Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävles egen gladiator

/
  • Foto: Petter Karlberg/TV4 Krigarkvinnan. Amazon är en stolt krigarkvinna,

Hur känns det att vara samlarbild i chipspåsar?- Jättekonstigt! Vi gladiatorer träffades till premiärprogrammet och då fick jag se samlarbilderna, och ett superhäftigt cd-rom spel med bra grafik, snart ska det komma ett sällskapsspel och en kokbok också.

Annons
- Jag har väl vant mig lite nu. Men i början när publiken skrek Amazon kändes det konstigt, det är svårt att vara stor i andras ögon. Samtidigt är det en väldigt skön känsla.

Varför heter du Amazon?
- Det är MTV som producerar programmet. De ville ha en karaktär med exotiskt stuk och kom på Amazon, en stolt krigarkvinna. Som jag.

Hur blev du gladiator?
- Jag tävlade i SM i Atletic Fitness. Kvalet var i Umeå i april i år och det var min första tävling. Jag hade bara tänkt prova på i år och satsa till nästa år. Så vann jag kvalet helt oväntat, och kom fyra på SM i Stockholm. Där var MTV för att leta nya karaktärer. De ringde upp mig efteråt och det samtalet glömmer jag aldrig. De ville ha mig som gladiator och jag svarade att de måste ha ringt fel. Jag trodde att jag var för liten, men det var jag inte alls. Jag är 1,66 och väger 60 kilo, tre av de andra är kortare än jag. Man ser större ut på teve än man är i verkligheten. Sedan fick jag göra styrke- och smidighetstest i Stockholm, jag trodde aldrig att det skulle bli jag så jag var inte nervös. Men jag fick också göra en videoinspelad reklamfilm om mig själv som gladiator. Det var jag inte beredd på, så jag sade väl något kaxigt. Pilbåge-gesten som jag gör under tävlingarna känner jag mig inte bekväm i, men vi har inte kommit på någon bättre.
Nu hoppas jag bara att det blir en till säsong för Gladiatorerna. Om det blir så skulle programmet gå längre än både Fångarna på Fortet och Robinson. Gladiatorerna är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.

Har ni gladiatorer bra kontakt med varandra?
- Den som jag kom allra närmast var Linda, hon som dog i bilolyckan i somras. Hon var som en syster för mig, jag har svårt att tro att det som hände är sant. Hon var en så otroligt levnadsglad och lycklig människa.
Men vi har alla roligt ihop. Och Gunde är fantastisk, ännu gladare och spralligare i verkligheten än i teverutan. Jag dansade mitt livs vildaste dans med honom på avslutningsfesten.

Hur länge har du tränat?
- Sedan jag var 15, jag har alltid tyckt att det är snyggt med muskler och så mår man bra av att träna.

Vilka fördelar är det att ha muskler?
- Oj, jo man får bättre självförtroende men jag vet inte varför. Kanske därför att om man tycker att det är snyggt så känner man sig fin om man har egna muskler. En annan fördel är att man får mycket uppskattning av det motsatta könet. Många killar tycker att det är skitsnyggt, men de brukar säga att det räcker så här.

Nackdelar?
- Kläder. Det är svårt att få jeansen att sitta bra, jag har mycket rumpa och mycket lår och måste leta länge efter modeller som passar mig.

Blir du igenkänd på stan?
- Det händer men folk tittar mest. När jag var ut en gång var det många som kom fram och ville prata och ge komplimanger, men det var mest fyllesnack. Barn brukar bli förvånade över att vi gladiatorer inte är större i verkligheten, men de tycker ändå att vi är häftiga att träffa.

Gör du bort dig någon gång i teve?
- Eftersom jag är en fruktansvärd tävlingsmäniska är jag jättemissnöjd med två prestationer som inte gick så bra, båda var i rekylen. Den allra första inspelningsdagen var jag så nervös och trött och det var så mycket att tänka på, kolla i olika kameror, gå tillbaka till strecket varje gång samtidigt som man skulle prestera, att det slog ut mig, jag bara stod och sov. Andra gången gick jag tillbaka till strecket för sent, en miss av mig. Jag blev skitförbannad och drog mig undan efteråt. Till slut går det över men det tar tid.

Är ni gladiatorer förebilder eller sagofigurer?
- Vissa är mer sagofigurer än andra, som Blade som ska vara en Lara Croft-kopia, men jag tycker att vi är bra förebilder också. Om barnen ser upp till oss, lyssnar de också när vi informerar om kost till exempel. Fetma ökar ju bland barn och det är inte alls bra. Plexus var felciterad när det stod att han tyckte att vi var dåliga förebilder i en kvällstidning. Han hade sagt att han tidigare hade tränat mer än vad som var sunt för honom. Och det som stod om Zeke, som dog i en bilolycka i somras, tror jag inte heller på. Han var ju klar för en ny säsong och skulle aldrig ha dopat sig. Dåligt att blåsa upp en sådan sak utan att kunna bevisa att det stämmer tycker jag. Särskilt med tanke på att han är död.
Det är också sorgligt att barn och ungdomar börjar tro att det inte går att få muskler utan att dopa sig. Men det enda sättet att få slut på diskussionerna vore att införa oförberedda dopingtester. Jag är mycket positiv till det. Jag skulle aldrig befatta mig med doping. Det finns ingen anledning, det vore bara att lura kroppen. Och det går jättebra ändå, man kan bli som jag i alla fall.

Vilken är hemligheten bakom stora muskler?
- Det gäller att äta, sova, träna och vila rätt! Många tjejer gör felet att de äter för lite, och killar med för den delen. Man får inga muskler av sallad. Man måste äta tillräckligt med protein, rätt sorts kolhydrater, rätt mängd och rätt sorts fett. Fredrik Paulun har skrivit många bra böcker där man kan läsa sig till hur man ska äta. Men man ska också lyssna på kroppen, aldrig träna om man har ont någonstans.

Hur ofta tränar du?
- Jag tränar fem dagar i veckan, en timme per gång. Aldrig mer. Man tar ut kroppen om man tränar för mycket. Knepet är att äta både före och efter träning.

Har du mött avundsjuka?
- Ja, av dem som det inte händer så mycket med själva, de kan antyda att jag fuskar. Men allt handlar om kunskap, det är nyckeln till allt. Det är mest tjejer som visar avundsjuka och det är rätt typiskt för den här stan. Men jag måste lyssna till mig själv och försöker ta avundsjuka som komplimanger.

Har du fått några skador?

- Slitskador, en axel och ett knä har krånglat, men inget allvarligt. Däremot en gång när jag red på hästar bröt jag armen. Jag skulle tävla med Lillebror i Älvkarleby och fick gå med gips i fem veckor istället. Men jag satt upp på hästryggen efter fyra veckor. Jag har ridit i hela mitt liv, men i perioder. Just nu har jag en paus, jag hinner inte med något mer.

Hur får du tiden att räcka till?
- Jag har fått lära mig att säga ifrån. Jag har haft svårt för det förut men nu har jag kommit till en gräns där jag måste börja tänka på mig själv. Så blev det med hästarna, jag tog på mig mer och mer hela tiden. Nu har jag haft ett hektiskt år igen så jag måste lära mig att stressa ner. Jag kan nog lata mig, men det var länge sedan jag hade tid.

HELEN GRANDITSKY
Annons
Annons
Annons