Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlelag sexa i gädd-SM

/
  • Anders Westring, Jonas Byman och Mattias Forsberg heter medlemmarna i det bästa gävlelaget vid årets SM i gäddfiske– Gefle Profish Team 1.
  • Ina Kyselova, Slovakien, och Lieven Coosemans, Belgien, studerar på Högskolan i Gävle och var med när hoppet för Testeboån som flodkräftvatten åter tändes.
  • Hallå. Vi finns visst i Testeboån, tycks denna lilla flodkräfta vilja säga oss.

Nittiotvå lag med 247 deltagare gjorde i lördags upp om titeln Sveriges bästa gäddfiskare.

Annons

SM-finalen i gäddfiske hölls i år på Mälaren vid Eskilstuna. Bästa lag från våra trakter blev Gefle Profish Team 1 på en sjätteplats.

– SM i gädda har sedan starten 2007 stadigt ökat i popularitet. I år har det arrangerats 16 kvaltävlingar runtom i landet inför finalen. Att erövra titeln svensk mästare i gäddfiske är bland det mest prestigefyllda du kan uppnå som sportfiskare, berättar Anssi Lehtevä, tävlingskonsulent på Sportfiskarna.

SM i gädda samlar eliten. 252 lag har deltagit de kvaltävlingar som hållits runt om i landet vilket innebär att startfältet när det är dags för final består av gräddan av Sveriges mest drivna gäddfiskare.

SM i gädda är en tävling enbart inriktad på så kallad catch and release, vilket innebär att all fisk återutsätts. Fångade fiskar över minimimåttet 50 cm registreras med foto mot en mätbräda. Det gäller alltså att fånga de längsta gäddorna. Efter fotografering återutsätts fisken varsamt.

Tävlingens största gädda mätte 104 centimeter. Anders Westring i Gefle Profish Team 1 var inte långt efter med en gädda på 102 centimeter. Svenska mästare blev Team Pilot från Södertälje. Deras fem längsta gäddor mätte tillsammans 473 centimeter. 397 centimeter skrapade Gefle Profish Team 1 ihop. SM i gädda är ett samarbete mellan Sportfiskarna, Svenska Gäddklubben och Sportfish Masters.

Så länge det finns liv så finns det hopp.

Fram till i början av 1990-talet var flodkräftor en självklarhet i praktiskt taget alla våra sjöar, åar och bäckar. Naturligtvis varierade mängden kräftor från vatten till vatten. Många hävdar att vi då till och med hade ett av landets bästa flodkräftvatten i Storsjön och nedströms sjön i Gavleån.

Nu har vi förlorat nästa alla bestånd av flodkräfta. Ofta beror det på att någon tänkt öka på kräftbeståndet genom att sätta ut signalkräftor. Följden har blivit att de nya kräftorna fört med sig smitta av kräftpest som slagit ut beståndet av den ursprungliga flodkräftan. Att plantera ut signalkräftor är absolut förbjudet norr om Dalälven. Söder om älven är det möjligt att få sätta ut signal kräftor i vissa vatten. Tillstånd för utsättning måste alltid sökas hos länsstyrelsen.

Så vitt jag vet klarade sig Testeboåns vattensystem från olaglig utsättning av signalkräftor ända fram till 2011. Då planterade någon ut signalkräftor i ån mellan Oslättfors och Lundbosjön.

Så fort vi fick kännedom om utsättningen genomfördes fiske med över 800 burnätter, (en burnatt är när en bur fiskar en natt). 49 signalkräftor fångades, och faktiskt en flodkräfta.

Den 8 oktober i år var länsstyrelsen tillsammans med internationella studenter på kursen Aquatic ecosystems in Nordic Waters på Högskolan i Gävle vid Oslättfors för att inventera delar av Testeboåns och Lundbosjöns fiskbestånd, och eventuella kräftor.

Till allas glädje fångade studenterna en flodkräfta. Kräftburarna lades ut inom samma område som signalkräftorna fångades ifjol. Noll signalkräftor fångades denna gång.

Det var underbart att se studenterna komma i land med den ensamma flodkräftan. Kalle Gullberg på länsstyrelsen var med och bestämde utan att tveka att det var en flodkräfta som fångats, till allas jubel.

Jag är övertygad om att den enda flodkräftan ville meddela oss något. Den ville tala om att vi ska fortsätta satsa på flodkräftan, och att flodkräftan som art vill leva vidare och vara en del av Testeboåns rika ekosystem.

Hade vi sådan tur att vi lyckades fånga alla signalkräftor ifjol? Eller att de dött av annan anledning. Att det fångades en flodkräfta i år är ett tecken, om än inte helt säkert, på att det inte finns någon pestsmitta i vattnet.

Jag ska villigt erkänna att jag hade gett upp hoppet när det gäller att göra Testeboån till ett flodkräftvatten igen. Kräftan som studenterna fångades i Oslättfors gav mig hoppet åter. Självklart kan vi inte låta bli att satsa på flodkräftan när den bevisligen finns i vattnet.

Nu till en mycket viktig fråga i detta sammanhang. Finns det signalkräftor Testeboåns vattensystem, eller inte? Rykten kommer och går. Ibland säger ryktena att det funnits signalkräftor lite överallt i Testeboån under många år. Jag har inte sett några fler än de vi fångade ifjol. Har du sett några signalkräftor? Du gör en viktig insats om du i så fall informerar länsstyrelsen om vad du sett eller vad du vet: Kontakta Kalle Gullberg på telefon 010-225 14 12.

Dalälvens vattenråd bjöd den 4 oktober in till ett möte i Falun om hur vi kan miljöanpassa vattenkraften. Vi blev omkring femtio personer som slöt upp för att ägna hela dagen åt denna viktiga fråga.

Huvudpunkten på programmet var Vattenverksamhetsutredningen. Bara tre dagar innan hade utredaren Henrik Löv, som är hovrättsråd vid Svea hovrätt Mark- och miljööverdomstolen, lämnat över utredningens delbetänkande Ny tid – Ny prövning till regeringen. Joakim Kruse från Vattenmyndigheten för Bottenhavet berättade om utredningen för oss i Falun.

Syftet med Vattenverksamhetsutredningen är att klargöra hur vi ska klara av att miljöanpassa den verksamhet som påverkar vattenmiljön negativt. Vattenkraft är en sådan verksamhet. Vattenverksamhetsutredningen hjälper oss att uppnå såväl våra egna miljömål som EU:s vattendirektiv.

Vattenkraften är och kommer att förbli viktig för den svenska elförsörjningen. Det vi måste hjälpas åt med nu är att göra vattenkraften långsiktigt hållbar. Delbetänkandet innehåller bland annat ett förslag på ett system för nyprövning av vattenkraftverk. Att kraftverken prövas på nytt är helt fundamentalt för att deras tillstånd ska uppfylla dagens miljölagstiftning och för att Sverige som land ska leva upp till EU:s krav.

Mycket värdefull fakta har sammanställts i arbetet med utredningen. Exempel: Endast två procent av Sveriges vattenkraftverk och regleringsdammar har prövats enligt miljöbalken. Det finns 2 105 vattenkraftverk i Sverige. Skillnaden i storlek är naturligtvis enorm mellan de största och de minsta kraftverken. Sorterar vi alla kraftverk i storleksordning med det största kraftverket överst så kan vi ta bort alla kraftverk på den nedre halvan av tabellen och samtidigt bara ta bort en halv procent av den totala elproduktionen.

Svensk vattenkraftsförening som är den småskaliga vattenkraftens organisation förutspår att flera hundra av de riktigt små vattenkraftverken kommer att läggas ner om verksamheten måste ta hänsyn till miljön.

Utredningens slutbetänkande presenteras den 31 maj 2014.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD

Annons
Annons
Annons