Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Nu är det tid för öring

+
Läs senare
/
  • Lysstaven är ett populärt bete i Älvkarleby.
  • Pelle Näslund, Storvreta, med en fin öring på 2,6 kilo. Dessa blanka fiskar deltar inte i leken. Men nästa år vill de säkert vara med och leka.
  • De flesta öringar ligger i storlek runt minimi­måttet på 45 centimeter. ­Sebastian ­Håkansson, ­Uppsala, ­fångade en av dessa.

28 öringar fångades och vägdes in i Älvkarleby den gångna helgen. Därtill fångades några öringar som återutsattes trots att de var större än minimimåttet, och ett flertal öringar som inte nådde upp till detta mått.

I fredags gjorde jag ett besök vid älven. På en halvtimme såg jag tre öringar landas. Den första ute på Korallen, nästa vid Fasta fisket och en ute på Notören. En flugfiskare jag pratade med hade haft kontakt med sex fiskar. Med andra ord rör det på sig en del vid älven.

De erfarna älvfiskarna berättar att öringsfisket på hösten under flera år kommit igång allt senare. Vad är förklaringen till det?

Lysstav tycks nu vara det populäraste betet i Älvkarleby. En lysstav består av ett litet plaströr. Inuti finns ett tunt glasrör. Vardera rör innehåller skilda ämnen. Vilka ämnen det är har jag ingen aning om. När glasröret knäcks ger en kemisk reaktion upphov till synligt ljus.

Gemensamt för öringarna jag såg fångas i fredags var att storleken låg runt minimimåttet på 45 centimeter.

Öringarnas storlek blir ofta samtalsämne vid älven. De riktigt stora exemplaren har varit mycket sällsynta de senaste åren. Ännu en fråga dyker upp. Varför så få jätteöringar nu? Mitt egentliga ärende till Älvkarleby var för att se om lax- och öringleken kommit igång. Vill du se lek så ska du ta dig till Kafé Furiren på Laxön. Bakom kaféet finns en trappa som leder ner till Kungsådran. Där finns varje höst mycket lax och öring, och iordningställda lekområden.

Jag såg en hel del fisk cirkulera runt lekområdena. Däremot kunde jag inte se de egentliga lekrörelserna. Honan gräver en grop i grusbotten för att lägga sin rom i. Paret lägger sig sedan typiskt på sida och vibrerar under själva befruktningen av rommen.

– Leken är ungefär två veckor förskjuten i år på grund av den ovanligt höga vattentemperaturna denna höst, berättade Nichlas Dahlén på Fiskeriverket i Älvkarleby.

Ett annat populärt havsöringsvatten i vår närhet är Ljusnan vid Ljusne. Precis som i Dalälven kompenseras där den naturliga produktionen av lax och havsöring i älven med odlad fisk.

Nedersta kraftverket i Ljusnan ligger praktiskt taget ända nere vid havet.

Utsatta laxar och havsöringar söker sig i stora mängder tillbaka till Ljusnan för att leka. De har för närvarande ingen möjlighet att ta sig upp i älven. Kraftverket sätter stopp för det.

Vi har verkligen målat in oss i ett hörn när vi satt stopp för fiskens vandring. Det är ett tufft jobb vi har framför oss med att återskapa möjlighet för lax och andra arter att kunna existera på egen hand i alla förstörda vattendrag.

Ljusnan kan sägas ligga i framkant i det arbetet. Målsättningen är att lax och havsöring ska kunna vandra hela vägen upp till det naturliga vandringshindret, som är Laforsen. 18 mil från havet. Framförallt är det Bollnäs kommun som tillsammans med lokala företag och organisationer kämpat hårt för den saken.

Ett första steg kan bli att riva älvens två nedersta kraftverk. Det är huvudbudskapet i en rapport som kommer att presenteras av Sverige lantbruksuniversitet vid ett seminarium i dag och i morgon i Söderhamn om vattenkraften och dess miljöeffekter. Förslaget är framtaget av SLU i Umeå på uppdrag av kraftbolagen, Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Energimyndigheten.

Vid resterande kraftverk upp till Laforsen är det tänkt att fiskvägar ska skapas.

Förslaget beskriver även hur den energiproduktionen som förloras när de två kraftverken rivs ska ersättas med ökad produktion längre upp i älven.

I Testeboån gjorde vi 30 nya lekområden förra veckan. Varje nytt lekområde består av omkring fyra kubikmeter naturgrus i fraktionen 16-64 millimeter. De nya områdena är utspridda mellan Åbyggeby och Brännsågen. Kultur & Fritid Gävle, med stöd från EU:s fiskerifond, gjorde åtgärden möjlig.

Gruset kördes ut med helikopter. Var lekområdena skulle anläggas planerade jag in under sommaren. En hektisk sommar och höst för helikoptern gjorde att den inte kunde komma hit förrän just under älgjaktsveckan.

Problem, tänkte jag. Vad säger älgjägarna längs ån om att ha en helikopter flyga fram och tillbaka mellan ån och grusdepåerna?

Södra Åbyggeby jaktlag och norra Åbyggeby jaktlag ställde upp till hundra procent, och planerade jakten efter vår grusutläggning. Det värmde verkligen att få det bemötandet. Tack för det.

Även siken leker nu på senhösten. Yrkesfiskare och andra har i flera år larmat om kraschade sikbestånd. Mina egna observationer i Testeboån pekar i samma rikting. Där har jag i närmare trettio år följt sikens lek. För praktiskt taget varje år som gått har jag sett allt färre sikar.

Testeboån har haft, och ska förhoppningsvis även i fortsättningen få ha, ett eget bestånd av sik. Sikarna föds i ån, men växer sedan upp till vuxen fisk i havet. Leken brukar starta runt de 20 oktober, och pågår ett par veckor.

Det behövs mera kunskap om siken. För att ta reda på om och hur sik från olika vatten skiljer sig åt kommer en genetisk studie att göras nu under hösten. Från flera vattendrag och från olika områden på kusten ska prover på sik samlas in. Själv har jag tagit på mig att vara med och samla in prover från Testeboån. Det är bara att hoppas att det inte gått så långt så att vi inte får tag på de sikar som behövs. Provtagningen är en del av det svensk-finska samarbetsprojektet Intersik.

Att det ska införas ett obligatoriskt båtkörkort har det pratats om i flera år vid det här laget. Eller förarintyg för fritidsbåt som det egentligen heter. Alla tycks vara överens att det kommer ett krav på utbildning för båt. Men när är ännu inte bestämt.

I många länder finns redan krav på förarintyg. Däribland Norge. Svenska fiskare har blivit överraskade när det visat sig att de inte får framföra sin egna medhavda båt, eller hyrd båt, vid fiske i Norge.

För att få ett förarintyg krävs en utbildning. Den går alldeles utmärkt att genomgå redan nu. Med en examen från den utbildningen som finns i dag är man berättigad att få även det obligatoriska förarintyget, den dagen det blir obligatoriskt. Ett svenskt förarintyg kommer att vara giltigt i hela Europa.

Flera studieförbund erbjuder utbildning för förarintyg för fritidsbåt. Utbildningen är 16-18 timmar, och omfattar mycket nyttiga ämnen som sjösäkerhet, viss navigering och miljöfrågor med koppling till båtkörandet.

Utöver det värde utbildningen har för ditt eget båtliv så kan du hos flera försäkringsbolag även få en lägre premie om du kan visa att du har nautisk kompetens, som det heter.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons