Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappas pojkar möttes till slut

Annons
KUNGSGÅRDEN

I februari 1923 utvandrade en 20-årig Helmer Fribergfrån Sandviken till USA. Några månader därpå,i maj, föddes sonen Harald i Sandviken.

Harald Friberg, numera Persson, fick aldrig se eller höraav sin pappa. Nu, i juli 2000, har han, som 77-åring, förförsta gången träffat sin bror Fred Freeburg frånSeattle i USA.

- Det var gripande. Det går inte att beskriva. Jag harfunderat hela livet vad som hände pappa och trodde välatt han hade dött eftersom han aldrig hörde av sig.Jag trodde inte det var sant när jag fick veta att jag hadefem syskon, säger Harald Persson.

Var människa har sin saga, sägs det. Helmer Fribergsbörjade juldagen 1902 då han föddes i Sätrai Sandviken. Som tonåring fick han arbete som drängpå en bondgård i Österfärnebo där hanträffade Anna Persson, Harald Perssons mamma, som hade tjänstsom piga. Som många andra drömde Helmer Friberg omden nya världen i Amerika.

Känslosamt avsked

När Helmer Friberg lämnade Sandviken förden långa resan över till Minnesota i Amerika var detmånga som ville vinka av honom på järnvägsstationeni Sandviken. Det var ett känslosamt avsked för föräldraroch syskon. Helmer Fribergs släktingar minns eller har hörtberättas om det.

- Min farfar, Helmers pappa, sprang efter tåget närdet gick och hoppade upp i Helmers vagn. Till slut måstehan ju hoppa av tåget ändå, säger ÅsaMalmström, brorsdotter till Helmer Friberg, som fåtthistorien berättad för sig av föräldrar ochfarföräldrar.

Det var tänkt att Anna Persson skulle komma efter medbarnet hon väntade. Så blev det inte. Efter att Haraldhade fötts insjuknade Anna Persson och dog i tuberkulos åretdärpå.

Anna Persson och Helmer Friberg brevväxlade fram tilldess. Harald Persson har kvar pappans brev till Österfärnebounder hans första tid i det nya landet.

- Mamma skrev till pappa och frågade vad jag skulleha för efternamn. "Friberg, förstås", svaradehan, och så hette jag till jag var sju, åtta år.Sen kom prästen i byn till skolan och sa att jag inte kundeheta så eftersom de inte var gifta. Sedan dess har jag hetatPersson, berättar han.

Det sista brevet Anna Persson skrev till Helmer Friberg blevaldrig avsänt. Det ligger fortfarande hemma hos Harald Perssoni Hillsta i Kungsgården.

Harald Persson växte upp, först hos sina morföräldraroch sedan hos sin moster och morbror i Österfärnebo.Av hans pappas fem bröder finns i dag ingen kvar i livet.

Helmer Friberg hördes, sedan fästmön Anna Perssonsdöd, aldrig av mer. Han hade då varit borta frånSverige i ungefär ett år. Det sista livstecknet varett brev till Anna i Österfärnebo från San Diegoi Kalifornien. Familjen i Sandviken trodde att han dött.

- Det var hemskt för hans föräldrar. Min farfar,Helmers pappa, åkte över till USA två gångeroch sökte efter honom, först 1949 och sedan 1956, sägerhon.

Helmer Fribergs sista kända adress var i San Diego iKalifornien.

Försvunnen farbror

Efter många år började Helmer Fribergsbrorsdotter Åsa Malmström i Sandviken forska i vadsom egentligen hade hänt farbrodern. I april förra åretlade hon ut ett brev med titeln "Long lost uncle", ("sedan längeförsvunnen farbror"), på internet. Då börjadedet hända saker.

- Efter två dagar fick jag svar från en professionellsläktforskare i San Diego i Kalifornien. Hon hittade HelmerFriberg i en telefonkatalog från 1923. I katalogen därefter,från 1929, var han däremot inte med. Släktforskarenhittade sedan Helmer i ett register för döda och vifick veta att han dött 1976, säger Åsa Malmström.

Nu kunde hon och släkten i Sandviken plötsligt fåveta var Helmer bott och att han hade en hustru som fortfarandevar, och är, i livet, och att de tillsammans fick fem söner.

- Det var ju en chock och samtidigt helt fantastiskt. Plötsligthade jag fem nya kusiner, säger Åsa Malmström,som i februari i år åkte över till USA och träffadesin "nye" kusin Fred Freeburg, Helmer Fribergs son och HaraldPerssons bror.

Helmer Friberg kom som de flesta andra svenska utvandrareförst till Minnesota. I det nya landet tog han efternamnetFreeburg. Förnamnet Helmer hade han kvar, men kallades för"Ole" på grund av sin svenska brytning som han behöllhela livet, berättar Fred Freeburg. Via Kalifornien hamnadeHelmer Freeburg i staten Idaho dit han kom för att arbetasom skogsarbetare. 1933 gifte han sig med hustrun Myrtle, mammatill Fred Freeburg.

Riggings i Idaho blev Helmer Freeburgs nya hem. Det var härHarald Perssons syskon växte upp, och det var här Helmer"Ole" Freeburg dog 1976.

Fred i Hillsta

Nu står Fred Freeburg i den nyfunne brodernHarald Perssons vardagsrum i Hillsta och tittar på fotografierav fadern under dennes tid som dräng i Österfärnebo.Han säger att pappa Helmer inte pratade mycket om sin bakgrundi Österfärnebo i Sverige, men att han hela livet varitväldigt stolt över det svenska arvet. Att pappan lämnaten son bakom sig visste ingen i familjen i USA.

- Vi visste att han hade bröder, men trodde av någonanledning att de också utvandrat till USA, säger FredFreeburg.

Tillsammans med sin familj är han i Sverige och hälsarpå hos sin nyfunne bror Harald Persson.

Harald Persson har hela livet burit på gåtan omvad som hände med hans pappa och varför han aldrig hördeav sig. Svaret på den sista frågan vet ingen i släkten,inte på någon sida av Atlanten. Men nu vet HaraldPersson ändå lite mer om sin pappa.

För Fred Freeburg är det annorlunda eftersom hanaldrig haft anledning att fundera över försvunna familjemedlemmar.

Han säger att han blev "very, very happy", väldigt,väldigt glad, när han fick vetskap om broderns existensi Sverige.

Bullkalas i dag

- Det var mindre känslosamt än vad jagtrodde att det skulle vara. Det kändes naturligt, som omjag var hemma här, säger han, på engelska förstås.

Bröderna Fred och Harald förstår inte varandrasspråk, men får hjälp att tolka av tjänstvilligasläktingar.

- Det är synd att jag inte kan engelska så attvi kan prata mer med varandra, säger Harald Persson därhan står på sin farstutrappa.

De nyfunna bröderna har inga tankar på att möteti Hillsta ska bli det sista. Det är många åratt ta igen.

Nu, i dag, ska det bli svenskt bullkalas hos Harald Persson.Kanske är det Fred Freeburgs tur att bjuda igen sen.

- Nog kan det hända. Det kanske blir en vända över,säger Harald Persson och blickar bort mot sin bror Fred Freeburg.

SOFIA ÖHLANDER
026-27 75 92
sofia.ohlander@gd.se
Annons
Annons
Annons