Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miss blev hit för Mist

Annons
Det låter grymt bra.

Först lockar versen med en flirtig popsväng. Lyssnarenvaggas in i en snällrockig stämning. Plötsligtöverfalls du av en dov ståldusch med värsta Clawfinger-stuk.Man känner beroendevarning när man suktar efter nästarefräng.

Det är hårt. Och det är proffsigt. Om Helgesnya samlings-cd håller samma kvalitet som rockgruppen Mistbidrag, kommer den att bli årets julklappsskiva.

Refrängen gjorde Karl-Ola Kjellholm, gitarrist i gruppen,egentligen redan för ett par år sedan. Men versen blevinte lika bra och låten lades på hyllan. Så,nu i våras, när Karl-Ola skrev en helt ny melodi, tillsammansmed Johan Jämtberg, musikledare på Helges och bandetsena sångerska Emelie Stolt, dammades den gamla refrängenav. Bitarna föll på plats, här kom refrängentill sin rätt.

- Vi sade så här. Om låten fortfarande sitternär vi kommer tillbaka efter sommarlovet, då ärden en hit.

Karl-Ola och Emelie ser riktigt belåtna ut. Att låtensatt som en smäck, behöver de inte säga. Men detär inte bara de två som har anledning att vara nöjda.En lång rad bandmedlemmar skiner i kapp med de tvåmusikmakarna.

Amanda Forsberg spelar keyboard i bandet, Justine Östergrensjunger också och Emma Friskman spelar trummor. Emma gåri sjuan och började med trummor för bara ett och etthalvt år sedan. Hon har talang för rytmer och spelarefter metronom i hörlurarna utan problem.

Bandet har redan uppträtt två gånger, påHelges Talangjakt där de kom till finalen, och på Stoltoch Nykters scen på Cityfesten i somras. Nu till Luciarockenstår de på scenen igen, och får då ettypperligt tillfälle att göra reklam för nya skivan.

Inte mindre än 20 olika band och artister frånfritidsgården Helges i Andersberg medverkar på samlings-cd:n.Projektet är stort och ambitionen är lagd på enhög nivå. Helges har fått en extra personal,bara för cd-projektets skull. Fritidsledaren Katarina Åslundgör arrangemang och skriver musik tillsammans med Johan Jämtbergoch de unga musikerna. De lägger ljudmattor, dubblerar gitarrereller skalar av. Varje låt har sin egen karaktär. Skivanspänner över genrer från medeltida akustisk musiktill punkig hardcore. Åldrarna på de medverkande ärfrån åtta till 18, och det är fler tjejer änkillar.

- Det här med att göra musik är faktiskt mestett sätt att umgås, säger Johan. Att vi har flertjejer som håller på, beror delvis på att tjejerinte är lika intresserade av att spela rollspel och hållapå med datorer som killarna är, de har inte lika mycketatt välja på.

- Om inte Helges fanns skulle vi hänga på stanistället, säger en av tjejerna och flera hållermed om det.

Förutom att spela instrument och komponera låtar,vet de här ungdomarna hur det går till att spela inen riktig skiva. De har varit delaktiga i hela produktionen. Allahar lagt på sitt instrument en i taget. Karl-Ola har dessutomlagt på sin gitarr två gånger, för ettköttigare sound. En ljudmatta finns där ocksåi bakgrunden, för fyllighetens skull.

Under inspelningen i studion råkade Karl-Ola slintamed gitarren och spelade fel på ett ställe. Men detlät så fräckt att felspelningen behölls ochlades på flera gånger i låten.

Medlemmarna i Mist lyssnar själva på allt möjligtfrån Sahara Hotnights till Loop Troop. Karl-Ola ärden som lyssnar mest på hårdrock. Han tycker bästom "gamla gubbar" typ AC/DC, men Hellacopters är ocksåbra. Han har alltid haft musik omkring sig, men från börjanvar det kontrabas och trummor han spelade på själv.Att han nu har köpt sig en elgitarr är också någragamla gubbars fel.

- Det var pappa som kom hem med en Black Sabbath-skiva fören fyra-fem år sedan. Jag lyssnade på den och hakanbara ramlade i golvet. Jag ville också spela lika bra, berättarKarl-Ola.

Så delvis är det Black Sabbaths förtjänstatt "I'm the One" med Mist är så bra. Och såHelges förstås.
Annons
Annons
Annons