Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Kurvorna är dystra

+
Läs senare

Kurvorna över hur befolkningen minskati Sandviken och Hofors sedan 70-talet är nästan en spegelöver hur antalet anställda på de båda orternasbruk minskat under samma tid.

Ulf Granström har träffat en familj som under generationerjobbat på bruket i Hofors.

-----------------

Den 13 april 1916 köpte SKF Hofors bruk av StockholmsEnskilda Bank. Köpeskillingen var 16 miljoner kronor i kontanteroch aktier. En av dåtidens största affärer. Köpettryggade företagets råvaruförsäljning samtidigtsom man fick tillgång till den höga kvalitet av stålsom tillverkades. När SKF övertog bruket startade engenomgripande omställning från handelsstål tillkullagerstål samtidigt som produktionen ökade.

Till bruket hörde även gruvdrift, stora jordbrukoch ett omfattande skogsbruk.

Förr var det vanligt att ungdomarna gick direkt frånskolan till jobb på bruket som i dag heter Ovako Steel.

Lars Forsling, 64, har jobbat hela sitt liv på Ovako.När han började fanns redan hans far på plats.I dag när Lars avgått med avtalspension är dethans barn som håller familjetraditionen vid liv. Alla trebarnen har jobbat över 20 år vardera på Ovako.Det tycker han speglar brukets betydelse för Hofors som samhälle.

- Jag har aldrig sökt ett jobb på bruket. Jag erbjödsjobb vilket var det vanliga förr, säger Lars Forsling.

Han växte upp granne till mejeriet. Eftersom hans pappajobbade som stallkarl hade familjen tjänstebostad. NärLars gått ut sjunde klass fick han erbjudande om jobb.

- En dag när rättaren gick förbi sa han baraatt jag kunde börja på mejeriet nästa dag. Dåvar det 1951 och fortfarande fanns brukets jordbruk och skogsbrukkvar och mjölken som kom från gårdarna i Tjärnäsoch Långnäs förädlades på mejeriet.

Lars Forsling fick köra ut mjölk på bruket.Han blev brukets sista mjölkpojke eftersom mejeriet ladesner 1952. Då fick han börja på handelsträdgårdensom också drevs i brukets regi.

- Eftersom bruket ägde de flesta hyresbostädernaså drev man upp mycket plantor till planteringarna, sägerhan.

Från handelsträdgården gick han övertill laboratoriet för att sedan hamna på skalsvarvningfram till 1960 innan han gick över till stegvalsverket. Därblev han kvar till 1980 när det fackliga arbetet övergicktill att bli en heltidssyssla. Han var ordförande i Metallsavdelning 169 i två omgångar innan han avgick medavtalspension vid halvårsskiftet 1999.

- Min historia speglar hur det faktiskt var för oss somvar unga på 40- och 50-talen. Eftersom det fanns rikligtmed jobb var det bara för förmän och verkmästareatt rekryterara bland oss ungdomar. Vi blev också brukettrogna, säger han.

SKF investerade 145 miljoner kronor under åren framtill 1955. Sedan ökade investeringarna för att under1990-talet ligga på långt över en halv miljard.En ny stålugn, installation av grovvalsverk och ett nyttrörverk blev resultatet.

Investeringarna har inneburit stora rationaliseringar. Mångajobb har försvunnit på grund av att produktionen bliviteffektivare. Trots färre arbetstillfällen har det ändåvarit positivt, tycker Lars Forsling. Arbetsmiljön har förbättrats.

- När jag jobbade på skalsvarvningen var det oerhörttungt. Vi fick lyfta rören för hand, men nu skötermaskiner det mesta, säger han.

Även stålframställningen har revolutionerats.I dag är Ovako en av Europas största återvinnaresedan verket blev skrotbaserat. När gruvdriften lades nerförsvann många arbetstillfällen liksom närjordbruket och skogsbruket såldes bort.

Hofors samhälle har genomgått omfattande förändringar.Lars Forsling minns ändå sin tid från mejerietoch pappans jobb i stallet med nostalgi. De flesta bostädernaägdes av bruket och själv bodde Lars Forsling som nygifti ett spisrum med alkov. Men när familjen väntade barnfick man en lägenhet på Göklund.

- Kommunens tjänstemän kom på besök enkall vinterdag. Isen tinade inte från insidan av fönstretså det blev snabbt ordnat en ny bostad, säger han.

Bostadsbristen var stor i Hofors. 1942 byggdes de förstahyreshusen på Kaserngatan. Sedan följde en omfattandeexpansion. Nya hyreshus byggdes längs Rönningsgatanoch Göklundsvägen och sedan Stiftelsen Hoforshus bildats1951 fortsatte nybyggnationerna med Hagaområdet och Västerhöjden.Mellan 1961 och 1967 byggdes flera hundra lägenheter påVästerhöjden innan Stiftelsen Hoforshus börjademed höghusen intill Hantverkargatan. Men när de stodklara 1974 var det plötsligt bostadsöverskott i Hoforsoch fem av de planerade höghusen byggdes aldrig.

Sedan dess har Hofors haft tomma lägenheter. Förstprovades med hus i malpåse i tron att Hofors skulle kunnaåterhämta sig och växa upp till 20 000 invånare.Men den modellen övergavs och 1993 började de förstahusen rivas och rivningarna pågår fortfarande, numed statens hjälp. Dessutom har ett stort antal lägenheterbyggts om till kontor, åldringsboende och olika gruppboenden.

- Det är tragiskt att husen måste rivas, sägerLars Forsling, det känns som en fruktansvärd kapitalförstöring.Tyvärr är det här den bistra verkligheten förmånga bruksorter. När industrierna förändrastvingas även samhället följa med.

Mekanisk verkstad fanns på bruket. Men på 50-taletstartade dagens mekaniska verkstäder utanför grindarna,Wallers och Bäckströms. Först var man beroendeav jobben på bruket, men efterhand har verkstädernatvingats hitta nya kunder.

- Bruket hade också en egen verkstadsskola däralla elever var garanterade jobb efter examen, säger LarsForsling.

Hofors Bruk hade också betydelse för sjukvården.Den första sjukstugan stod klar 1866-67 med en läkare.En ny sjukstuga byggdes 1927. Den revs för att ge plats åtHofors sjukstuga, 1966, som blev en treläkarstation med utrymmeför åldringsvård. Dagens hälsocentral invigdes1983 med plats för sju läkare.

Affärslivet har förändrats starkt sedan 1950-talet.Då låg affärscentrum norr om det nuvarande. Detfanns mängder av småbutiker, flera bagerier, slakteri,kaféer, cykelverkstad, tobakshandlare och ett par guldsmedsaffärer.

- Dessutom en rad klädbutiker. I dag finns bara en kvar,säger Lars Forsling.

Han minns väl de olika butikerna. Där Tigrénsmöbler finns i dag huserade en stor Konsumbutik. Påövre våningen fanns Konsumbaren som en tid fungeradesom skolbespisning för de elever som bodde långt frånskolan.

Nuvarande centrum växte fram i slutet av 1960-talet.I dagens affärscentrum trängs tre lågprisbutikerför matvaror, bageri och konditori liksom den enda klädbutiken.Även om matvarusidan är väl tillgodosedd saknasspecialbutiker inom en rad områden.

- Det mesta beror på att befolkningen har minskat, sägerLars Forsling.

Han kan fortfarande minnas känslan från sin barndomatt gå och handla i de små kvartersbutikerna. Meni takt med att SKF och Ovako förändrats har ocksåsamhället förändrats.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons