Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skoter - inte bara action

/
  • Foto: LASSE HALVARSSON Fikapaus hör till. Ger vila åt kroppen och belöning i magen. Bertil Jonsson, Stefan Svensson och Torsten Haglund tar igen sig vid rastplatsen i Farfarsrönninge.

Att köra skoter betyder action och naturupplevelser på samma gång.
Det innebär också hårt arbete med lederna och åkturer för handikappade och sportlovsbarn.

Annons
Vinden slår mot kinderna och trädstammarna susar förbi i en väldig fart. Fullt upp med att hålla mig på leden, hinner jag inte titta så värst mycket på naturen. Det smäller till av en sten under vänstra meden och hjärtat klappar hårt när jag väjer för en ungbjörk. Efter ett tag börjar underarmarna att domna. Och trots att både handtagen och gasknappen är försedda med värmetillförsel börjar det värka i tummen.
Första gången bakom ett skoterstyre och jag kommer upp i svindlande 40 kilometer i timmen. Jag måste erkänna att jag gärna åker fler gånger.
- Det är frihet att åka skoter. Man kommer ut i naturen och slipper åka skidor.
Bertil Jonsson, utbildningsansvarig i Gävle skoterklubb, myser. Mycket nöjd med provturen berömmer han också sin elev.
- Nu fattas bara teoriprovet så har du ett förarbevis, skojar han.
I verkligheten krävs det 20 timmar innan man kan lösa ut ett förarbevis till skoter. Då ingår utbildning i lagar och regler, praktiska körövningar och slutligen en skrivning med en examinator som godkänts av Vägverket. Kursen kostar 800 kronor och för att lösa ut kortet får du betala 130 till. Men sedan vet du vad som gäller och du behöver inte störa andra människor med ditt fritidsintresse. Det är numera lag på förarbevis men alla som tog vanligt bilkörkort före januari år 2000 får köra på körkortet. Det gör att det finns de som kör utan särskild skoterutbildning, men på sikt kommer det att försvinna.

Intresset för skoter har ökat och det är fler och fler tjejer som kör också. För tio år sedan var det sällsynt men nu har de tröttnat på att sitta där bak.
- Det blir för kallt, konstaterar Bertil. Genom att köra håller man sig varm.
Han uppskattar att av 100 som tagit förarbevis är ungefär 30 tjejer. Gävle skoterklubb har för närvarande cirka 700 medlemmar och det finns ungefär 3 000 skotrar bara i Gävleområdet. Skoteråkarna är i dag fler än motorcykelåkarna.
Det ligger mycket jobb bakom verksamheten. En grupp medlemmar träffas varje helg när det är före och arbetar med leder, kurser och utflykter. Att underhålla lederna är ett grovgöra. Varje höst måste de röjas från alla nya buskar och snår som växt upp. Varenda bro har rustats och märkts upp ordentligt och de flesta är numera byggda av impregnerat plank. Förut byggdes de av SJ-pallar och byggtrallar, men projektpengar för säkrare skoterleder skapade helt nya möjligheter. Grävmaskiner för att ta bort stenar kostar mycket pengar. Bertil som varit projektledare för säkrare leder är lite bekymrad över att pengarna nu är slut.
Gävleklubben sköter om 28 mil leder som de preparerar kontinuerligt med den så kallade "sladden". Stefan Svensson är en av de ledansvariga som har i uppdrag att åka först med den. Han och Torsten Haglund berättar att de har åkt på skoter ända till Östersund. Det tog tre dagar med körning i dagsljus.
- Det var ett äventyr som ingen annan hade gjort före oss.

Förra helgen körde ett gäng på 20 personer från Svartnäs till Hamra. Det blev 36 mil i naturen, vackert väder, ospårade sträckor och dramatik med broar som brast.
Men det borde vara svårt att se vilda djur eftersom skotern låter en hel del?
- Fråga Torsten, han har till och med krockat med en älg, skvallrar Stefan.
Alla skrattar nöjt och Torsten lugnar fort med att det gick bra för båda parter. Älgkon försökte vända om på leden och halkade omkull precis framför Torsten.
- Hon petade av både mig och grabben som satt bakom. Skotern for åt ena hållet och älgkon sprang åt det andra.
De ser ofta spår efter djur när de är ute. Det såg ut som ett lodjur hade besökt Mackmyra häromdagen till exempel. Men de påpekar noga att de inte är några spårexperter.
- Jag trodde att jag såg björnspår i Jädraås en gång och åkte iväg fort som fan därifrån, fortsätter Torsten. Men det visade sig att det var någon med moonboots som hade gått i snön!

De nya "fyrtaktarna" är annars betydligt tystare. Men de är också dyrast att köpa. En ny skoter ligger ungefär mellan 70 000 och 136 000 kronor. En hygglig begagnad kanske man kan få för 30 000.
Det gemensamma för Bertil, Torsten och Stefan är att de gillar både naturen och motorer.
- Att åka skidor eller långfärdsskridskor går för långsamt för mig, säger Torsten. Det måste hända något när man är ute. På somrarna kör jag motorbåt.
- Om jag inte hade skotern skulle jag nog inte komma ut alls på vintern, säger Bertil. Nu är jag utomhus varenda helg.
Varje vinter ordnar klubben en skoterdag för handikappade. Det har blivit en succé. En del som kommer har knappt tid att fika, de vill bara åka igen och igen. I år har klubben byggt en ny kälke som tar sex personer på samma tur. Kultur och fritid har sponsrat med 20 hjälmar i olika storlekar.
Nytt från förra året är skoteråkning på sportlovet. Då är alla lediga skolbarn välkomna att åka. Korv och kolbulle kan man också få smaka så klart.

Den högsta tillåtna hastigheten med skoter är 70 kilometer i timmen. Men den som kan köra skoter kör alltid med förnuft. Isdubbar och nykterhet är två viktiga ledord och bästa livförsäkringen. Att köra på isar innebär alltid en risk. Det bästa är att hålla sig till lederna även där. Den som åker fast för rattfylla på skotern får sitt körkort indraget, men inte förarbeviset. Herrarna låter bekymrade över att den som mister körkortet kan fortsätta köra skoter. Där skulle de gärna se en ändring i lagen.
Ett annat bekymmer är förare som inte kan se skillnad på vissa märken. Påbudsmärket är en viktig markering som sitter vid alla känsliga områden. Det betyder att man absolut inte får avvika från leden. Påbudsmärket sitter ofta vid åkrar och skogsplanteringar. Märket är runt och blått i botten med en vit skoter i mitten.
- Vi är inga busar, säger Bertil. De flesta som kör skoter sköter sig mycket väl. Alla som är lite nitiska borde prova på själva.

Under vår provtur som utgår från klubbhuset, en gammal ladugård vid jordgubbsodlingarna i Valbo, åker vi över flera broar och förbi många olika märken. Men det är inte bara själva lederna som är välordnade och fina.
Utefter dem finns det fina rastplatser också. Vår färd går till Farfarsrönninge. Ett rejält läger med hängränna på vindskyddets tak och skorsten över eldstaden. Dessutom står där ett utedass, mitt i skogen, med både toapapper och frigolit på sittytan.
- Det är för tjejerna, säger Bertil. Dom har ju inte lika lätt som oss dom.
De tre skoterförarna kliver av sina fordon och börjar pyssla vid vindskyddet. De tänder en brasa och packar fram termosar och kaffebröd.
Mmm...vad det är gott att äta ute i naturen.

Helen Granditsky
026-15 96 41
helen.granditsky@gd.se
Annons
Annons
Annons