Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Nu börjar tjatet igen

+
Läs senare

Knappt har snön försvunnit så börjar tjatet.

Snääälla, kan jag inte få? Snääälla, snääälla, snääälla!

Det är på våren det är värst. Likt pollenallergi kommer det i april. Tjatet.

Det är min fru som tjatar. Om en sommarstuga.

På vintrarna är det lugnare – hon kollar förvisso Hemnet och Blocket varje dag, även då, på jakt efter vårt alldeles egna semesterparadis men hon stör inte mig med det. Varje sommar har det ju hunnit bli för sent varje gång så då är det också lite lugnare men – som sagt – på våren. På våren är det som värst.

Det spritter liksom i henne av lust att få rå om något litet eget på landet. Att luta gamla fönster mot en solig uthusvägg och driva upp blommor och grönsaker. Att lära

grabben att simma, meta och paddla. Att dricka svalt rosévin och äta grillad lax med sesamfrön på med hollandaisesås och egen sparris till (odlad bakom det enkla men geniala växthuset).

Eller typ så i alla fall? Jag vet inte så noga. Jag lyssnar inte så noga när hon går igång.

Drömmarnas fritidshus är dessutom ganska komplicerat att få till. Det ska ligga vid Ljusnan med bryggor och båtar, samtidigt ska det vara charmigt och enkelt och inte kosta något alls. Helst ska en gammal tant eller farbror bara ge oss det.

Åh, vilken rar liten familj, om ni vill kan ni få den gamla stugan nere vid vattnet – jag är gammal och orkar inte gå i backen längre och inga egna barn fick jag heller, kanske tanten säger bara för att hon hör att Camilla pratar hälsingemål. Hon är ju från Arbrå gudbevars – min hustru – det är därför hon tjatar om Hälsingland.

Jag är ju från Tierp och även om jag flyttade därifrån redan som treåring så sneglar jag trånande på torpen i Norduppland då vi är ute och åker. Ett helt annat landskap än de ruggiga, skuggiga bergen och granskogarna uppåt. I norra Uppland finns det hasselbuskar, ekar, stengärdesgårdar, järnåldersgravar, ja ni fattar – ett helt annat kulturlandskap kan man säga.

Problemet med såväl Camillas vision som min är ju att de charmiga torpen kring Gryttjom och Tobo är upptagna och att det inte är så gott om tanter med strandtomt någonstans mellan Järvsö och Hårga som ger bort sina hus till främlingar.

Detta inser dock jag och därför lägger jag inte ner så mycket tid på att drömma och spekulera. Den dagen vi har sex- sju hundra tusen över och inga andra hål att stoppa cashen i, då ska jag gärna köpa ett fritidshus. Men fram till dess tar jag det lugnt.

Men tjatet, det kommer alltså pågå i några veckor till. Och det är ju – vid sidan av tussilago, blåsippor och yrvakna mygg – ett vårtecken lika bra som något! 

FREDRIK NILSSON

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons