Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SKAPAREN -allt började på en cykel

/
  • Foto: LEIF JÄDERBERG Finn smörgåsen. När GD:s Mariam Naraghi träffade arkitekten Derek Lewis bjöd han på fika. Men under den nästan två timmar långa intervjun lyckades han inte äta upp sin ostsmörgås förrän det var dags att åka till Söder för att titta på bygget som ska vara klart till sommaren. - Det kommer väl vara en smörgås med på varenda bild nu, sa Derek Lewis, vilket det mycket riktigt var.

Allting började med en missad nyhet. En fotograf och jag åkte till det som ska bli katolska kyrkan på Söder. Där hoppades vi hitta den så kallade grundstenen som ärkebiskop Anders Arborelius hade lagt in i kyrkväggen och stänkt lite vigvatten på under förmiddagen. Både konkurrenttidningen och lokalradion hade bevakat händelsen.

Annons
I korsningen mellan Brunnsgatan och Södra Rådmansgatan stod en man och tittade ut över byggarbetsplatsen.
- Grundstenen? svarade han först på vår fråga. Den har dom satt en träskiva för så att inte såna som ni ska kunna flytta på den.
Vresigt, eller hur? Precis som en förälder som vill skydda sitt barn från otäckheter, eller en arkitekt som vill skydda sin byggnad från vandaler. Mannen, som snart släppte på sin misstänksamhet, visade sig mycket riktigt vara pappan bakom kyrkobyggnaden, Derek Lewis, som kommit dit på en av sina dagliga promenader.
- Frågan är vad man ska göra när kyrkan är klar, sa han efter att vi samtalat en stund. Inte kan man gå tillbaka till att rita kontor då.

Några dagar senare stämmer vi möte på Tema Arkitekters kontor, där Derek Lewis arbetar. Här berättar han om tankarna bakom byggnaden som inte ska se ut som en traditionell kyrka. I stället kommer den att få både kjol och vågigt tak.
Allting började med att dåvarande kyrkoherden Kristian Hylak cyklade förbi kvarteret med det passande namnet Skokloster. I samma veva hade hans församling börjat diskutera hur man skulle göra för att få mer plats i kyrkan på Norra Centralgatan. När den cyklande kyrkoherden såg grusplätten som bara användes till parkeringsplats kom han på idén att bygga en helt ny kyrka. Det här var hösten 1999.
Tanken var att börja det konkreta arbetet så snart som möjligt för att få nya lokaler.
- Men snart insåg vi att det inte är varje dag som man bygger en kyrka. Ett år hit eller dit spelar egentligen ingen roll när man arbetar i ett tusenårigt perspektiv. Hela det här projektet har präglats av att vi tänkt på kommande generationer.

Derek Lewis har grävt i gamla arkiv för att se hur kvarteret såg ut innan det blev en grusplätt. Teamet på Tema Arkitekter har samtalat med grannar, kommun och församlingsmedlemmar. Tanken med utformningen är att kyrkan ska kännas tidlös, inte bunden till historiens nycker och moderniteter.
- Kyrkan ska byggas med ljus och rum. Vilket material som används är nästan ointressant. Vi har tänkt väldigt mycket på skuggor och kontraster, hur ljuset faller under olika delar av dygnet. Drivkraften för mig har varit att skapa någonting utöver det vanliga och göra det genom att penetrera liturgin. Men samtidigt har det varit viktigt att arbeta med volymen, jobba med dagsljuset.
Liturgin återkommer på olika sätt i kyrkorummet.
Huvudingången från Brunnsgatan leder besökaren som på en processionsväg in i kyrkobyggnaden, förda av påskljuset som syns genom en glugg i änden av den korridorsliknande entrén.
Väl inne i det stora kyrkorummet finns dopfunten med vigvatten. Besökaren som just doppat fingrarna i vigvattnet för att göra korstecknet ska dels kunna se Mariafiguren i det angränsande Mariakapellet, tabernaklet bredvid fristadslampan och krucifixet ovanför altaret.
- Det är viktigt att skapa rumslig variation så att man kan upptäcka något nytt varje gång man kommer till kyrkan.

Inledningsvis ville Derek Lewis göra kyrkan i platsgjuten betong.
- Men jag insåg att det skulle bli lite väl hårt i stadsmiljö, det skulle snarare se ut som en bunker.
Därför blir väggarna av prefabricerad betong som monteras ihop på plats. Insidan täcks av puts och utsidan av natursten och puts. Kyrkans stensocklar kommer att luta utåt som en kjol.
- Det är en detalj som jag funderat länge på. Den här kjolen kommer att ge byggnaden ett mjukt intryck, sådana här lutande socklar fanns ofta på gamla hus.
I sockeln kommer det att finnas hål för små lampetter, precis som i stenmuren som kommer att omgärda de separata gårdarna kring kyrkan. När de de små lamporna lyser på kvällstid ser byggnaden ut att sväva. Ett tefat har landat på Skokloster.
Den stora kyrksalen med plats för 320 gudstjänstfirare kommer oftast bara att användas på söndagar och större helger. Vardagsmässorna firas i Mariakapellet, som har plats för ett 30-tal personer. Kapellet kommer att ha en vardagsentré från Södra Rådmansgatan. Nybygget innefattar även prästbostad och studentbostäder.

När jag träffar Derek Lewis är han i färd med att formge bänkarna. De ska vara av ask - fraxinus excelsior.
- Visst låter allting mycket fränare när man säger det på latin?
Kommer du att kunna slappna av när du firar gudstjänst i kyrkan som du ritat?
- Möjligtvis om 75 år.
Han skulle kunna pilla med detaljer i det oändliga.
- När man har en vision - en dröm - och den står klar, då är drömmen helt plötsligt borta. Men det är bara att släppa, man har ju inget val. Frågan är bara vad man ska göra sedan. Det är så annorlunda att ha varit med redan från början - och att sedan i princip flytta in själv i byggnaden.

Derek Lewis är katolik. När han träffade sin hustru, som senare tog honom till Gävle, bodde han fortfarande i Dublin.
- Där borta tänker man inte så mycket på att man är katolik. På söndagarna ringer kyrkklockorna och 90 procent av befolkningen går till gudstjänsten. Jag gick i kyrkan fram till 17-årsåldern. När jag började på högskolan blev jag anti-allting och såg framför allt katolska kyrkan som något konserverande.
Efter ett par år i Sverige började det kännas som om någonting saknades.
- Det är en väldigt annorlunda upplevelse att vara minoritet. Kyrkan har blivit en trygghet, ett ankare i tillvaron.
Den här artikeln började alltså med en missad nyhet, och inte lyckades vi fotografera kyrkans grundsten heller. I stället träffade vi mannen som kunde berätta om grundtankarna kring bygget av Gävles nya katolska kyrka.
Mariam Naraghi
026-15 96 33
mariam.naraghi@gd.se
Annons
Annons
Annons