Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sommaren som Zeb

+
Läs senare
/
  • Foto: CATARINA HALLENBERG Hästäventyr. Artikelförfattarens dagar och kvällar i dalaskogarna på en islandshäst skapade förståelse och samhörighet med allas vår teve-hjälte Zeb Macahan.

Nu förstår jag Zeb Macahan. Har man en gång upplevt känslan av frihet, är det svårt att slå sig till ro. Jag vill aldrig städa, tvätta och handla mat igen. Nu längtar jag efter att få vada längs stranden på en gungande hästrygg, tölta "off road" över stock och sten och galoppera så att blodet rusar och trädstammarna flyger förbi.

Intresset för just ridresor har ökat på senare år. Kanske därför att kombinationen av naturupplevelsen, aktiviteten och avkopplingen på samma gång är så speciell. När man koncentrerar sig på att kommunicera med hästen, och belöningen när det funkar blir så tydlig för båda, finns inte världen utanför. Bättre medicin mot stress har jag svårt att tänka mig.
Dessutom behöver man inte ens vara duktig på att rida.

Efter ett år på ridkurs, mest inom ridhusets fyra väggar, började vi längta efter att få pröva våra vingar. Vi fyra fullvuxna damer, alla mer eller mindre nybörjare, bara en av oss hade ridit som ung.
Vi fick tips om Stall Akur i Färnäs, söder om Mora i Dalarna. Akurs långweekend-ridningar skulle vara både bra och prisvärda och vi bestämde oss för att testa. Tre dagar och två nätter med full service kostade 1 900 kronor. Och då ingick verkligen allt vi kunde önska oss. Hur mycket ridning vi ville, med eller utan ledare, i en hisnande vacker miljö. Naturen skiftade lika häftigt som hästarnas gångarter. Det var gläntor marmorerade med mossor och lavor i olika lila nyanser. Blommande ängar med så högt gräs att hästarna inte syntes på håll. Porlande bäckar med öring och Siljans stränder som en jättelik spegel. Fäbovallar med smyckade gamla timmerhus, höga berg och djupa skogar.
Carina som guidade oss genom vildmarken, berättade att både tyskar och engelsmän brukar bli väldigt imponerade. Även svenska storstadsbor som stockholmare och göteborgare brukar rida omkring med öppen mun efter ett tag. Tills en fluga flyger in kanske, för mygg fanns det inte heller. Inte i juli den här sommaren i alla fall. Någon broms ibland och det var väl det farligaste vilddjuret vi råkade ut för. Ändå hade vi förberett oss väl på att det kanske skulle kunna komma en björn i de här trakterna. Vi var faktiskt lite oroliga över hur vi skulle hantera ett sådant möte och träffades en kväll innan resan och gick igenom olika alternativ. Vi funderade över om hårsprej mot björnens ögon skulle hjälpa eller kanske eldslågan från en tändare framför nosen. Snart insåg vi att vi ändå skulle svimma långt innan vi kom tillräckligt nära. Då bestämde vi oss för att öva på att vara fatalister.

Efter det var vi bara lyckliga. Massor av mat, mycket mer än vi kunde äta upp. Efterrätter och ostbricka, frukt och snacks. Marinerat och grillat ena kvällen och hemmagjord lax-gratäng den andra. En forsande bäck på stugans tomt att svalka sig i när det var varmt. Vedeldad tunna att sänka ner sin rid-ömma kropp i när det blev svalare på kvällen.
Efter tre dagar kändes det riktigt sorgligt att skiljas från sin häst. Vi hade lärt känna varandra och blivit goda samarbetspartners.
Tillbaka i stan gjorde sig abstinensen till känna. Men vi har inte bokat nästa ridresa än.
Till dess får jag nöja mig med 50 minuter per vecka, inom ridhusets fyra väggar. Och att halta fram mellan jobb och dagis. Min gamla knäskada skulle jag helst vara utan, men jag tänker på Zeb Macahan. Han går ungefär som jag. Och han gnäller aldrig.
Helen Granditsky
026-15 96 41
helen.granditsky@gd.se

FOTNOT: Mer information hittar du på Stall Akurs hemsida
www.mdimora.se/horses/
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons