Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Räcker det med god vilja?

+
Läs senare

”Med grundkondition och god vilja så tar jag mig runt.” Så lyder mitt och åkkompisen J:s mantra.

Med tillägget och ambitionen att det blir en behagligare skidtur om vi har tränat lite innan.

När vi anmälde oss framstod jag som väl förberedd.

Jag hade skidor.

Nu när J har gått med i en skidklubb, tränat stavteknik, vallakursat och varit på skidläger medan jag har stått på skidorna tre gånger är rollerna ombytta.

Men jag har i alla fall åkt skidor. Sammanlagt två mil. Och jag var tidigt ute och kunde på premiärturen på en av Örebros golfbanor konstatera att det är bra glid även på fruset gräs.

Termometern visade tretton minusgrader (det här var innan allt varmare än femton minus framstår som milt) och vi var två personer som tappert stakade runt på det tunt snötäckta fältet.

Åt det ena hållet en skidklädd åkare med fart, åt det andra vinglade jag fram och oroade mig för köldkonsekvenserna av mina trasiga vantar.

Efter två varv var jag ändå nöjd. Jag var i gång med skidåkningen och på väg mot Mora.

Sedan kom det mer snö men så mycket mer åkt har det inte blivit.

Trots att:

Jag blir glad av att vara ute.

Det är snö och fina spår.

Jag orkar en mil, även om jag är slut i armarna efter 500 meter.

Skidorna går att lasta på cykeln så jag klarar mig till spåret utan bil.

Varför har jag då inte kommit iväg fler gånger?

Jag vet inte. Kanske för att ambitionen med nya vanor har en tröskel att ta sig över. Men jag har inte gett upp, även om det tar emot när det tar tid att ta sig till och från och runt spåret.

För än är det tid för skidträning kvar. Och när det här trycks har jag förhoppningsvis åkt mer.

För det är det anmälan till Tjejvasan handlar om. En puff att göra något nytt och annat.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons