Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rustar lite Grand

/
  • Foto: GUN WIGH Drömmen om en punschveranda. Här på gamla Grands balkong skulle punschglaset från 1901 passa. Men då måste balkongen få en dörr först för Patricia Kronbäck och fotografen fick ta fönstervägen ut.

Vi ses i Gevaliaparken!
Var då?
Om ni går Norra Centralgatan och ställer er med ryggen mot Centralpalatsets baksida, den fula påbyggnaden, så har ni parken framför näsan.

Annons
Tänk bort parkeringen, se de små träden som just spruckit ut i skir grönska framför det smidda järnstaketet. Se Börshusets pampiga pelare, Länsförsäkringar-husets gedigna fasad, en bit av den lilla fästning som är gamla Riksbanken och gamla Grands maffiga fasad. Sliten, i en för skarpt gul färg måhända men ändå storslagen.
Nog kan man se att här finns plats för en liten grön oas. Eller ett sånt där litet torg som oväntat dyker upp i franska städer. En plats med några träd och en anspråkslös uteservering.
Tittar ni noga, troligtvis står det bilar i vägen, ser ni att en gamla Grand har fått en ny port, en port som varit stängd sedan 1919.
1901 när huset var nytt ledde den in till ett konditori.
I dag går över 350 gäster in där för att provsmaka chokladtryfflar. Den första september slås porten upp på riktigt, då blir här konditori med försäljning av choklad och tårtor.
Då utökar också Pelarsalongen sin restaurangverksamhet.

Patricia Kronbäck och Anna-Sofia Lindbom har målat, sytt gardiner, lagt in parkettgolv och utökat sina domäner med dels den lilla butiken, dels en till matsal. Restaurang Theodor ska den heta efter hotellets första direktör. Han finns på en av de gamla fotografier de letat fram och hängt på väggen precis som de ritningar av huset där Gevaliaparken nämns.
Patricia var kallskänka och Anna-Sofia ingenjör med ventilation som specialitet när de slog sig ihop och tog över Pelarsalongen för tre år sedan. De har studerat gamla fotografier och ritningar, pillat och skrapat för att få veta hur väggarna såg ut från början. Att återskapa allt överstiger deras förmåga, bladguldet är kvar under de vitmålade gipsornamenten i stora matsalen. I den del som blir restaurang Theodor var de speglarna i panelen klädda med tjockt blått sidentyg, ohjälpligt slitet. Det skulle bli alldeles för kostsamt - fem miljoner kronor! - att skaffa likadant tyg så Patricia och Anna-Sofia har tapetserat i stället. Men sidenet finns bevarat. Likaså några punschglas från anno dazumal, inga pottor utan små vinglas på fot med grönskimrande kupor. Vilket osökt leder till punschverandan, alltså de rum på nedervåningen som vetter ut mot ån. Det var där punschen dracks. Rummet är nu uppdelat och skäms av ett modernt tak men här finns möjligheter!
Balkongen ovanpå kom till senare. Till den finns egentligen ingen utgång men Patricias entusiastiska guidning i huset leder oss dit - genom ett fönster.

Egentligen skulle de driftiga damerna vilja ta över hela huset, återställa hotellet. Ett jätteprojekt, en dröm. När jag tittar in i de gamla hotellrummen som står outhyrda, solkiga med tapeter från 70-talet, fula lysrör och plastmattor så blir jag nästan ledsen. Hur kan ett sånt här hus få changera till den grad? Verksamheterna i huset, ungdomsmottagning, dansskola och - tidigare - lapplisornas kontor passar rätt illa in. Patricia berättar att de stora kristallkronorna som finns på de gamla bilderna, släpades utför trapporna och kastades, den enorma restaurangspisen som var vedeldad förstördes och kasserades då, 1979, när huset var rivningshotat.
Fasaden på hissen, vackra ledstänger och lampor finns kvar i trappan.
Och de rum som Patricia och Anna-Sofia tagit över rustas upp undan för undan. Luncherna på Pelarsalongen för Rotary finns kvar. De glada herrarna i sällskapet NT utför sina ritualer här. Och barnen på friskolan Lyftet får sin skolmat härifrån. Allt det kommer att fortsätta som tidigare när de plussar på med butik och krog.
Restaurang Theodor kommer att ha öppet kvällstid för den som vill ha en bättre middag.

Trots Gävles många restauranger menar Patricia att det finns efterfrågan. Sällskap, födelsedagsmiddagar, konferenser - det finns många som vill äta tillsammans i en lugn miljö. Närheten till centralstationen och samarbete med det konferenscenter som kommer att ligga där blir en grundsten i verksamheten.
Kan det bli lyftet som behövs för kvarteret? Tänk om alla de gamla skönheterna här gick en ny glansperiod till mötes. Tänk om bilarna försvann.
Tänk om vi kunde ses i Gevaliaparken...

Lotten Löfblad
026-15 96 59
lotten.lofblad@gd.se
Annons
Annons
Annons