Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sista vilan

+
Läs senare
/

Efter döden behandlas vi alla lika. Det är viktigt för de anhöriga att veta det eftersom de själva oftast inte är med när den avlidne läggs i kistan.
Så säger Anders Markewall som har varit begravningsrådgivare i 23 år. Sedan 1986 arbetar han på Gävle begravningsbyrå.

- Det är bara en liten tid med döden. Mest kontakt har jag med de anhöriga.
Det är just kontakten med de anhöriga som gör att han stortrivs med sitt jobb. Mötet med människor som behöver stöd och råd.
Gefle Dagblad träffar Anders på patologavdelningen på sjukhuset. Där finns ett särskilt svepningsrum. Rummet är ganska stort och mer eller mindre kalt. Det enda som finns är några metallbårar, enstaka stolar och en del hyllor. Vid en vägg står några kistor lutade och på bårvagnar står ytterligare några kistor.
Innanför sveprummet finns kylrum och obduktion.
- Hit kommer alla avlidna från kommunens äldreboende, från länssjukhuset, de som avlidit i hemmet eller utomhus och från hela Sandvikens upptagningsområde.
Hur länge de avlidna är i kylrummet beror på hur lång tid det tar mellan dödsfall och begravning men det vanliga är en till två veckor.

Anders kränger av sig den svarta kavajen och tar på sig en skyddsrock innan han hämtar en äldre man från kylrummet. Mannen har sina favoritkläder på sig så någon svepdräkt behövs egentligen inte.
- De flesta från äldreboenden och de som avlidit av sjukdom hemma är klädda i egna kläder. Det är personalen eller de anhöriga som klätt dem. Det här har förändrats sedan slutet av 90-talet. Före det svepte vi nästan alla. Nu blir det inte lika mycket arbete för oss.
För några år sedan fick sveprummet en lyftanordning så att en ensam begravningsrådgivare kan lyfta över den döde i kistan. Tidigare krävdes alltid två personer.
Anders är noga med förberedelserna innan lyftet och allt går mycket värdigt till. Kistan har han redan förberett och bäddat snyggt. Mannen läggs på en madrass och får en kudde under huvudet. Håret kammas en sista gång och händerna läggs till rätta. Hade mannen haft svepdräkt hade han också fått ett vitt täcke över kroppen. Till sist läggs svepduken över ansiktet.
- De senaste tio åren deltar barn på ett helt annat sätt än förr. Barn vill gärna lägga i en minnessak, en teckning eller en blomma i kistan.

En kvinna som Anders svept tidigare under förmiddagen har en torkad ros i händerna.
- Visst kunde jag byta ut den mot en färsk men det är just den här rosen de anhöriga vill skicka med henne och då är det den hon ska ha. Det är en symbolhandling. Allt som skickas med en avliden lägger jag i kistan.
Anders är noga med att det ser snyggt ut i kistan och att den avlidne hanteras med respekt.
- Det är viktigt att alla behandlas lika. Det är en trygghet för de anhöriga. De är ju inte med i den här processen och måste förlita sig på oss. Dessutom betalar de för tjänsten.
Kistorna kan se lite olika ut och vara i olika träslag men måtten är desamma för alla vuxenkistor.
Normerna har krematorierna bestämt. Men måtten kan komma att ändras eftersom vi blir allt tjockare. Det händer redan nu att kistor måste specialbeställas.
Anders kontrollerar mannens id-band och kistkortet en sista gång för att vara på den säkra sidan att det är rätt person. Så är det dags för transport till den kyrka mannen ska begravas i. Kistan förvaras i kyrkans bårhus fram till begravningen. Hille och Valbo har egna bårhus, övriga använder krematoriet. Sandviken inklusive Ovansjö och Årsunda tillhör också Anders arbetsområde.

På 80-talet när Anders började i branschen fick han ibland smyga med sitt jobb. Döden skulle inte synas. Men synsättet har förändrats och blivit mer öppet. De anhöriga har mer och mer återtagit rätten att bestämma över sina döda närstående. Många ordnar det mesta kring begravningen men själva svepningen och transporterna är fortfarande begravningsentreprenörernas område.
Ibland vill de anhöriga ta ett sista farväl när den avlidne ligger i kistan. I Sverige har vi ju inte traditionen med öppna lock. Det förekommer endast vid ortodoxa begravningar.
Anders visar vägen till kapellet som ligger strax intill svepningsrummet. På vägen dit passerar vid ett litet rum med ett solarium!
- Det är för personalen, skrattar Anders.
- Än har vi inte Amerikas sed med smink och solbränna.
Kapellet har en egen ingång och såväl samlingsrummet som själva andaktsrummet känns stillsamt och rofyllt. I kapellet finns ett kors och ett par ljusstakar.
- Ibland är jag kvar med de anhöriga, ibland inte. Kommer de hit ensamma kan de behöva mitt stöd. Jag har ju redan träffat dem när de beställde begravningen, så det kan vara en trygghet.

Anders är också med under själva begravningsdagen. Flest begravningar är det på fredagar.
Den första kontakten med begravningsbyrån sker oftast bara en eller två dagar efter dödsfallet. De anhöriga ringer och bokar en tid.
- Men det är inte bråttom. Det är bättre att de väntar så de hinner tänka igenom allt.
Det finns ytterligare en anledning till att vänta lite och det är att direkt efter dödsfallet kan det vara svårt att ta till sig den information som begravningsbyrån lämnar.
- Och det är svårt att fatta beslut när man är gripen av sorgen, säger Anders.
De anhöriga ska fatta beslut om begravningssätt, om den avlidne ska kremeras eller jordbegravas. När det ska ske och var.
- Prästerna har strikta scheman så vill man ha en speciell präst är datum och tid mer begränsat.
Ska det vara kyrklig begravning eller borgerlig? Har man gått ur svenska kyrkan måste man ha ett samtal med prästen för att få ha kyrklig begravning. Kyrkan har då rätt att ta ut en avgift men oftast säger prästerna nej eftersom den avlidna har gjort ett val.
- Borgerliga begravningarna ökar. De kan förrättas på krematoriet, i neutral lokal, hemma eller i offentlig lokal. Akten får utformas fritt bara den är etiskt riktig.

Det är inte bara de borgerliga begravningarna som ökar utan även antalet begravningar helt utan ceremoni där den avlidna transporteras direkt från bårhus till kremering.
- Det är inte bara de utan anhöriga eller de som har anhöriga långt bort som begravs utan ceremoni utan alla möjliga, säger Anders.
Priset kan vara en orsak. Det är inte billigt med begravning.
- Folk tar reda på mer och många är prismedvetna. När jag började fanns inga priser men nu går det att gå igenom varenda post och dra ifrån eller lägga till. Kunden får alltid en prisinformation med sig. Att göra mycket själv kan ibland vara en del i sorgearbetet men ibland är det krasst ekonomiska skäl bakom.
En annan detalj som förändrats är utformningen av dödsannonserna. Diskreta symboler som korset och liljekonvaljer var vanligast förr men nu kan de anhöriga hämta symboler på nätet eller bläddra bland flera ark med varianter som begravningsbyrån har. Allt för att symbolen ska passa den avlidne så bra som möjligt. Den enda begränsningen är tidningarna som ibland kan sätta stopp om en symbol inte anses etisk.
Blommor på begravningarna förekommer inte lika rikligt som förr men å andra sidan sätts pengar in på olika fonder i större utsträckning än tidigare. För att det inte ska se torftigt ut när man väljer en enkelt utformad kista används bårtäcke över kistan som prydnad.
De anhöriga har även att ta ställning till musik och eventuell solist. De har också kontakt med prästen för att lämna information om den avlidne samt val av psalmer. Många vill också ha en minnesstund med servering efteråt och begravningsbyrån hjälper till att ta kontakt med lämpliga ställen. Handlar det om en borgerlig begravning har de anhöriga kontakt med en borgerlig förrättare. Den ceremonin är inte lika bunden som vid kyrklig begravning.
- Barn och ungdomar är svåra uppdrag men det är kännbart även när äldre dör och en rycks bort från den andre. De kanske har levt ett långt liv ihop. Ibland kan det också vara svårt med nya familjebildningar där de anhöriga har olika viljor.

På själva begravningsdagen finns Anders med i kyrkan. Han sköter bland annat transporten av kistan, arrangerar blommorna, stämmer av med organisten och prästen vilka psalmer som ska sjungas, anvisar platser och räknar hur många som ska vara med vid minnesstunden.
Under begravningsakten finns han i bakgrunden om de anhöriga behöver hjälp med något eller om de mår dåligt. När akten är slut transporterar han bort kista och blommor till graven alternativt krematoriet.
Men begravningsrådgivarens arbete är inte slut i och med begravningen. Ofta får de ta hand om bouppteckningen efteråt. Den ska påbörjas inom fyra månader efter dödsfallet.
Begravningsrådgivaren hjälper även till med gravsten i de fall de anhöriga vill ha det. Antalet gravstenar minskar sakta men säkert eftersom många får sin sista vila i minneslund.
Ett skäl till att inte ha gravsten kan vara ekonomiska eftersom en gravsten är dyr men skälet kan också vara att släkten bor långt bort och inte vill ta ansvar för gravskötseln.
Anders Markewalls råd till anhöriga är att tänka efter både en och två gånger innan alla beslut fattas. Det handlar om beslut som inte går att diskutera med den det gäller och när besluten väl genomförts går de inte att göra ogjorda.
- Ha inte bråttom, säger Anders Markewall.

Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons