Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandler den störste

/
  • Arkivbild: SCANPIX I New York. 1954, fyra år efter att han avgått som landshövding i Gävleborg, var Rickard Sandler, i mitten, svensk representant i FN:s generalförsamling tillsammans med utrikesminister Östen Undén. Här i samspråk med generalsekreteraren Dag Hammarskjöld

Rickard Sandler (1884-1964) torde vara ha varit den mest kände och respekterade av alla landshövdingar i Gävleborg. Ingen annan landshövding har så vitt jag vet varit både statsminister och utrikesminister. Hans landshövdingtid varade 1941-1950 och utgjorde krönet på en lysande karriär i statens och socialdemokratiska partiets tjänst.

Annons
I motsats till många socialdemokratiska toppolitiker nu för tiden var Rickard Sandler välutbildad. Han tog en fil-kandexamen 1905 vid Uppsala universitet och en fil lic-examen i geografi 1911 vid Göteborgs högskola. Året därpå fick han partistyrelsens uppdrag att översätta Karl Marx´ Das Kapital. Dessutom tog han initiativ till grundandet av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och blev ledamot av riksdagens andra kammare.
1918 blev Sandler statssekreterare i finansdepartementet och 1919 ledamot i första kammaren för Gävle stad. Sedan gick karriären spikrakt uppåt, konsultativt statsråd i Hjalmar Brantings två första regeringar 1920 och 1921 och handelsminister i den tredje 1924. Efter Brantings bortgång utnämndes Sandler till statsminister 1925. I Per Albin Hanssons regering tillträdde Sandler som utrikesminister1932.
Som utrikesminister blev Sandler kvar, med undantag av tre sommarmånader 1936 då bondeförbundet satt i regeringsställning.1939 avgick han efter tvisten i Ålandsfrågan. 1941 utnämndes Sandler till landshövding för Gävleborg, men satt kvar i riksdagen, där han i omgångar var ordförande i flera utskott, bland annat i finansutskottet. 1954 blev Sandler ordförande i författningsutredningen.
Om Rickard Sandler finns en utmärkt och läsvärd biografi skriven av Yngve Möller (1990), mångårig chefredakktör för Arbetarbladet och en tid svensk ambassadör i Oslo efter att ha blivit nobbad av USA på grund av Sveriges hållning i Vietnamfrågan. Möller var en omdömesgill och respekterad chefredaktör liksom för övrigt också hans efterträdare Evert Söderberg. Båda var briljanta skribenter.

I sina memoarer skriver Erik Boheman om sin tidigare chef på utrikesdepartementet: "Hans intelligens och arbetsförmåga är omvittnad och dessa egenskaper behöver inte understrykas." Tage Erlander var mäkta imponerad av Sandler: "Han var en stor formell begåvning. Även vid privata samtal formulerade han sina satser så att de omedelbart kunde tryckas."
Däremot går meningarna i sär i fråga om Sandlers personlighet. Många minns honom som sluten och reserverad, kylig och med distans till omgvningen, andra vittnar om Sandlers värme och vänlighet, omsorg och öppenhet. Han var en komplicerad personlighet.
Till det yttre var Sandler föga imponerande. Det går en historia om att när Sandler tog taxi till slottet i Gävle vid tillträdet som landshövding skulle taxichauffören ha hänvisat honom till köksingången.Annars hälsades Sandler med sympati och hjärtlighet av länets tidningar. Särskilt entusiastisk var dåvarande chefredaktören för Arbetarbladet, N S Norling, ännu en i raden av uppskattade chefredaktörer för tidningen.
Norling skrev:
"Hans ställning som tämligen utpräglad partiman torde numera knappast tillmätas någon mer avsevärd betydelse ens inom de borgerliga lägren. Tillräckligt klart har han demonstrerat sin vilja och förmåga att låta partiintressen underordna sig hänsynen till det allmänt bästa. Han blir säkert en hela landets landshövding, inte blott sitt partis förtroendeman."
Sandler tog sin uppgift som landshövding på allvar. Han inledde ambitiöst med att snarast besöka alla länets kommuner och de var många fler då än nu. Det dröjde tre år innan programmet var genomfört. Vid sina resor färdades han med ränsel på ryggen. Han var en man av enkla seder, inte minst i sin klädedräkt. I övrigt kan noteras att Sandler under sin tid i Gävle var starkt engagerad i bildnings- och kulturfrågor.

Sandler blev aldrig statsminister på nytt. Den posten gick till Per Albin Hansson, som Sandler samarbetade väl med i årtionden. Per Albin ansågs ha det folkliga gemyt som Sandler påstods sakna. På den tiden kände man inte till Per Albins något originella livsföring, han hade bland annat två fruar samtidigt, formellt visserligen gift med bara en. Det kanske bara var bra ty Per Albin var en utomordentligt skicklig politiker. Mot slutet av sitt liv pläderade han för en permanent samlingsregering.
Per Albin och Sandler var barn av sin tid. Båda ville sålunda bryta regeringssamarbetet med liberalerna 1919, medan den äldre Branting ville fortsätta samregerandet med liberalerna. Det förtjänar nämnas i sammanhaget att Rickard Sandlers far, Johan Sandler, folkbildare och folkhögskolerektor, satt i riksdagen som liberal samtidigt som sonen var socialdemokratisk representant. De delade till och med bostad.
Trots sin till det yttre framgångsrika karriär inregistrerade Rickard Sandler många motgångar. Sandler var den främste ideologen bakom 1920 års partiprogram med dess starka marxistiska inslag, men följden blev ett svårt valnederlag. Socialiseringsnämndens femtonåriga tillvaro med "dess luntor blev skrift i vattnet och ledde till intet", skriver Yngve Möller.
Som statsminister hade Sandler ansvar för 1925 års omfattande svenska nedrustning, något som han ångrade under 1930-talet då hotet från de nazstisk och kommunistiska diktaturerna blev akut. Möller anser också att Sandler var väl naiv i sin förtröstan på Nationernas Förbunds möjligheter att garantera världsfreden. Men rimligtvis måste väl sägas att det fanns många andra som var aningslösa i det avseendet.
Rickard Sandlers fall som utrikesminister i december 1939 berodde på att han kom i kollisionskurs med de övriga socialdemokratiska ministrarna, främst med Ernst Wigforss i Ålandsfrågan. Sandler var mer för ett stöd till Finland i kriget mot Sovjetunionen än andra i regeringen. Därom har skivits spaltmeter och Möller kommer väl inte med något nytt i frågan.

Även Sandlers sista politiska framträdande som ordförande i författningsutredningen blev ett misslyckande, mycket beroende på Tage Erlanders agerande. En ny utredning tillsattes efter Sandlers bortgång och resulterade i den konstitution som nu gäller. Ser man på de konstigheter som blivit följden, främst i samband med regeringsbildandet, vore nog Sandlers grundlagsförslag bättre.
Med gällande konstitution får en statsminister i en enpartiregering en väldig makt, en makt som i flera avseenden mer påminner om en folkvald president som i USA än om en om premiärminister av brittiskt snitt. En svensk statsminister i en koalitionsegering har mindre inflytande. Systemet försvårar därför uppkomsten av en koalitionsregering över blockgränsen, en regering av det slag som Sandler var anhängare av.
I mina ögon framstår Sandler som en storslagen politiker och en enastående kulturpersonlighet. I motsats till dagens socialdemokratiska politiker var Sandler mot slutet av sin bana beredd att ta hänsyn till andra intressen än det egna partiets. Det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet har lett till en politisk självtillräcklighet, som hotar den demokrati som Sandler var med om att bygga upp.
LENNART ÖDEEN.
Annons
Annons
Annons