Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Samhällsbärarna

+
Läs senare
/
  • Foto: NICK BLACKMON Övervakare Renée Lorendal och Maggan är kompisar för det mesta. Men när Maggan trillar dit och börjar missbruka igen förvandlas Renée till en myndighetsperson. Att de båda bor grannar gör det lättare för Renée att övervaka Maggan - på gott och ont.

Maggan greps i våras för försök till stöld. Hon dömdes till ett villkorligt straff och fick en övervakare. Med hjälp av övervakaren börjar Maggan sakta men säkert komma tillbaka till det verkliga livet.

- Jag har skrämt iväg så många socialsekreterare och andra tidigare men Renée stannar. Gör jag något fel mot henne måste jag be om ursäkt. Hon respekterar mig, säger Maggan och serverar sig en kopp kaffe i Renées kök.
Renée Lorendal är övervakare åt ytterligare två personer men det är Maggan som behöver mest stöd och hjälp. Renée är utbildad behandlingsassistent och har genom sitt arbete stor erfarenhet av människor på livets skuggsida. Kanske är det därför hon fått så bra kontakt och varit sådant stort stöd för just Maggan.
- När jag missbrukar hjälper Renée mig med hygien och mat, berättar Maggan.
Hon har missbrukat i tio år men är nu drogfri sedan en tid tillbaka. Missbruket har gjort att Maggan aldrig lärt sig leva ett normalt liv med rutiner och måsten. Hennes liv gick ut på att skrämma bort de som var besvärliga så att hon kunde knarka ifred. Nu behöver hon Renées hjälp i många sammanhang. Maggan berättar att hon har svårt att vara ensam och att hon inte klarar att aktivera sig.
- Ångesten sitter i väggarna. Jag vet inte hur man lever, säger hon och ler försiktigt.
Renée stöttar när Maggan ska besöka myndigheter, kör henne till avgiftning när hon får återfall, rapporterar till frivården när Maggan lyckas och misslyckas.
- Ibland är jag myndighetsperson och ibland kompis men Maggan vet var gränserna går och hon vet när hon är välkommen och inte. Men hade jag inte det jobb jag har, hade jag nog inte orkat. Det behövs ingen utbildning för att bli övervakare. Det tycker jag är fel. Många av dem som får övervakare är trasiga människor, säger Renée.
Renée hjälper Maggan med nätverk, jobb och ekonomi. För Maggan och andra i hennes situation är det inte självklart att betala hyran i tid när annat lockar. Att ordna och sköta ett jobb är inte heller helt lätt men Maggan har fått en praktikplats som växeltelefonist så livet börjar så smått ljusna för henne även om bakslagen och suget efter narkotika ligger och lurar.
För Maggan är det extra viktigt att ha en person hon kan få stöd ifrån och som hon kan lita på. Hon har i omgångar tvångsvårdats men när det varit dags för behandling har hon bränt sina skepp, inte velat samarbeta, bara vara ifred. Därför har hon aldrig slussats ut i samhället, bara kastats ut i det. Nu är det Renées uppgift att varsamt lotsa Maggan rätt.
- Frivården kan inte bekosta en behandling om hon inte begår brott igen, berättar Renée.
- Renée peppar mig att orka och hon är en förebild, säger Maggan varpå Renée ser lite generad men ändå stolt ut.

Åse Brigell är en annan av Gävleborgs frivilliga samhällsarbetare. Hon är kontaktperson med uppdrag inom familjerätten.
Hennes uppdrag är bland annat att underlätta för barn och föräldrar om föräldrarna är osams efter en skilsmässa. Åse kan till exempel hämta barnet hos den ena föräldern och skjutsa det till den andra föräldern. På så vis slipper barnen många uppslitande gräl.
Men uppdragen kan också handla om att föräldrarna lider av psykisk ohälsa och har svårt med kontakter utåt. Kontaktpersonen hjälper barnen till och från skolan, går på bio med dem någon gång eller kanske bara finns till när barnet behöver prata av sig.
Åse och de andra kontaktpersonerna hjälper också till vid övervakat umgänge, det vill säga i de fall där en förälder inte får träffa sitt barn ensam. Bakgrunden kan vara övergrepp, misshandel eller hot om kidnappning.
Åse får naturligtvis inte berätta om de barn hon hjälper men för att ge en liten vägledning berättar hon om en flicka vars pappa var narkoman och mamman alkoholist. Flickan bodde trots det kvar i hemmet.
- Hon var så trasig så hon släppte inte in någon. Det tog mig ett halvår att få komma in genom dörren.
Åse har tidigare jobbat inom vården i 30 år och har en hel del erfarenheter men för att bli säkrare i sin roll har hon på eget initiativ gått kurser i pedagogiskt ledarskap och våldets pedagogik.
- En del är våldsamma och det kan bli farligt för mig.
Det längsta uppdrag Åse haft är fem år och den kontakten fortgår. Enligt Åses bedömning ökar behovet av kontaktpersoner hela tiden.
- Mycket beror på att psykiatrin inte har plats men också på pressad ekonomisk och social situation för många.
Barnen Åse ansvarar för är allt mellan tio månader och 17 år. En tid var hon ensam kontaktperson inom familjerätten i Gävle och hon har haft över 30 uppdrag, elva som mest. Det blev mer än ett heltidsjobb och Åse sa upp sig från sitt arbete inom vården. Numera är policyn att kontaktpersonerna inte får ha det som yrke.
Åse har medvetet tagit på sig många uppdrag för att inte engagera sig för djupt men trots det har det varit svårt när kontakten med vissa barn brutits. Hon vill naturligtvis att det ska gå bra för barnen.
- Är man inte välkommen någon annanstans står alltid kriminalvårdens dörr öppen, säger Åse med cynism i rösten.

Första gången Morten Gulaker skulle vara stödperson åt en psykiskt sjuk person fick han ingen kontakt. Mannen sa ingenting under de första tre besöken.
- Då frågade jag om han ville att jag skulle komma tillbaka. Han nickade. Fjärde gången jag kom började han prata.
De personer Morten Gulaker besöker vet inte var han bor eller om han har familj. De har inte ens hans hemtelefonnummer. Men de kan nå honom via mobiltelefon när de vill, utom nattetid.
En del av patienterna har varit psykiskt sjuka länge och några är dömda för våldtäkter, knivrån, hot och misshandel. Men Morten har aldrig varit rädd.
- Jo, en gång. Jag har en kille som väger 160 kilo och har alkoholproblem. En gång när jag besökte honom hemma var han full och fick för sig att jag var sjukhusspion. Han blev aggressiv men jag lyckades prata mig ur det.
Morten är en lugn kille och i balans med livet. Han kan snacka sig ur en hotfull situation.
Tanken är att Morten ska träffa patienterna en gång per vecka men ibland blir det fler gånger.
- De kan ringa om det känns tungt.
Ofta mår patienterna så dåligt när de kommer till psyk att de behöver lugn och ro några veckor innan de får en stödperson. Morten får information från personalen om patienten till exempel är aggressiv, har lätt för att ta kontakt och så vidare. Vad han inte får veta är vilken typ av psykisk sjukdom patienten har.
De yngsta patienter Morten varit stödperson åt är två tjejer på 16 år, den äldsta en man på 80 år.
- Har de dagpermission kan vi fika, spela minigolf, gå på bio eller nåt sånt. Har de misskött sig träffas vi i ett rum på psyket. Ofta berättar de om sig själva, om sjukdomen, om medicineringen, ger förtroenden och berättar hemlisar.
Patienterna vet att inget av vad de säger till Morten hamnar i någon journal. Han har tystnadsplikt och de vet att han inte tillhör sjukhuset.
- Det är intressant att följa deras utveckling från att de mår dåligt till utskrivningen då de är piggare och har fått färg på kinderna. Det tråkiga är om de får återfall vilket händer väldigt ofta.
Morten berättar om en ung kille som tog livet av sig efter att de haft kontakt i två år. Dagen innan hade de varit på bio och några dagar senare skulle de träffas igen. Morten märkte inte att något var fel.
- Då fick jag stöd från psykiatrin och fick prata av mig. Föräldrarna ville att jag skulle komma på killens begravning. Det kändes bra.
En del patienter har Morten bara varit stödperson åt i några veckor, andra har han kontakt med i flera år.
Genom årens lopp har Morten varit stöd åt ungefär 20 personer och förfrågningarna ökar hela tiden. Men Morten har ett vanligt jobb och andra åtaganden och tvingas tacka nej rätt ofta. Just nu är han stöd för tre män varav den ene är utskriven från psyket. Stödpersonsfunktionen övergår då till att bli kontaktperson om patienten vill det.
Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se

God man
ska bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Uppdragen kommer från kommunens överförmyndarkontor.
- En del är aggressiva och vill ha sina pengar direkt. De tror de blir lurade. Andra är tacksamma och glada för den hjälp de får, berättar Inga-Maj Engvall.
En god man kan aldrig neka till att lämna ut en persons pengar men kan avråda från vissa inköp. Den gode mannen ska se till att pengarna räcker till bland annat räkningar och uppehälle.
De som kan få en god man är till exempel utvecklingsstörda, psykiskt störda, gamla, sjuka, senildementa, minderåriga barn och flyktingbarn.
Ersättningen för uppdraget som god man betalas en gång per år. Hur mycket beror på hur mycket tid som lagts ner men en snittsumma på 1.000 kronor per månad är normalt.

Anstaltsbesökare
får sina uppdrag direkt från Gävleborgs frivilliga samhällsarbetare och arbetar helt ideellt.
Oftast är det två besökare som tar med två intagna från kriminalvårdsanstalten i Gävle ut på någon aktivitet. Det kan till exempel handla om att grilla i Hemlingby, äta på restaurang, köra go cart eller gå och bada.
Anstaltsbesökaren får inte fråga vad den intagne begått för brott. Besökaren får inte heller berätta i förväg vilken aktivitet som är inplanerad.
- Vi är inte knutna till någon religiös rörelse eller politisk organisation utan helt vanliga människor, påpekar Lars Tobé, en av anstaltsbesökarna.

Häktesbesökare
är i stort sett detsamma som anstaltsbesökare och har samma uppdragsgivare men besöker intagna på häktet. Häktesbesöken sker varannan söndag och varar två-tre timmar åt gången.
Oftast är det de häktade med restriktioner som vill ha någon att prata med. Restriktioner innebär oftast att den häktade inte får läsa tidningar och bara träffa sin advokat.
- Många har ett stort behov av att prata, mest om vardagliga saker, sällan om brottet. Vi får inte föra vidare vad de säger. Tyvärr hinner vi inte med alla, behovet är för stort, säger Ann Backlund.

Stödpersoner
inom psykiatrin tillsätts av landstingets patient- och förtroendenämnder. Ersättningen är 250 kronor per vecka plus bilersättning. Uppdraget kan kvarstå en månad efter att tvångsvården upphört. Därefter kan stödpersonen övergå till att bli kontaktperson inom socialtjänsten.
Kommunens socialtjänst betalar 175 kronor per vecka för kontaktpersoner.

Övervakare
tillsätts av frivården. Övervakaren får 400 kronor brutto i månaden men kan även få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och reseersättning.
Enligt frivården ska övervakaren och den övervakade träffas en gång i veckan i början och varannan vecka i slutet av uppdraget. I praktiken kan det bli betydligt mer än så.
Uppdraget är på ett år men kan förlängas om det skulle behövas.

Kontaktperson
inom familjerätten tillsätts av socialtjänsten. Ersättningen skiftar men för ett uppdrag betalas ungefär 1.500 kronor per månad brutto.
Kontrakt skrivs på sex månader men uppdraget kan förlängas. Kontraktet kan också brytas om målet uppnås tidigare.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons