Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Och sen var det bortklippta sekunder ur Kalle Ankas jul

+
Läs senare

Jag känner den komma igen. Skitstormen.

Som handlar om att vi snart inte får fira jul längre, att julskinkan är hotad och att man inte ens får säga det där ordet på n, som så smidigt sammanfattar vidrig människosyn, generationer av förtryck och ett avstånd till dem som liksom inte är människor på riktigt. Det är en tröttsam blandning av okunnighet, naivitet och försåtlig lobbyverksamhet från det där martyriska enfrågepartiet med den egna dyngspridarsajten Avpixlat.

Till årets julsäsong  har locket lyfts med att delar av Barna Hedenhös dras in för att de innehåller just förlegade värderingar, ett beslut jag dock tycker är fel eftersom boken speglade tidens värderingar och det blir bara fånigt att försöka att inte låtsas om det. Och sen var det Åhléns, som drar tillbaka en julkatalog. Där fanns en bild på pärlplattor, kanske tänkta att se ut som pepparkaksfigurer, men som mer ser ut som nidbilden av svarta människor i tjänstekläder. Förvisso finns i upprördheten också ett begripligt mått av omedvetenhet och ifrågasättande utan onda avsikter eftersom förklaringarna ofta är mer ängsliga än underbyggda.

Förra året handlade det bland annat om en pojke som inte fick vara pepparkaksgubbe i luciatåget, vilket sedan visade sig vara ett missförstånd. Och sen var det de tre bortklippta sekunderna ur Kalle Ankas jul där en så kallad pickaninny-docka, en karikatyr av svarta, och nidbilden av en jude med den stora näsan försvann. Kränktheten visste inga gränser. Nu var julen förstörd för alla svenska barn. Och herregud, nu kunde man väl inte önska sig en vit jul utan att vara rasist. Ja, självaste svartsoppan var hotad. Både den spelade och den genuina dumheten flödade.

Men lek med tanken att det bakom detta inte fanns någon ondsint PK-grinch, som försökte stjäla julen. Kanske var det helt enkelt ett lite trött 2010-tal som hörde av sig och talade om att 30-talets människosyn har varit rutten väldigt länge nu. Den tecknade sekvensen skapades i en tid präglad av rasism. Världen stod inför ett krig i en tid där nidbilderna fått fäste och blivit sanning. Där vardagsrasismen blivit politik som resulterade i massmord.

Och med all respekt, att just du kanske inte upplever två pärlplatteffigurer i en julkatalog som det minsta kränkande, är inte relevant. Du har inte tolkningsföreträde här. Det har de som faktiskt känner sig träffade, utpekade, enbart för att de på ett eller annat sätt skiljer sig från genomsnittet av majoritetssamhället. Enligt samma princip kanske det oftare är kvinnor än män som känner sig olustiga inför hur kvinnor traditionellt har framställts i reklam och andra sammanhang.

Jag erkänner att jag under min uppväxt också tittat på Kalles Ankas jul utan att reflektera över förekomsten av vare sig pickaninny-dockan eller judekarikatyren. Dels för att jag, som genomsnittligt svennebananbarn i det svenska 70-talet på en bruksort, inte tänkte så mycket på hur människor med annat ursprung är mitt eget framställdes. Jag hade nätt och jämnt träffat några andra än dem som bodde i samma radhusområde. Dels för att jag själv aldrig upplevt hur det var att definieras som en sämre sort än de flesta (ja, förutom emellanåt av min bror, som gärna ägnade sig åt nidbilder av mig). Och jag mumsade chokladbollar, då med ett annat namn, utan någon annan tanke än att de kunde vara det bästa som uppfunnits sedan jordgubbsglass. Namnet var bara ett ord. Och det fanns ingen omkring som kunde ge mig ett annat perspektiv.

En del har hänt sedan dess. Det är inte längre lagligt att slå sitt barn för att mjölkglaset spills ut, vi sitter inte och röker i våra arbetsrum och ungarna slipper (hoppas jag) äta pölsa på matan. Både jag och världen har förändrats. Till större delen till det bättre. Jag är större, världen mindre. Avstånden till de länder där de andra fanns är kortare. Svenskarna är inte lika blonda och blåögda längre. 30-talets fullt legitima rasbiologi är förbi. Det kallas utveckling. Och ingen ska behöva få se nidbilder av sig själv, grannen eller sin arbetskamrat i en katalog eller på teve på självaste julafton. Eller någon annan dag på året. För kom igen. Visst är vi större än så?

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons