Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Öhlander: Varför kan inte kvinnor sluta vara besatta av andra kvinnors utseenden? Omfamna glåmigheten!

Annons

Vi är på väg in i årets mest onödiga månad. Februari. Vad ska man ha den till? Och jag hör motargumenten. Ljuvliga vinterdagar, sportlov och fettisdag. På riktigt, hur många ljuvliga vinterdagar utnyttjar du egentligen under ett år? Hur många inträffar i så fall i februari? Och sportlov innebär oftast att ungarna håglöst tomglor på sina mobiler hemma i soffan, under sin rätt begränsade vakentid, i stället för att göra det i skolkorridoren. Semlorna finns numera att köpas direkt efter nyår. Om du inte bakar dem själv. Ur led är tiden. Och därmed tycker jag vi helt enkelt avskaffar februari. Men om man ändå ska gräva fram nånting bra med de där fyra överflödiga veckorna så kan det väl kanske vara att det är mer okej än annars att verkligen gå all in och bejaka sin glåmighet och väldigt otränade lekamen. För i februari har alla glömt sina nyårslöften om att träna och bli en bättre människa. Omfamna förfallet! Omfamna glåmigheten!

 Jag började bli ganska nöjd med den känslan häromveckan. Att få vara grådassig och svepa in mig i oversizade koftor, skita i fixet och kanske till och mer tvätta håret lite mer sällan. Jag skulle ta mig igenom och förbi februari. Tills poddparet Mia Skäringer och Anna Mannheimer aggrade loss. Acnes modeller såg bara för sunkiga ut, hade de noterat efter att ha surfat in på webbshoppen där även - ve och fasa - deras 14-åriga döttrar handlade.

 ”Flera av flickorna – kvinnorna ser sjuka ut. Antingen är de 13 år eller så är de vuxna och skapta mycket smala, men blekpudrade och stajlade i en slags håglös “knarklook”, skrev duon på Instagram. Hallå, håglös knarklook är det jag möter varje morgon i badrumsspegeln utan att behöva stajla mig. Och utan att ens haft det minsta lilla roligt för priset av håglös knarkighet. Dock är jag inte skapt så särskilt "mycket smal" som rätt tjock så jag kanske kommer undan deras vrede lite grand. Eventuellt.

 Till Acne skriver Skäringer och Mannheimer:

”Jag undrar om ni är medvetna om vilka signaler ni sänder. Vilka önskar ni ska handla kläder hos er? Modellerna strålar varken ut styrka, coolhet och livsenergi. De ser bleka, undernärda och olyckliga ut. Dessutom ser kläderna för stora ut, som det är så det ska vara. Anorektiskt ihop med bylsiga kläder. Är det 2018 och den kvinnliga framtiden?”. På Facebook skapas den vanliga indignerade tråden där andra kvinnor går loss. Och kallar modellerna för vidriga och annat.

 Jag undrar lite över det här. Varför är det alltid okej att kritisera en annan kvinnas utseende om hon är lite för smal, men aldrig för att hon är lite för tjock? Varför är det inte okej att se så lagom vinterglåmig ut som var och varannan av oss gör, men bättre att vara tokfixad Gina Tricot-modell? Varför kan vi kvinnor inte sluta vara besatta av andra kvinnors utseenden? Varför kan vi inte bara acceptera varandras glåmighet? Varför måste vi alltid utstråla styrka, coolhet och livsenergi? Varför får vi inte se februari ut ibland? Varför får det inte synas att vi bor i ett land där inte ens solen orkar kliva upp om vintern? Och vad är det för fel med rymliga kläder?

Jag tror på riktigt att de omtalade sjuka kroppsidealen flickor, tjejer och kvinnor har att förhålla sig till skapas lika mycket av andra kvinnor som av män och reklambranschen. Jag har också varit tonåring med återkommande ätstörningar under högstadie- och gymnasietid. Det som påverkade - antingen sårade eller bekräftade - var till större delen andra tjejers kommentarer och blickar. Samma beteende följde med upp i vuxenlivet, in i arbetslivet. Vi kvinnor granskar, skärskådar och kritiserar varandra. Bevakar varandra. Hela tiden. Minst lika mycket, om inte mer, som män gör. Vi är i högsta grad del i att skapa sjuka och märkliga ideal för oss själva. Varför? Bara sluta!

Låt oss alla se precis så unika, glåmiga, vackra och egna ut som vi är. Är vi alarmerande smala eller tjocka vet vi säkerligen om det. Likaså om vi knarkar. Förhoppningsvis har vi vänner och familj som stöttar oss i det. Vi behöver ingen tredje part som aggrar om det över våra huvuden.

 Glad, glåmig februari på er!

Annons
Annons