Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mera mål

/

Två rejäla stolpar som stått pall för årstidernas växlingar. Nätet är trasigt och hänger modfällt. Ytan framför mållinjen, där gräset aldrig växer, är för länge sedan täckt av en tjock, tuvig och mossig yta.

Annons
Och där i bakgrunden en omsorgsfullt ihopsnickrad bänk för åskådarna - de närmast sörjande.
Det är onekligen ett stycke kulturhistoria frilansfotografen G. Herberth Nordmark i Gävle fångat med sin kamera. I Norrland i allmänhet och i Gästrikland i synnerhet har han tagit bilder av fotbollsmål som i de flesta fall sett sina bästa dagar.
Men även om tystnaden sänkt sig över många byar så skvallrar den gamla fotbollsplanen om att det en gång funnits liv. Tre-hörnor-straff, skrapsår på knäna, svett och sockerdricka, "kom in och ät" och "vi ses i morgon".
Först är det kanske bara några ihoprullade tröjor eller några stenar, piskställningen duger kanske också, men det är ju ändå ett mål man vill ha, med stolpar och ribba.
Rätt upp i krysset, ribba in, eller stolpe ut. Skratt och gråt.

Det kan vara en bakgata i Marseille, en gräsplätt i Rosengård eller en mossig plan där nätet hänger modfällt. Det är ändå här, vid målet, som det alltid börjar och för de flesta av oss slutar. Men ändå inte helt. Det vet vi alla som bär pojken kvar inom oss och som får en ryckning i foten när vi ser Zidane sträcka sig efter bollen och spänner nackmusklerna när Zlatan går upp för att nicka.

Jan Sundström
026-15 96 67
jan.sundstrom@gd.se
Annons
Annons
Annons