Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Och hur blir maten på hemmet då?

+
Läs senare

Efter förra veckans artiklar om och med vegetarisk mat ringde det. En vänlig kvinna tackade för att jag tagit upp ämnet. Hon hade varit vegetarian i många år och när hon arbetade som lärare hade det fungerat utmärkt - det finns ju alltid grön mat som alternativ i skolmatsalarna.

Men nu hade hon börjat bäva för ålderdomen. Hon hade besökt sin gamla mor på ett hem och efter att ha rest i 20 mil ville den välvilliga omgivningen bjuda på något.
- Kaffe och bulle?
- Mat?
Kaffe dricker hon inte. Och med mat menade de något med kött i.
Att tacka nej kan vara svårt - man vill ju inte vara otacksam. Och om jag förstod kvinnan rätt så var det inte bara det utan lika mycket att hon framstod som "konstig".
Nu bävade hon som sagt för hur det skulle bli om hon som äldre skulle behöva bo på en institution.

Jag förstår henne. Jag såg vad min mamma fick på tallriken under ett par månaders vistelse på ett sjukhem. Det mesta var finfördelat, så gott som okryddat och låg i vitsås. Hennes redan dåliga aptit försvann alldeles medan kilona rasade. Nu ordnade det sig, hon kom hem igen och fick äta sin egen mat.
Och det stora bråket som utbröt till Lucia när gamlingarna i en kommun inte skulle få den traditionsenliga lutfisken ens fast ideella krafter lovade att bjuda, bådar inte gott. Så mycket prestige har jag inte sett sedan skolans mattanter tvingade en stackars unge att äta upp kall stelnad pölsa.
Är det en rättighet att få den mat man är van vid? Har vi råd med såna rättigheter i dag? Om 20 år?

- Vi får sätta hoppet till 40-talisterna, sa jag till kvinnan. De kommer bergsäkert aldrig att finna sig i att lydigt äta vad som serveras. De kommer att ställa krav. Och bland dem måste det ju finnas vegetarianer.
Jag vet inte om hon trodde på det. Uppriktigt sagt vet jag inte heller hur man uppför sig när man är beroende av andras hjälp och välvilja. Och generationer har ju blivit uppfostrade till att tacksamt äta, aldrig klaga och till med att alltid äta upp allt.
Och hur blir det för dem som kommit hit från andra matkulturer, de som inte äter griskött eller skaldjur?
Jag hoppas att det jobbar tillräckligt många unga vegetarianer i storköken när det är dags för kvinnan att flytta in på hemmet. Jag hoppas att det finns fräscha libanesiska salladsbufféer och italiensk lasagne och hela världens kryddiga rätter när jag själv flyttar in. Inklusive hemlagat potatismos för den som behöver nåt snällt.
I nödfall nöjer jag mig med en korvkiosk med grillad chorizo på rollatoravstånd.

En sen 50-talist kommenterade saken med att "mig får de ge vad som helst, bara jag får popcorn och cola hela tiden."

LOTTEN LÖFBLAD
Matredaktör
026 15 96 59
lotten.lofblad@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons