Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Som på systemet förr i tiden

+
Läs senare
/

Att gå på Nordea är numera som det var på Systembolaget före självbetjäningseran: Man går in, tar nummerlappen och går och uträttar några andra ärenden och kommer tillbaka i lagom tid för att vänta in sin tur.

Faktum är att en av våra bankkontakter på Nordea (det här var långt före ”personlig bankman” och sånt) gjorde precis så sista vardagen före nyårsafton en gång för flera år sedan: Gick till systemet på Nygatan, konstaterade att det var hundratals nummer före. Han gick tillbaka till jobbet på banken i några timmar och knallade sedan åter till systemet.

Precis när han klev in genom dörren kom hans nummer upp.

Själv hade jag inte riktigt samma precision på banken häromdagen, utan jag fick vänta i några minuter innan mitt nummer kom upp på displayen.

Veckans fundering av Ölund: Finns det telefoner av keramik eller är det lurendrejeri?

Jag bara konstaterar att den där skylten fortfarande är kvar på den farliga höjden. Någonstans går någon med en dumstrut kvar på huvudet.

I veckan gjorde jag något jag aldrig gjort: Jag köpte lingon på torget.

I söndags gick jag till vårt bombsäkra lingonställe (som jag hade kollat in någon vecka tidigare) för att plocka en hink. Jag visste att det borde finnas nog till en femlitershink i alla fall.

Men där var nästan soprent på bär. Inte ens en bottenskyla gick att skrapa ihop. Så det blev torget på måndag förmiddag i stället.

Och då är frågan: Vem hade snott ”mina” lingon? Förmodligen en björn (grannarna misstänker också björnen när det gäller deras lingonställe). För jag tror inte att andra bärplockare hade varit där. Men bärbristen till trots, det kändes som ett nederlag att gå och köpa lingon.

Anders Wennberg

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons