Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Miljöbovarna har inte en chans

Efter 25 år i farvattnen runt Gävlebuktenbörjade Lennart Lundgren känna sig mätt påsjöjobbet vid Kustbevakningen.

Sedan två år tjänstgör han i ett annathav än Bottenhavet. I lufthavet.

Lennart Lundgren är mycket nöjd med att ha fåttmöjligheten att prova på något nytt runt 50 årsålder. Men det blir långa arbetsresor. Det är30 mil mellan Sandviken och Skavsta flygplats utanför Nyköping,basen för kustbevakningsflyget. Lennart Lundgren ärändå kortpendlare i jämförelse med fleraav sina kolleger. Han som har längst till jobbet bor utanförKalix...

Från Skavsta når flygplanen av typ Casa 212 demest avlägsna kusterna på ett par timmar. EftersomSveriges långa kust är yttre gräns mot EU krävsatt den övervakas. Där har kustbevakningsflyget en viktiguppgift.

Annars är miljöövervakning, att avslöjaoljeutsläpp från handelsfartyg i första hand,den mest prioriterade uppgiften.

- Det händer mycket mer i luften än när manjobbar ombord på ett fartyg. Och så får jagjobba mycket med datorer, något som jag verkligen gillar,säger Lundgren.

Han hämtar GD:s medarbetare vid Gästrike Airport.Tanken är planet ska mellanlanda där på återvägfrån dagens inprickade bevakningsrunda en bit upp längsNorrlandskusten.

Ibland spricker de mest välgenomtänkta logistiklösningar.Det fick vi erfara denna dag. Starten från Skavsta kl 12.30blev inte mycket mer än en start. Det interna kommunikationssystemetpajade så fort vi lämnade startbanan.

Det är omöjligt att tala på normalt sättombord. Det bullrar våldsamt och avståndet mellanpiloter och systemoperatörer är långt. Headsetär också nödvändigt för att skydda hörseln.Ändå har flera i den flygande personalen tinnitus.

Så fort vi lyft börjar det spraka enormt i lurarna.Alla samtalsförsök blir lösryckta ord. BefälhavarenLeif Welming beslutar avbryta flygningen och efter sju minuterär vi på marken igen.

De två andra flygplanen står i hangar och ettär klart att användas så när som påtankning och flytt av viss teknisk utrustning.

Först klockan 14 är vi i luften igen. Och det ärför sent för att vi ska hinna landa på Rörberg.Säkerhetsbestämmelserna kräver brandberedskap påflygplatsen. Personal på Rörberg hade redan i det förstaläget lovat stanna kvar extra. Det får bli Midlanda,taxi till Sundsvall och X2000 hem till Gävle istället.

Kustbevakningens Casa-maskiner är fullproppade med teknik.Besättningen på fyra man och alla datorer och elektroniskutrustning fyller utrymmet som i normala versioner av samma modellrymmer 25 passagerare.

Casa 212 skulle aldrig kunna vinna ett skönhetspris.Litet fult kan man likna kustbevakningens maskiner med flygandelådor med en nos värdig en myrslok. Planen bjuder helleringen vidare arbetsmiljö - förutom bullret saknar deklimatanläggning. Kvalmigt på sommaren och ibland bitandekallt vintertid. Och när operatörerna ska fotograferaeller videofilma ett oljeutsläpp eller något fartygöppnar de oftast en av sidodörrarna... Det gåratt fotografera genom plastbubblorna i dörrarna men dåförsämras bildkvaliteten kraftigt.

Men Casa-planen är driftsäkra, effektiva och kanflyga i snart sagt vilket väder som helst. Ett fåtalflygningar ställs in på ett år.

Lennart Lundgren var befälhavare på havet. I luftenär han en av två systemoperatörer som sköteralla radar- och sonaranläggningar samt video- och stillbildskameroroch radiosamband.

- Vi är väldigt duktiga på att hitta oljapå vattnet, säger Lennart före start. Nu vet jagatt han inte överdrev.

I det "nya" planet hinner vi knappt lämna kusten förränvi ser det första oljeutsläppet. Vi passerar fyrplatsenHävringe, en liten ö utanför Oxelösund, påmarschhöjden 1000 fot (knappt 300 meter). Där, utifrånden lilla hamnen upptäcker även vi amatörer ensmal, blank strimma på vattenytan. Det är ett kanske200 meter långt utsläpp av olja. Vi gör ett extravarv runt ön

- Det måste komma från den vita båten, densom ser ut som en arbetsbåt, hör jag i lurarna.

Den här gången rör det sig om en övertankningeller liknande av en liten skvätt tunn olja (diesel). Utsläppetär mycket litet blir svaret när jag frågar ommängden. Ändå syns det så väl! Detblir en rapport i datorn. Ett kustbevakningsfartyg i närområdetdirigeras till Hävringe. Det kan ju röra sig om ettfortsatt läckage.

Här var förutsättningarna för upptäcktidealiska, dagsljus och perfekt sikt. Men havsytorna är enorma,och de fartyg som medvetet släpper ut resultatet av tankrengöringarnadirekt i havet väljer förstås tillfälle närman är långt från kusten och det är natt.

Sådant är inga hinder för kustbevakningensspaningsplan. Med en sidospanande radar täcker man upp mångamils havsyta och även små oljeutsläpp syns påsystemoperatörens datorskärm.

- Olja på vattnet bryter de små ytvågornaoch det ser vi direkt på radarn, förklarar LennartLundgren.

På Östersjön ser vi många fartyg, bådehandelsfartyg och fritidsbåtar på väg mot svenskahamnar. Sjöbevakningen på Muskö ber oss identifieraflera av dem.

Då går vi ner till bara 300 fot (knappt 100 meter).Det känns som vi ligger precis över masttoppen. Fartygetsnamn och flagg rapporteras till Muskö.

Vi går norrut, passerar rakt igenom Stockholms skärgård.Lika vacker uppifrån som från vattenytan. Uppe överÅlands hav ser vi inte längre så mångabåtar/fartyg. Och heller ingen olja på vattnet.

Vi gör en sväng runt Eggegrund så att Halvanhinner ta några bilder. Vi ser där ett fartyg påväg sydvart från Gävle. Vidare norrut ärhavet praktiskt taget öde. Rutten går över Storjungrfrunoch vidare mot Agön. Öde, nej inte riktigt.

- Här finns det säkert sälar hör jag ilurarna.

Mycket riktigt. Det ligger säkert åtta-tio styckenpå en klippa. Till jobbet hör också tillsyn avsälskyddsområden.

En bra bit utanför Hornslandet ser vi ett litet fartyg,det visar sig vara en bogserare, på väg norrut. Senär havet tomt så när som på någraflockar svanar i lä av två öar. Vi går överOstön, gammalt militärområde utanför Sundsvalloch en stund senare har vi landat på Midlanda.

- Ett ovanligt händelsefattigt flygpass, säger någoni besättningen när vi njuter av den plötsliga tystnadenute på plattan.

Vi pratar litet om oljeutsläpp i havet och medias bildav att de skeppare som dumpar väldigt sällan kan dömasoch tvingas betala för den avsiktliga miljöförstöringde åstadkommer.

- Media glömmer bort att vi alltid driver in böterpå minst ett basbelopp (37 300 kronor) när vi kommerpå ett fartyg med att tvätta tankarna till sjöss.Rederierna betalar alltid utan att krångla, säger JohanWendel, dagens styrman.

Vi skiljs och GD tar vägen och järnvägen söderut.Och kustbevakarna ger sig upp i luften igen på den ständigajakten efter miljöbovar.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons