Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Såren läks – långsamt

Annons
Såren är många och djupa, menläkningen påtaglig.

Kanske läker inte allt och kanske kommer ryssar och esteraldrig att kunna integreras helt, men att det finns en vilja ochen strävan mot ett öppet, fungerande samhälle ärtydligt.

Huvudstaden Tallinn ser fortfarande till större delenut som en öststad med breda paradgator, men bilarna som trafikerardem ser ut som dem här hemma. På de elva år somgått sedan Estland blev självständigt har myckethänt.

- Att överge planekonomin för marknadsekonomin hardelvis varit en smärtsam process. Tidigare var Estland ettjordbruksland. I dag lönar sig jordbruket inte. Man ser spårenöverallt, säger Maire Hõbenael.

Hon är utbildad agronom, tidigare ett framtidsyrke iEstland. Under sovjettiden sågs landet som ett utpräglatjordbruksland. Det storskaliga, kollektiviserade jordbruket gjordedock att produktionen försämrades kraftigt.

I dag sköter Maire Hõbenael bokföringen idet företag som hennes man driver, en grisfarm, men det ärsvårt att få ekonomin att gå runt i ett landdär snittlönen officiellt ligger på ungefär5 000 estniska kroon i månaden, 2 800 svenska kronor.

- Det är ingen som riktigt tror på den siffran.Jag tror snarare att den ligger på 3 000 kroon, 1 700 kronor.Siffran 5 000 kan möjligtvis gälla för städerna,säger hon.

I affärerna går det mesta att få tag på.Kläder, elektronik och de häftigaste cyklarna i skyltfönstrenser ut som de gör i Sverige, även om utbudet ärnågot mindre. Tyvärr stämmer inte priserna överensmed de estniska plånböckerna utan ligger närmarede västeuropeiska. En cd-skiva kostar 135 svenska kronoroch en liter bensin närmare sex svenska kronor.

- Hur skulle vi kunna ha råd att leva som ni i Sverige,säger Maire Hõbenael.

Eleverna på Perslundaskolan fick med hjälp av socialchefenpå orten träffa de allra fattigaste familjerna i traktendär de bodde. Den sociala misären finns där omman söker upp den. Det estniska samhällets skyddsnäthar säkerligen grövre maskor än det svenska. Ommisären är mindre uthärdlig i Estland än blanddem som lever på skuggsidan av samhället i Sverigeär dock osäkert.

- De här familjerna har det hemskt. Missbruk av alkoholär en stor del av problemet. Men de hör till de absolutaundantagen. De ger ingen rättvis bild av hur människori Estland har det i dag, säger Maire Hõbenael.

1993 bestämde sig Maire Hõbenael, som har svenskarötter, att börja läsa svenska och utbilda sigtill tolk. Det är extrajobben som tolk som märks i plånboken.

- Det är bra om jag kan få ett jobb i månaden,men vissa månader blir det inget alls.

I början av 90-talet åkte hon tillsammans med sinman till Sverige för att jobba under somrarna.

- Då, när allt var så billigt här iEstland, betydde det väldigt mycket för oss att ta ettjobb för 3 000 svenska kronor i månaden. I dag lönardet sig inte.

Hon säger att utvecklingen i stort har varit och ärpositiv, men att många har haft svårt att anpassasig. Själv tycker hon att marknadskrafterna styr förmycket i Estland.

- I dag ska man vara vacker, ung och framgångsrik. Detär en hård press. Kunskap räknas inte lika mycket.Jag önskar inte den gamla tiden tillbaka, men det fanns brabitar, som att alla hade jobb. Det som jag tycker kanske var värstmed det systemet var att initiativförmåga och företagsamhetbestraffades. Du fick inte odla eller sälja för mycketgrönsaker, säger hon.

Hon säger att det fortfarande finns en misstänksamhetmellan ester och ryssar. Den är djupt rotad.

- När jag var liten så visste jag var de ryskabarnen bodde, men mina föräldrar vågade inte låtamig gå dit. De var ryssar och ester var för sig. Idag står man kanske lite närmare varandra, men manpratar inte lika öppet, säger hon.

Det ryska språket får i dag alltmer ge utrymmeåt andra språk i skolundervisningen, främst engelskan.I städerna är 97 procent av befolkningen ryssar. Pålandsbygden är fördelningen den motsatta. I Tallinnsutkanter vittnar ett enormt bostadsområde i betong om sovjetregimensförryskningsstrategi. Hit var det tänkt att 500 000ryssar skulle flytta. Så blev det inte.

SOFIA ÖHLANDER
Annons
Annons
Annons