratchathani.Här fick han sitt nya namn. Natthiko betyder "en som utvecklargoda egenskaper" och "Bhikkhu" betyder munk.

Templet riktar sig till västerlänningar som villbli munkar eller under en begränsad tid fördjupa sigi den gren av buddismen som kallas theravada. Theravada betyder"de äldstes skola" och skogsmunkarna försöker levaså nära den ursprungliga läran som möjligt.I templet finns normalt 10-15 munkar och ett varierande antalbesökare.

- Skogsmunken förväntas ägna varje stund åtatt följa Buddans vägbeskrivning till upplysning. Oavsettom vi städar toaletten eller håller ett tal om buddismså försöker vi vara fullständigt närvarandei nuet, utan en tanke på framtiden eller det förgångna.Det är ett väldigt härligt sätt att leva,säger Natthiko.

Han berättar med stor inlevelse och mycket humor, skrattarofta. Vi sitter i en ljus och modern tempelbyggnad. Samtalet pendlarmellan buddismens grundtankar och munkens vardagsliv. Väckarklockanringer klockan tre på natten och vid halv fyra mötsmunkarna för gemensam meditation. I soluppgången gårde på allmoserunda i byarna, längs dammiga grusvägarsom passerar risfält och betande bufflar. Munkarna fårinte själva tillaga mat, utan är beroende av vad andrager dem.

- Det kan låta förmätet, men vi tigger inte,utan gör oss snarare tillgängliga för andra människorsgodhet. Thailändarna är väldigt generösa ochväl medvetna om den inre tillfredsställelse som godagärningar ger. Ibland får vi klagomål om vi uteblirfrån vår runda! Häromåret gjorde jag envandring på 60 mil och varje dag erbjöd folk skjutseller något att dricka. Det var en underbar känsla,som att befinna sig i ett hav av godhet, säger Natthiko lyriskt.

Dagens enda måltid intas vid 8-tiden. Munkarna delarvad de har fått i sina skålar, till exempel ris, papaya,nudlar, banan, ägg och kokta grönsaker.

- Man vänjer sig snabbt vid att äta en gångom dagen. Nu tycker jag bara att det är skönt, eftersomsinnet oroas varje gång man äter, säger NatthikoBhikkhu.

Efter måltiden är det dags för praktiskt arbete,som att städa en av toaletterna eller sopa någon avde många små stigar som ormlikt ringlar genom tempelområdet.10.30 börjar nästa meditationspass. Meditationsbyggnadenligger ett hundratal meter ut i skogen. Det prasslar till i någranerfallna löv när en liten ödla flyr vårasteg. Runt byggnaden är det frodigt grönt.

- Det finns en risk att man blir kräsen och inte nöjersig med mindre än tio kvadratkilometer vacker skog försin livsföring. Men som skogsmunk uppmuntras man att förflyttasig mycket. Vi lever som hemlösa vandrare och har bara någrafå ägodelar. Allt jag äger ryms i en liten väskaoch vi får inte använda pengar. Det är en dagligkälla till glädje att ha så lite att oroa sigför, säger Natthiko och skrattar.

På kvällen håller den engelske abboten etttal om Buddans lära, varefter munkarna sjunger någraentoniga sånger. Dagen avslutas med gående meditation,på ett led runt byggnaden. Några orangefärgadestearinljus brinner i mörkret, drar till sig nattfjärilaroch andra flygfän. Sedan går munkarna var och en tillsin hydda i skogen. De lever enkelt och i ensamhet, celibat ärett krav.

- Många tror att munklivet bara innebär uppoffringar,men de ser inte vad jag får istället för familjelivoch kyssar i solnedgången. Jag är fri och harmonisk,jag är inte rädd för att bli bestulen eller nerslagenoch jag behöver aldrig låsa mitt hem, säger Natthiko.

Åren i Asien har gett honom nya perspektiv. Han beklagaratt många ägnar en så stor del av livet åtatt öka de materiella tillgångarna.

Prylar leder på sin höjd till kortvarig lycka,anser han, medan den som lever buddistiskt med tiden lärsig att vara tillfreds med tillvaron som den är, oberoendeav yttre omständigheter.

- Idén att det är egenintresset som driver människantycks närmast allenarådande. För den som vandrarBuddans väg är det tvärtom tydligt att de handlingarsom sker utan egenintresse ger störst glädje, sägerNatthiko.

- Världen blir genast en mycket vackrare plats om manslutar att se andra som konkurrenter eller rivaler, och iställetser dem som vänner, kolleger, bröder och systrar. Dåblir det självklart att välja det alternativ som ärtill gagn för alla, inte bara för en själv.

JOHAN BERGSTAD
Annons
Annons
Annons