Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lukas –två månader för tidigt född

Liten och ömklig ligger Erik Lukas på mamma Berits mage och tar sina första andetag. Hon känner värmen från hans kropp.
Hon hör också att han skriker och tänker omtöcknad men lättad � han lever.

Annons
Samtidigt får nyblivna pappa Andreas ensax i sin hand. Det är han som ska klippa av navelsträngen,förstår han i sitt omtumlade tillstånd. Han klippersom i trans.

- Navelsträngen, den hade jag inte haft en tanke på...

Att få ett för tidigt fött barn är ettstort trauma.

Först och främst den stora oron för barnet.Men också det som händer både fysiskt och mentaltnär en graviditet blir avbruten månader i förväg.

Tränar på att suga. Först närLukas kan säga till själv när han är hungrig,orkar hålla sig vaken under hela amningen och inte minskari vikt får han åka hem.
- Jag kände mig ganska snuvad på graviditeten. Jaghann ju aldrig få någon mage, hann inte få kännasparkarna så länge. Det känns som om jag intefick ta till vara på tiden, säger Berit Blom som föddesin Lukas när hon var i sjunde månaden, eller närmarebestämt i vecka 31.

För henne och Lukas pappa Andreas Hammarström vändeshela världen upp och ner.

Det var ju inte så här de hade föreställtsig sitt planerade och efterlängtade barns ankomst.

Framför allt hade de inte funderat på att någontingkunde gå snett.

- Visst hade jag sett artiklar om för tidigt föddabarn men dem hade jag på något sätt skjutit ifrånmig. Jag tyckte inte att det gällde mig, säger Berit.

- Jag har heller aldrig varit så frisk som närjag väntade Lukas. Alla andra lärare på skolandär jag arbetar var förkylda under hösten men intejag, säger Berit.

Kontrollerna hos barnmorskan i hemorten Bollnäs visadeheller inget onormalt.

Stunderna på vågen. Varje litetgram som Lukas ökar i vikt är en stor framgång.Den första veckan sjunker dock vikten till 852 gram underfödelsevikten.
Berit gick på gymnastik med avslappningsövningar förblivande mammor och var också tillsammans med Andreas någragånger på föräldragruppens träffar.

Ett studiebesök på moderna Bollnäs BB varinbokat och det såg de fram emot.

- Vi pratade mycket om hur fint det skulle bli att fåföda där.

"Maja", som Lukas hette medan han låg i magen, skulleenligt planerna födas först den 22 januari och Beritoch Andreas tyckte därför att de hade gott om tid attplanera för ankomsten, att skaffa babykläder, barnvagnoch allt som ett litet barn behöver.

- Men det blev kaos av allt, säger Andreas.

På kvällen den 14 november upptäckte Beritatt hon hade fått en liten blödning och förstodatt det var bäst att åka till sjukhuset.

Där visade det sig att Berit hade sammandragningar vartredje minut.

Hon fick tabletter som stoppade sammandragningarna men lördagendärpå, den 20 november, var det dags igen. Änen gång lyckades man stoppa sammandragningarna men den följandenatten blev orolig.

På söndagsförmiddagen vågade Berit ochAndreas inte vänta längre utan gjorde sin tredje brådstörtaderesa till sjukhuset. När den manliga barnmorskan undersökteBerit såg han att livmodertappen var alldeles mjuk. Lukasvar alltså redan på väg ut.

Eftersom BB i Bollnäs saknar de resurser som behövsför att ta emot alltför små för tidigt föddabarn fick Berit åka ambulans till länssjukhuset i Gävle.

Där satte en läkare, en barnmorska och en sköterskagenast igång arbetet med att försöka fördröjaförlossningen så länge som möjligt. Varjetimme längre som barnet stannar i livmodern är ju värdefull.Berit fick bland annat en spruta med cortison för att barnetslungor skulle utvecklas lite fortare.

I ett rum intill förlossningsrummet väntade helatiden ett team från barnklinikens nyföddhetsavdelning.En sköterska kom in och berättade för Berit ochAndreas vad som skulle hända och visade också med hjälpav video hur barnet skulle tas omhand.

Timmarna gick. Vid ettiden på natten upptäckteman att barnets hjärtljud gick ner för varje sammandragningoch ansvarige överläkare kallades in för att avgöraom det skulle bli nödvändigt med kejsarsnitt föratt rädda barnet. Han beslöt att släppa fram Lukasden vanliga vägen och punkterade den fortfarande hela fosterhinnanså att fostervattnet rann ut. Berit fick krystvärkaroch efter några minuter var Lukas född.

Berit och Andreas blev helt överrumplade. Upptagna avsin egen oro hade ingen av dem uppfattat läkarens beslutatt skynda på förlossningen och nu låg plötsligtderas lilla son där och skrek med allt vad hans småoch ännu inte helt utvecklade lungor förmådde.

Ett ögonblick senare tog barnteamet över.

Lukas undersöktes, mättes, vägdes och ficklite syrgas enbart för säkerhets skull. Han andadesju annars bra från början.

Så lindades han in i filtar och sedan fick Andreas självbära in Lukas till Berit för att hon skulle fåse honom en gång till innan han lades i transportkuvösenför vidare färd till nyföddhetsavdelningen.

- När jag såg Andreas komma bärande påLukas förstod jag att allt var som det skulle, sägerBerit.

Ändå var det hela långt ifrån över.

Berit och Andreas blev efter några dagar inkvarteradepå sjukhusets föräldravåning. Där skullede komma att bo kvar under de närmaste två månadernaför att ha nära till Lukas och för att fåchansen att i professionell trygghet få anpassa sig tillrollen som föräldrar, den anpassning som i normala fallsker under de sista månaderna av en graviditet.

De första veckorna tillbringade de i princip hela sinvakna tid hos Lukas där han låg i kuvösen medall övervakningsappartur inkopplad.

De följde varje flämtande litet andetag och åktekänslomässigt berg- och dalbana i takt med Lukas problemoch framsteg.

- Jag kände en så stor hjälplöshet, enslags vanmakt över att jag inte kunde göra något,inte kunde fixa det här själv, säger Berit.

Hon grät ofta men nästan mer i slutet av vårdtidenän i början.

- Första tiden överlät jag på någotsätt min oro för Lukas på personalen. Jag grätmera senare när jag började bearbeta vad jag hade varitmed om. Sedan grät jag också när jag kändemer och mer att nu var det jag och Andreas som hade ansvaret förLukas.

Andreas grät för att hon grät.

Vid korta permissioner utanför sjukhuset såg deandra föräldrar med barnvagnar och blev självaöverraskade av de känslor det väckte, att det gjordedem ledsna. Berit kände till och med ett slags avundsjuka.

- Jag ville ju också gå där med barnvagnenoch vara som alla andra.

Många gånger funderade de också övervarför Lukas föddes för tidigt. Allt var ju såbra ända fram till 31:a veckan.

- Man söker hela tiden efter en förklaring men detkommer vi kanske aldrig att få.

Allt kändes lite bättre när Lukas fick lämnakuvösen och sova i en vanlig liten säng. Snart fickde också sköta honom helt själva, byta blöjoroch bada honom, och började komma in i de rutiner som gällerför alla nyblivna föräldrar.

De längtade också allt oftare efter att fååka hem med Lukas och börja leva ett vanligt liv utanförsjukhusmiljön. Där hemma stod ju släktvaggan ochväntade och babykläderna var också på plats.Allt ordnat av farmor och farfar och mormor och morfar.

Men först måste amningen av Lukas fungera. Dettog tid och det fanns dagar då både Berit och Andreasmisströstade och trodde att något var mycket galetmed honom.

När de pratade med läkaren om att Lukas sov såmycket sa hon lugnt "ja, men han är ju inte född än".

- Så var det ju också. Lukas var ju faktiskt intefödd än, säger Andreas.

Ett polaroidfoto som personalen på nyföddhetsavdelningentog bara någon timme efter födseln visar en mycketlycklig men omtumlad nybliven far och en sömnig mycket litenLukas.

Lukas föddes i 31:de graviditetsveckan och vägdedå 1403 gram och var 42 centimeter lång.

Efter den första insatsen direkt efter förlossningenfördes han till barnklinikens nyföddhetsavdelning, ellerneonatalavdelningen som den också kallas, där allaför tidigt födda barn och andra nyfödda med problemvårdas.

Den moderna neonatalvården ser barn och föräldrarsom en enhet. Personalen involverade därför frånförsta stund Lukas föräldrar aktivt i vårdenav honom.

Lukas och hans föräldrar fick som särskildakontakt- och stödpersoner barnsjuksköterskan Karin Fredin,sjuksköterskan Anna Lodin, barnsköterskan Eva Erikssonoch läkaren Anders Fritzberg.

De två första veckorna låg Lukas i en kuvösoch var ansluten till övervakningsapparatur som dygnet runtmätte andning, puls och syremättnad i blodet, allt kopplattill larm.

Lukas klarade att andas själv från börjanoch behövde inte hjälp av respirator som mångaandra för tidigt födda barn måste få.

Över kuvösen hängde ett skynke och därinnanför var det lika varmt, mörkt och tyst som i livmodern.

Lukas sug- och sväljreflex var fullt utvecklad förstomkring en och en halv månad efter födseln.

De första veckorna matades han via sond, någrafå milliliter var tredje timme. Först fick han såkallad kodmjölk från en annan mamma men frånandra dagen fick han mamma Berits egen mjölk som hon pumpadefram. Samtidigt med sondmatningen fick han ligga till bröstet,både för att få den nödvändiga kroppskontaktenoch för att träna sig att suga.

På femte dagen hade hans vikt sjunkit till 1 146 gramsom också kom att bli hans lägsta vikt efter födseln.Dagen därpå vände det. Han hade då gåttupp 13 gram, litet mindre än vad ett inrikes brev fårväga.

Lukas och hans mamma följde ett särskilt amningsprogrammed målet att Lukas själv skulle säga till närhan var hungrig. Det klarade han också efter två månader,den vecka han egentligen skulle ha fötts, och då fickhan också åka hem med sina föräldrar.

Då stod han fortfarande under kontroll av ett såkallat vattenbråck, en svullnad i pungen som en del förtidigt födda pojkar kan få.

Alla barn som väger mindre än 1500 gram vid födselnblir noggrant ögonundersökta. De tunna blodkärleni ögats näthinna har inte hunnit växa klart påför tidigt födda barn och syrgasen som de flesta måstefå kan ge förändringar som leder till synnedsättning.

Lukas blev också ögonundersökt men hade ingaproblem.

Eftersom hans benmärg inte hade kommit igång riktigtmed egen blodproduktion fick han under de första månadernatvå blodtransfusioner. Han hade heller inte, som fullgångnabarn, hunnit få antikroppar av sin mamma och hans immunförsvarvar därför nedsatt. Som en följd av detta drabbadeshan, som många för tidigt födda, av blodförgiftningden första veckan.

Det började med att han fick andningsuppehåll.Läkaren misstänkte en infektion och Lukas fick antibiotika.Prover bekräftade att det handlade om blodförgiftningoch Lukas fick sprutor med antibiotika i tio dagar. I någradagar fick han näring via dropp.

Han fick också andningshjälp. Ett "ventilationssystem"höll Lukas lungor konstant utvidgade och därmed behövdehan inte använda så mycket kraft för att andas.

Lukas fick även gulsot den första veckan. Hans levervar ännu inte riktigt mogen för att bryta ner det gallpigmentsom färgar huden och ögonvitorna gula. Barn med gulsotljusbehandlas och Lukas fick ligga under en lampa i tvåomgångar, ett par dygn åt gången.
Annons
Annons
Annons