Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Leken hjälper barnen att släppa rädslan

+
Läs senare
/
  • Anna Sving Sjöblom har varit med om att göra lekterapin till en förberedelse av behandlingen.
  • Anna Flybring har alltid såpbubblor på sig att ta till när det behövs. Här testar My Carlsson, som följt med storebror till barnkliniken.
  • Jesper Carlsson vet precis vad han vill göra medan han väntar på att antibiotikan ska droppa färdigt: spela tv-spel. I bakgrunden Anna Flybring.
  • Anna Sving Sjöblom har varit med om att göra lekterapin till en förberedelse av behandlingen.
  • Anna Flybring har alltid såpbubblor på sig att ta till när det behövs. Här testar My Carlsson, som följt med storebror till barnkliniken.
  • Jesper Carlsson vet precis vad han vill göra medan han väntar på att antibiotikan ska droppa färdigt: spela tv-spel. I bakgrunden Anna Flybring.

På barn- och ungdomsavdelningen bestämmer patienterna tempot.
När det förr gällde att få behandlingen gjord handlar det i dag om att barnen ska gå därifrån som hela människor.

Lekterapeuten Anna Sving Sjöblom hjälper Jesper Carlsson att få igång tv-spelet han vill spela i väntan på att påsen med antibiotikadroppet töms.
Syskonen som följt med till sjukhuset har också hängt med in i lekrummet.
När spelet startar går vi i väg för att tillsammans med barnsjuksköterskan Anna Flybring prata om vad som hänt inom barnsjukvården sedan de började 1989.
Lekterapin startade 1975, främst som sysselsättning och tidsfördriv. Sedan 1990-talet är det den som också står för förberedelserna till behandlingen.
Barnen får bekanta sig med utrustningen som används och får veta vad som ska hända, allt för att känna sig trygga när det väl är dags. För några år sedan försvann en tjänst och bara Anna Sving Sjöbloms är kvar.
– Att leka är livsviktigt säger Anna Flybring.
– Leken är inte bara ett tidsfördriv, det är utveckling för barnen.
Den stora skillnaden sedan hon började tycker hon är att barnen är inlagda så mycket kortare tid nu och i stället får hjälp hemma eller på dagsjukvården. En positiv utveckling som hon tror kommer att fortsätta.
De ger flera exempel: halsmandeloperationer har gått från tio dagar till en övernattning, diabetes från två veckor till en och allergiska astmaattacker klaras nu så gott som alltid utan sjukhusvård. Vid magsjuka åker barnen hem när de är pigga och inte efter ett visst antal timmars behandling.
Anna Flybring förklarar att de förr hade många olika vårdscheman som de följde till punkt och pricka. Nu vårdplanerar de i stället efter varje barns behov.
Men barnen stod i fokus när de började och gör det även nu.
De talar länge och engagerat om hur viktigt det är att lyssna in vem de möter, bemöta dem respektfullt och få deras förtroende genom att låta dem styra behandlingen.
Att inte göra det innebär ett övergrepp säger Anna Flybring. Förr gjorde man saker fort för att det skulle gå över fort.
– Det är raka motsatsen till vad vi gör i dag. Barnen måste få ha kontroll.
Det får de om provtagning och behandling sker i en takt som barnet bestämmer. Ibland får det vänta till nästa besök.
– Man kan undra vad vi gör i dag som man i framtiden säger att hur kunde ni? säger Anna Sving Sjöblom.
Tron att små barn inte känner smärta är ersatt av vetskapen att det gör de lika väl som stora. De båda Annorna arbetar tillsammans för att få stickrädda barn att släppa sin rädsla.
Ett arbete som tar resurser, men som de väljer att ta sig tid för eftersom de är övertygade om att det ger vinster i framtiden, förutom att barnen mår bättre. Sprutskräcken får också medicinska konsekvenser, eftersom den kan hindra barn från att ta vaccin.
Föräldrarnas roll har också förändrats.
– För 32 år sedan, när jag var tolv, då låg jag ensam här uppe, och så var det några år till, säger Anna Sving Sjöblom.
Barnen inte bara låg kvar ensamma på sjukhuset, man avrådde familj, släkt och vänner från att besöka dem eftersom det blev så svårt när de skulle gå. Nu blir de förvånade om en 16-åring stannar kvar ensam.
Men personalen vänder sig alltid till barnet och föräldrarna håller sig i bakgrunden.
Den medicinska utvecklingen har gått framåt, barn ligger på barnavdelningen och här ska bara vara barn eller unga vuxna och barnperspektivet genomsyrar mötet med patienterna. Har något blivit sämre?
– Kontinuiteten, säger Anna Sving Sjöblom direkt.
Barnen träffar många fler människor nu, delvis på grund av att personalens fördel av önskeschema vägt tyngre. Arbetsbelastningen har också ökat. Förr garderade man sig mer för sällsynta händelser och när man slutade med det försvann personal. Samtidigt har de fått fler barn.
En annan fråga är biverkningarna. I dag kan vården rädda fler barn, men lämnar dem sedan ibland i sticket med sviterna efter behandlingen. Som exempel ger de att fler blir friska från cancer, men fler lever också med de hjärnskador som strålningen lämnar efter sig utan att alltid få allt det stöd de behöver.
Även om barn är inlagda på barnavdelningen så kommer de till hela sjukhuset, antingen för undersökning och behandling eller som besökare.
Ett stort framsteg, tycker Anna Sving Sjöblom, är det barnombudsråd med representanter från olika håll på sjukhuset som bildats. Här finns chans för bland andra röntgen och akutmottagningen att samarbeta med barnsjukvården för att ta god hand om sina yngsta patienter.
Annars tycker de att övriga delar av sjukhuset ofta glömmer bort barnen i deras roll som anhöriga, kanske till en svårt sjuk eller döende förälder.
Anna Sving Sjöblom saknar ett allmänt lekrum på sjukhuset, med tillgång till en utelekplats dit barnen kan gå med sin sjuka anhöriga eller för att komma ifrån en stund.
Hon önskar att landstinget satsade på det i stället för att prioritera den nya entré till lednings- och verksamhetsstödet man nu bygger.
– Det vore min högsta önskan, säger hon.
”Man kan undra vad vi gör i dag som man i framtiden säger att hur kunde ni?”
Anna Sving Sjöblom
Lekterapeut
”I dag kan vården rädda fler barn, men lämnar dem sedan ibland i sticket med sviterna efter behandlingen”

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons