Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Skogskarl och eldsjäl i fruktbar förening

GÄVLE

Om inte Jarl Holmström hade ramlat ur en fallskärmsselepå Ljungbyhed och brutit både nyckelben och revbenhade förmodligen chefen för Silvanum hetat någothelt annat de senaste 13 åren.

Men nu blev det ingen fältflygare av ynglingen frånMarma utan en skogskarl och i slutänden skogsmuseichef.

En lycklig slump, tycker han i dag.

- Jag är ju egentligen inte tekniskt intresserad, sägerhan.

När han kom hem i bandage den där gången 1954behövdes det folk som kunde hjälpa till i skogen efterden stora stormfällningen. Den natur- och jaktintresseradeJarl hade då redan jobbat en hel del i skogen på lovenfrån realskolan i Tierp.

- Nu kunde jag ju inte vara med i skogsarbetet men skogvaktarnsa, du kan väl i alla fall skriva...

På det viset kom han in i skogsadministrationen, blevskogsförman och instruktör och gled så småningommer och mer in på informationsbiten för att till slut,1988, bli den av ett 30-tal sökande som fick chefstjänstenpå Silvanum.

Nu kan han se tillbaka på tretton trevliga men ocksåjobbiga år på Silvanum. De jobbigaste var de senastefyra, efter det att Skogsvårdsstyrelsen dragit in sina bidragoch museets överlevnad blev en högst oviss historia.Ända tills Brynäs Bygg nyligen köpte fastigheten,Silvanum blev hyresgäst och det stod klart att museets framtidvar räddad.

En bra lösning, nu slipper Silvanum det tunga lokalansvaretoch kan i stället lägga krafterna på att utvecklassom museum, tycker Jarl som även om han själv gärnahade skördat frukterna av sitt slit de senaste årenändå är ganska nöjd med att nu bli pensionär.

Av de gångna åren minns han helst det stora gensvarsom Silvanum alltid har fått från publiken och detgoda samarbete med olika organisationer som slöjdarna, Naturskyddsföreningenoch Studiefrämjandet som har kommit till under hans tid.

- Sedan har vi ju också fått in skogshästarnapå Silvanum. En annan bra sak som inte har synts såmycket är att vi har haft verkstäder här som harproducerat material till utställningar i hela Sverige. Detär vi kända för ute i landet.

Privat är han nog mest känd för sitt brinnandeintresse för föreningslivet. Eldsjäl är baraförnamnet.

Engagerar han sig i något så blir det med bådehull och hår och hela valrossmustaschen.

Det finns nästan inte en förening i födelsebygdenMarma och Älvkarleby som han inte är inblandad i pånågot sätt.

Många av dem har han varit med och startat själv,allt från Marma sportklubb 1956 till Älvkarleby kyrkbåtsroddareförra året, och flera är de årligen återkommandeevenemang som han hjälpt till att dra igång.

Byss-Calle-stämman är bara ett exempel.

Han har hållit tal till våren, till lucia ochpå nationaldagen och han har talat vid invigningar. Senastnär Stora hallen i Älvkarleby invigdes efter ombyggnaden.

Där emellan har han skrivit hembygdsböcker, artiklaroch rader av bygdespel, fixat utställningar, byggt modeller,textat skyltar och illustrerat böcker.

Och allt detta - och obegripligt mycket mer - på fritidenoch helt gratis.

Det har tärt på hushållskassan men det hardet varit värt, det är ju så roligt, sägerhan.

- Jag är inväxt i det, säger han också.

- Min far Knut var mycket hembygdsintresserad och engageradi föreningslivet. Jag tycker på något vis attdet är trivsamt och en styrka att lära känna sinbygd. Genom föreningar får man också en såstor gemenskap. Det blir som någon slags familj.

Fast han medger att han har lite svårt att säganej ibland.

- Men tar man på sig ett uppdrag tycker jag att manska genomföra det.

Som tur är har tjänsten som chef för Silvanuminneburit mycket helgjobb med mässor, expon och guidningar.På så sätt har han fått lite vardagar övernär han har kunnat syssla med allt det andra som intresserarhonom.

Nu tänker han som pensionär lägga ner liteextra krut på gruppen Marma vision 2000 som jobbar föratt bevara och utveckla hans födelseby som ligger honom mycketvarmt om hjärtat.

Det är nog också i Marma som han kommer att tillbringastörre delen av sitt pensionärsliv. I farfars hus, ellerkanske oftare i granngården som han nyligen har blivit ägaretill och inrett som sitt arbetshus.

Födelsedagen firas enligt familjetraditionen i trädgårdentill farfars hus där det som vanligt blir kaffe och spelmänhela dagen.

Några presenter önskar han sig inte.

- Grejer har jag så det räcker. När man liggerpå så här som jag, är det enda man önskarsig en dag när man kan bestämma helt över sig själv.Det jobbar jag på, säger Jarl Holmström.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons