Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

LIVSVIKTIGT: Inget bröst? Litet bröst? Nytt bröst?

+
Läs senare

Torsdagkväll och BröstcancerföreningenMarias badkväll. Baddräkterna på och ner i detvänligt varma vattnet. Musiken sätter högt tempooch vattengympaledaren Gun Andersson sträcker, böjeroch entusiasmerar.

Just så stod hon den kvällen för nio årsedan. Framför en av de många vattengympagruppernahon ledde i Sandvikens badhus. Hon tyckte det tog emot, stramadei bröstet och trodde hon sträckt sig eller gjort sigilla.

Knölen i bröstet var bröstcancer och förstakänslan var kaos. Operation med största prioritet.

- Nu är det kört, tänkte jag först. Menalla peppade mej och efter ett tag tänkte jag, det kanskefixar sej.

Delar erfarenheter

Nu är Gun Andersson för länge sedantillbaka, drar som vanligt på gympakläderna, ledersina grupper och har fått medsystrar.

Med Vivi-Anne Bengtson, ordförande i BröstcancerföreningenMaria i X-län, med Birgitta Eriksson, Ulla-Britt Lundgrenoch Sonja Mildton delar hon erfarenheten att få diagnosenbröstcancer och operera bort ett bröst.

Som medsystrar delar de undran och oro men också styrkanoch energin. Pratar bröst som funnits, bröst som finnskvar, bröstproteser och ryggont.

Mjuk, slät hud där bröstet tidigare satt, ettlitet bröst kvar eller ett nytt bröst. Alla ärde olika och ändå lika.

"Babytutte"

- Min mormor har en babytutte.

Så säger Ebba, när hon på en femåringssjälvklara sätt beskriver mormor Vivi-Anne Bengtson.Det var 19 år sedan hon opererade bort sitt bröst.

- Jag grät i tio minuter sen har jag aldrig fällten tår, säger Vivi-Anne Bengtson, som dagen förejulafton fick sin knöl undersökt och efter julhelgenfick beskedet elakartad.

Hon har lätt för att prata bröst och bröstcancer.Och svårt att oroa sig.

- Men många vill inte prata, säger Vivi-Anne Bengtson.

Och inte många stannar vid Bröstcancerföreningensmonter på mässor eller kommer till föredragen.Ändå får nio kvinnor av 100 bröstcancer.

Vattengympan är över. Duschen väntar och kvinnornaslinker ur de våta baddräkterna. Fickan för denmjuka silikonprotesen är tom hos flera. En kvinnokropp medbara ett bröst är inget konstigt när Bröstcancerföreningenhar badkväll. De tvålar, skrattar, torkar och fönar.

Ingen att fråga

Att göra det man brukar. Svettas i gympagruppeneller simma med väninnorna. Tillbaka dit ville Ulla-BrittLundgren.

När hon för 27 år sedan tog bort knöleni sitt bröst, i andra steget hela bröstet och till slutbröstkörtlar, hade hon ingen att fråga förtroligt.

- Jag kände bara en gammal tant som tagit bort bröstet,berättar hon.

Men hon bestämde sig.

- Jag kan inte isolera mej.

Snart var hon tillbaka i motionsgrupperna och simmade igen,som hon tyckt om att göra sen barnsben.

- Hon flyter som en kork, skrattar badkompisarna.

De har nära till skrattet. Och kring bröst elleringet bröst går det utmärkt att skratta med underliggandeallvar.

I Bröstcancerföreningen Maria respekterar man varandrasolikheter. Stor oro, liten oro. Ängslan ofta eller ibland,i väntan på provsvaren från de återkommandekontrollerna eller vid en ny värk någonstans i kroppen.

De önskar att flera vågade fråga. Närvi tittar och undrar, i omklädningsrum och på badstränder.Det är vår rädsla som många gångergör avklädning och nakenhet jobbig.

- Varför har du bara ett bröst ?

Så undrade Birgitta Erikssons brorson. Han cyklade förbinär hon tog ett dopp i sjön vid sommarstugan, troddesig vara ensam och badade skönt topless. Han cyklade hemmen kom tillbaka och ville veta.

- Kommer det att växa ut ett nytt bröst pådej?

Fick återfall

Birgitta Eriksson opererades för tolv årsedan. Och det jobbiga var inte att mista bröstet.

- Det var att de inte tog hela bröstet på en gång.

Hon var just på väg till Paris när återfalletkom och hon fick tid för att ta bort en bit till.

- Jag tänkte, jag åker ändå. Vi gickpå Lido, och jag skulle kunnat vara med på scen, förde visade bara ena bröstet, skämtar Birgitta.

Som sedan gjorde en tredje operation och hade sin jobbigasteperiod när antiöstrogenet hon måste äta toghenne in i klimakteriet alldeles för tidigt.

Birgitta Eriksson visar bröstprotesen av silikon somfäster på huden. Mjuk och tung som det riktiga bröstet.Oftast åker den lösa protesen in i behåns ficka.Det är enklast. Eller ingen protes alls.

Två bröst eller ett bröst. Eller kanske ingetalls, som kvinnorna ibland önskar, för att skona ryggen.Fördomarna finns ofta hos oss andra.

Magen blev nytt bröst

Och det var inte skönhetsaspekten som fick SonjaMildton att gå igenom den 13 timmar långa operationenför att rekonstruera sitt borttagna bröst. Hon har ryggproblemenmer eller mindre gemensamma med de andra. Snedbelastningen somföljer av att bara ha ett bröst ger ryggont.

I stället för svår ryggoperation gjorde SonjaMildton en bröstrekonstruktion.

- Så här, säger hon och visar både bröstetoch magen som blivit mindre och ryms i jeanskjolen.

Av magen, med muskler och allt, har det blivit ett nytt bröst.Mycket likt det andra, som fått dela med sig halva bröstvårtan.

Tatuerad vårtgård

- Och vårtgården har de tatuerat medpenna, förklarar Sonja Mildton med ett skratt när vinära och nyfiket synar det mörkbruna fältet runtbröstvårtan.

Nu är ryggen bättre och hon har kommit en långväg sedan den natten ute på landet för 14 årsedan när hon kände en ärta i bröstet ochringde kompisen Vivi-Anne, som redan var opererad, och fick tröstoch råd.

Det var länge sedan hon lät badhandduken glida avaxeln. Den hängde ofta där i början när detkändes ovant att vara avklädd med bara ett bröst.

Nu är de badflickor utan blygsel. Allihopa. Sensualitetenfinns hos dem själva. Och försvinner aldrig med denbit av kroppen vi kallar bröst och som är borta.

Den vetskapen delar de med sig av varje tisdag, onsdag ochtorsdag. Då håller alltid någon öppet iBröstcancerföreningens egen lokal vid Länssjukhuset.Dit önskar de att flera hittade. För fika och en stundsöppet samtal kring bröstcancer, kring konsten att semöjligheter och livslust när oro och ängslan villfå övertaget.

Sjukdomen har gett ödmjukhet, menar kvinnorna i bröstcancerföreningen.Tillsammans har de kommit närmare konsten att leva. Ellersom någon så klokt sa till ordföranden Vivi-AnneBengtsson:

- Tänk att jag skulle behöva få bröstcancerför att förstå att jag skulle städa mindre.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons