Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pesten kan ha kommit till Testeboån

/
  • Flodkräfta från Testeboån vid provfiske 2002. Sen dess har åtminstone inte jag sett någon kräfta i ån. Där det fortfarande finns förutsättningar kommer resurser att satsas på att bevara flodkräftan. Kan det lyckas i Testeboån, eller har kräftpesten fått fäste i ån?
  • Jörgen Ahlman assisterar i fällan. I år tar vi prover på laxen för genetisk analys.

Minst en signalkräfta har, enligt säkra källor som det heter, observerats i Testeboån mellan Lundbosjön och Oslättfors. Därmed är också kräftpesten på plats.

Annons

Alla signalkräftor bär med sig den svamp som orsakar kräftpesten. Länsstyrelsen menar att alla vatten där det förekommer signalkräftor därför bör betraktas som kräftpestvatten.

I dag räknar kräftexperterna med att endast ungefär tre procent av alla ursprungliga bestånd av flodkräftor i landet återstår. Resten har kräftpesten slagit ut.

2005 var flodkräftan klassad som starkt hotad i ArtDatabankens rödlista. 2010 uppgraderades arten till akut hotad. 1998 togs ett åtgärdsprogram för bevarande av flodkräfta fram av Naturvårdsverket och Fiskeriverket och 2009 gjordes en ny version av programmet. Förra året kom länsstyrelsen med en förvaltningsplan för flodkräftan här i vårt län.

Någon har alltså planterat ut signalkräftor i Testeboåns vattensystem. När och var skedde det? Att plantera ut signalkräftor utan tillstånd är förenat med stränga straff. Tillstånd ges endast i vatten som redan hyser signalkräftor, och aldrig norr om Dalälven.

Utöver det olagliga i handlingen är utsättningen av signalkräftor ett slag i ansiktet på oss som arbetar för ett levande vatten. Jag nåddes av den tråkiga nyheten under midsommarhelgen. Bara några dagar innan arbetade jag på uppdrag av länsstyrelsen med att göra ett program för ett regionalt flodkräftseminarium. Tanken var att förlägga det till Smörnäs och Lundbosjön. Lundbosjön borde vara ett lämpligt vatten att starta ett flodkräftprojekt i. Ägaren av sjön, Bergvik Skog, har nappat på idén. Seminariet var tänkt att bli som en uppstart på ett flodkräftprojekt i sjön. Intresse för att vara med på seminariet och för att komma igång med åtgärder för flodkräftan finns även hos fiskeförvaltare i sjöarna uppströms Lundbosjön och från flera andra omkringliggande vatten.

Flodkräftan är högt prioriterad när det gäller ekonomiskt stöd till åtgärder. Närvaron av flodkräfta kan till och med vara skäl till att få stöd till annan fiskevård. Det ena ger det andra. På flera sätt är det värdefullt att kunna påvisa så höga naturvärden som möjligt. Statusen höjs. När en främmande art, och därtill en medföljande obotlig sjukdom, kommer in i vattnet medför det i motsatt riktning flera negativa konsekvenser. Vattnets status sjunker helt enkelt. Du eller ni som planterat ut signalkräftor i Testeboån har med andra ord ställt till med stor tragedi.

Nu är goda råd dyra? Finns det något vi kan göra för att rädda Testeboån? Om utplanteringen bara skett en gång och inom begränsat område kan det finnas chans att fiska upp alla kräftor. Hasselasjön i Hälsingland är ett exempel på där det ska ha lyckats. Kommer signalkräftorna bort så försvinner omgående även pestsmittan. Pestsporerna kan inte leva utan värddjur.

Det viktigast nu är att få svar på följande frågor: Exakt var har signalkräftor planterats ut? När planterades de ut? Hur många signalkräftor var det som planterades ut? När den kunskapen finns går det att ta ställning till om det är meningsfullt att försöka fiska upp de utsatta kräftorna.

Naturligtvis kommer det inte bli någon satsning på flodkräfta i Lundbosjön om det finns signalkräftor i sjön. Även i Testeboån nedströms Oslättfors, där det fram till på 1990-talet fanns riktigt gott om flodkräftor, kommer satsningar på arten vara chanslösa. Nedströms i ett vattensystem kommer pestsporerna lika fort som vattnet rinner.

Till er som planterat ut signalkräftorna i Testeboån kan jag bara vädja att ni ska lämna ifrån er med information om utplanteringen. Var, när och hur många kräftor? Länsstyrelsen vill alltid få in kunskap om eventuella signalkräftsförekomster i länet. Uppgifterna till länsstyrelsen kan ni skicka in anonymt. Det viktigaste är att de kommer in. Postadressen är Länsstyrelsen Gävleborg, Fiske, 801 70 Gävle.

Det är bara att gripa det sista halmstrået och hoppas att vi trots allt ska kunna arbeta vidare för flodkräftan i Testeboån. Vi kommer hursomhelst undersöka om det finns pestsporer i vattnet. Det sker enkelt och säkert med hjälp av sumpning av hälsokontrollerade flodkräftor. Finns pestsmitta i vattnet dör flodkräftorna inom ett par veckor.

Över till något roligare från Testeboån. Första laxarna har fångats i uppvandringskontrollen vid dammen i Strömsbro. Allt regnande i juni har resulterat i hög vattenföring i ån. Mycket vatten i forsen vid sidan av kraftverket innebär att fisken lättare hittar upp rätt väg förbi kraftverket. Hittills har vi fångat fyra laxar i tiokilosklassen i fällan. Den höga vattenföringen kan ha gjort det möjligt för lax att även hoppa över dammluckorna vid sidan av fällan.

Med Testeboåmått mätt är fyra laxar i juni mycket. De senaste ungefär tio åren har några tiotal laxar vandrat upp förbi Strömsbro. Före det var laxen praktiskt taget het borta från Testeboån i ett par decennier. 2011 fick vi åtta laxar på hela året. Den första laxen kom då den 8 augusti. Bara en gång tidigare har vi fångat lax i juni. Det har med andra ord börjat riktigt bra i år.

Även i Älvkarleby är det naturligtvis fart på laxvandringen, och där handlar det om lite andra mängder lax. Senaste siffran jag har från vittjningen av fällan för avelsfisk vid dammen i Kungsådran är från i måndags. Då var det 58 laxar i fällan. Det är fler än vad vi fått på flera år i Testeboån.

Varje vardag går det bra att komma och titta när fällan i Älvkarleby vittjas. Det sker från och med i år redan klocka åtta på morgonen.

Samtidigt som laxarna vandrar upp i vattendragen så vandrar andra arter ut från vattendragen. Som jag skrev om för ett par fiskesidor sedan ingår det i Sportfiskarnas rovfiskprojekt i mindre kustmynnande vattendrag att kontrollera om det sker någon reproduktion av gädda i bland annat Järvstabäcken, som mynnar i Inre fjärden mellan T-udden och Flisskär.

Järvstabäcken är i dag som ett stort uträtat dike. Reproduktionsmiljön för gädda är inte alls så bra som den säkert varit innan bäcken rätades, och som den kan bli med rätt åtgärder. Lite föryngring sker dock i bäcken vet vi nu. I midsommarveckan började vi få enstaka gäddyngel i den speciella yngelfällan. Gäddorna är nu ungefär tjugofem millimeter långa. Går visionen att återställa en våtmark längs Järvstabäcken att förverkliga kommer produktionen av yngel gå från kanske några hundratal till åtskilliga tusental.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD

Annons
Annons
Annons