Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Glamour är Peters vapen i kampen mot hiv

+
Läs senare

För fem år sedan grundade Peter Englund från Gävle World Aids Day galan i Stockholm och i år är intresset större än någonsin. Efter Jonas Gardells succéserie på tv ”Torka aldrig tårar utan handskar” har det blivit mer uppmärksamhet kring sjukdomen som fortfarande drabbar 500 nya svenskar varje år.

Vi följer Drottninggatan några kvarter från Hötorget och kommer till en vacker äldre port. Den lilla guldskylten med Diamond Dogs visar att vi är på rätt spår. En brant trappa slingrar sig ner och vi kliver rakt in i ett stort konferensrum med vita stenväggar, välvda tak och djupa fönstergluggar. Ursnygga lokaler med mycket historia som bubblar av nytt liv.

Vi hör någon som ropar från en sminkloge. Där sitter en snygg man och blir sminkad av en annan snygg man. Peter Englund och Mattias Bolinder från dragshowgruppen Diamond Dogs vet hur man hanterar en sminkpensel. Ett hett namn i Sveriges nöjesbransch med både Sommarkrysset, Allsång på Skansen och den aktuella musikalen La Cage aux Folles på meritlistan.

Just nu laddar de inför årets stora händelse, World Aids Day galan i Stockholm som Peter Englund från Gävle har grundat. En årligt återkommande välgörenhetsgala med många kända artister, proffsig dragshow, mat och glamour där alla intäkter går till kampen mot hiv/aids. Det är fjärde året för galan som har växt varje år och 2012 kommer inte att bli något undantag. Flera av skådespelarna i Jonas Gardells tv-succé står som självklara gäster på galan.

– Det här gör jag bara för er, säger Peter generöst där han sitter och blir sminkad.

Ibland ser det ut som om han håller på att somna medan Mattias lägger en lätt tv-make som används för att se bra ut på bild. Men något förvandlingsnummer till dragshowartist kommer vi inte att få se.

– Det tar en och en halv timme för mig att sminka mig till min scenkaraktär, förklarar Peter. Det är svårt men det finns knep. Det gäller att lära känna sitt ansikte och veta var man ska sätta penseln.

I år firar Diamond Dogs tio år som grupp och den sista tiden har det börjat hända saker. Peter Dalle fick se jubileumsshowen A Dogslife och blev förtjust, han tyckte absolut att de borde vara med i hans musikal på Oscarsteatern.

– Tänk dig Loa Falkman som fjolla, säger Peter. Han är helt fantastisk! Min roll är en stygg och bitter foajédam som dammar flinten på gubbarna i publiken. Du kan inte tro vad folk tycker det är roligt. Lärorikt är det för mig också, att jobba live och improvisera.

Just nu är det extra mycket att tänka på. Den 3 december rullas röda mattan ut till World Aids Day galan 2012. Den äger rum på Kolingsborg och listan på stjärnor är lång. Andreas Lundstedt, Nanne Grönvall, Shirley Clamp, Babben Larsson, Sara Varga, Lili & Susie och Diamond Dogs förstås uppträder och Alexandra Charles ska få utmärkelsen Årets eldsjäl för sitt engagemang i hiv/aids.

Allting började för fem år sedan när Peter pratade med några vänner och blev upprörd. När sjukdomen kom på 80-talet var det bara skandalskriverier med rubriker som ”Bögpesten”. På 2000-talet stod det om ”Hiv-mannen” och ”1 000 svenskar smittade utan att veta om det”. Mycket spekulationer och inga viktiga saker med fakta. För övrigt var det helt tyst om sjukdomen som fortfarande drabbar så många människor. De som lever med bromsmediciner får ständigt nya biverkningar och många unga tjejer och killar drabbas varje år, 500 nya fall bara i Sverige.

Peter kände att han ville göra något och tänkte på USA. För att få journalisterna intresserade gällde det att locka med glamour. Han som redan hade så mycket kontakter i nöjesbranschen ville passa på att utnyttja det.

Den första galan 2007 gav 10 000 kronor som gick till Posithiva Gruppen. Det blev ett kort uppehåll på två år men galan ville fortsätta och den ville växa, inför 2010 flyttades den till de större nattklubbslokalerna på Kolingsborg.

Temat för årets gala är ”Dom som försvann” för att hedra dem som har dött av hiv/aids. Det brukar bli en del tårar i vanliga fall men i år efter Jonas Gardells tv-serie har ämnet bubblat upp till ytan rejält. Peter var bjuden på en förhandsvisning av ”Torka aldrig tårar…” och många i salongen hade någon relation till sjukdomen. En kort stund in i filmen började folk att snyfta och snart satt hela biopubliken och grät floder. De sörjde sina vänner som så plötsligt hade försvunnit.

– Det är 30 år sedan det första fallet upptäcktes och i början dog folk som flugor utan att veta varför, säger Peter. En del förlorade 40-50 vänner under de här åren. För dem har det blivit som att lyfta på locket till en burk full med mask, det bara krälar fram en massa sorg och ilska som de har försökt stänga in.

– Jag pratade med en kille som hade en intressant teori. Han jämförde med Förintelsen, att det måste gå ett antal år innan människor orka ta till sig ett trauma.

Många ungdomar som Peter träffar i samband med WAD-galan har ingen aning om vad som hände och har svårt att tro att beskrivningen är sann. Han tycker att skolan borde ta ett större ansvar och informera om att det går att skydda sig genom att använda kondom.

– Sjukdomen är fortfarande skam- och skuldbelagd. Andreas Lundstedt var otroligt modig när han gick ut med att han är hivpositiv. Men kanske det skulle behövas en heterosexuell kändis som går ut också, för att folk ska förstå att det kan hända vem som helst.

Att Peter började med dragshow var mer eller mindre en slump. En kompis skulle spela in en Pride-låt och behövde dragqueens till sin musikvideo. Peter som var en teaterapa ställde gärna upp.

– Vi tyckte vi var jättesnygga, men vi såg för jävliga ut, säger han och skrattar.

Uppdraget gav mersmak och Peter och hans kompis bestämde sig för att bilda en dragshowgrupp. Namnet var givet, som de kaxiga kurtisanerna i filmen Moulin Rouge och som David Bowies berömda skiva. De fick jobb varje helg på ett av Stockholms största gaydiskon och på den vägen har det fortsatt.

Han har alltid velat skapa men det dröjde ett tag innan han kom på vilken väg i livet han skulle gå. Peter växte upp i Gävle, gick på Solängsskolan och fortsatte till Borgis där han fann en fristad inom Borgisspexet.

– Jag har alltid vetat om att jag är annorlunda, säger Peter. På olika sätt. Men det var inget bekymmer för mig, det var andra som tyckte att det var ett bekymmer.

Han älskade sin Barbie och tyckte det var roligast att leka med tjejerna. Men killarna var inte lika nöjda, de kastade sten och glåpord och Peter förstod att han inte borde vara som han själv ville. Han minns när han skulle prya på H&M i nian. Hånskratten och surret i delar av klassrummet när läraren läste upp Peters val kommer han aldrig att glömma. Han försökte strunta i vad andra tyckte och hade börjat göra revolt. Han har hört att han alltid var arg som barn.

– Jag tror det finns två sätt att reagera när man blir utsatt som barn. Antingen blir man kuvad, eller också vill man ge igen och visa hela världen att man kan göra det man vill.

Peter har stora drömmar och mycket kvar att göra. Han tänker inte sitta och vänta. Så fort han får chansen ser han till att ta för sig och nu har han precis börjat producera egen musik där han sjunger själv.

Du som har gjort parodier på alla schlagerdrottningar, när ska du själv vara med i Melodifestivalen?

Då glittrar det till i Peters ögon och han tystnar i en sekund. Sen drar han med handen som en dragkedja framför munnen.

– Man vet aldrig vad som händer, säger han och lutar sig nöjd tillbaka. I ledarhundstolen.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons